Insikten om patientens egenansvar blev förlösande
Nyheter
Tidigare tog jag alltför ofta på mig saker som egentligen var av psykosocial karaktär, nu är jag bättre på att tillsammans med patienten reflektera över vad han eller hon har sagt och sedan förmedla hur jag tolkar orsakssambanden och var lösningen skulle kunna vara.
Så säger Daniel Moberg, specialist i allmänmedicin, Linköping, som fått stöd i sin professionella roll av Åsa Kadowaki.
– Den största gruppen är i mina ögon de med stressproblematik, inte sällan kopplade till ett ”duktighetssyndrom” eller en konflikt på arbetet. Många av dem verkar tycka att det är självklart att detta motiverar en sjukskrivning. Ifrån mitt perspektiv verkar många se det som en primär lösning i problemet, som kommer före att tala med sin chef för att få hjälp att strukturera upp sitt arbete eller reducera arbetsuppgifterna, eller få hjälp att lösa konflikten.
– Att sjukskrivning egentligen är en flykt som inte leder till en lösning kan vara svårt att förmedla så att patienterna tar in och accepterar detta. Tidigare var jag dock mer benägen att sjukdomsförklara och utfärda sjukintyg, medan jag numera försöker förklara att man har en frisk reaktion på den situation man befinner sig i. Sedan lägger jag tillbaka ansvaret för patientens välmående på patienten själv. Som läkare är detta i förlängningen väldigt ångestdämpande, eftersom jag inte längre sitter med dåligt samvete för att jag gett en behandling, sjukskrivning, som inte kan ge läkning, utan snarare leder till större skada i förlängningen.
– I de fall där problematiken är djupare, framförallt hos patienter med ångest, upplever jag att jag fått en större förståelse för den rundgång av ångest och flyktbeteende som patienterna befinner sig i. Kanske går jag framöver går en kortkurs inom KBT för att få lite mer kunskap och tekniker att använda som redskap i mitt arbete.
