I takt med att sjukvården blir alltmer avancerad ökar behovet av infektionsläkare och för att kunna möta framtidens uppdrag är det viktigt att inte slå av på utbildningstakten. För trots ett stadigt växande antal ST-läkare kommer det att finnas ett underskott av specialister de kommande tio åren.

• 05 oktober 2021
• 0
• AV: Anna Sofia Dahl

En avancerad sjukvård, där antalet patienter med immunsupprimerade behandling och inopererat främmande material ökar, för också med sig en ökning av antalet komplicerade infektioner. Dessutom ökar antalet infektioner med resistenta eller svårbehandlade bakterier. Att man därför måste utbilda infektionsläkare med framtiden i åtanke är av yttersta vikt, menar Lars-Magnus Andersson, ordförande för Svenska Infektionsläkarföreningen (SILF).

Dels handlar det om att konsultverksamheten, både i sluten- och öppenvård, behöver utökas – där infektions­konsulterna har daglig närvaro på de aktuella enheterna för att allvarliga infektioner inte ska missas –, dels om ett ökat slutenvårdsbehov med fler vård­platser. Men också om att infektionsläkare behövs på fler sjukhus – eftersom patienter som får immunsuppressiv behandling utlokaliseras till mindre sjukhus.

– På sikt kommer vi att behöva infektionsläkare även på länsdelssjukhus för att det ska blir en hög kvalitet på vården, säger Lars-Magnus Andersson och fortsätter:

– Det finns en konsensus inom föreningen om att många patienter som är i behov av vår specialistkompetens aldrig nås av den.

För fem, tio år sedan påbörjades ett generationsskifte inom infektionssjukdomar. Att specialiteten inte lider hårdare av det beror delvis på att många erfarna kolleger arbetat kvar efter pensionsålder.

– Det har på sitt sätt räddat situationen för oss – hade de slutat vid 65 hade vi haft jätteproblem, säger Lars-Magnus Andersson, som berättar att kunskapsöverföringen på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, där han till vardags är verksamhetschef, har gått över förväntan tack vare att de äldre läkarna arbetat kvar ett par år efter 67.

En annan förklaring, enligt Lars-Magnus Andersson, till att bristen idag inte är ännu större är att verksamhets­chefer på infektionskliniker runt om i landet tidigt såg var utvecklingen var på väg och agerade.

– De sista tio åren har man ökat antalet ST-läkare på alla infektionskliniker runt om i landet. Det har skett på eget initiativ och inte med tillförda resurser från regionerna – verksamhets­cheferna har själva skapat det utrymmet. Men det räcker inte riktigt.

Till saken hör också att behovet av specialistläkare inte enbart rör infektions­sjukvården – som specialitet försörjer man även vårdhygien och framför allt smittskydd.

– Inom smittskydd pågår det också en generationsväxling, som ligger lite efter infektionssjukdomar, så även där finns ett jättestort behov av specialister.

Trots att man i verksamheterna tidigt agerat för att motverka bristen på specialister är det enligt Lars-Magnus Andersson viktigt att utbildningstakten inte avstannar när dagens behov är tillgodosett.

En annan stor fråga, menar han, är att få ”samhället att förstå att man behöver ett ökat uppdrag för infektionsläkare”.

– Huvudmännen behöver inse att infektionsspecialister kommer att behövas i större utsträckning i både sluten och öppen vård och dessutom inom smittskyddsverksamhet och vårdhygien. Man behöver tillföra resurser för det.

En annan aktuell fråga är den om att infektionskliniker troligtvis kommer att få uppdraget att vårda de patienter som insjuknar i covid-19 när det blir en endemisk sjukdom. Enligt Lars-Magnus Andersson är det viktigt att man då ser att det kräver ett tillskott av resurser.

– Vi vill gärna ta på oss det, men vi vill få det som ett utökat uppdrag av samhället så att det inte ligger ovanpå det uppdrag vi har idag. Vi vill att man stärker infektionsvården snarare än att man tränger undan andra patienter som är i behov av specialistvård.

Att pandemin har påverkat infektionsläkarna kommer inte som någon nyhet, även om belastningen har sett olika ut i olika delar av landet. Utöver en hård belastning på personal och behov av återhämtning pekar Lars-Magnus Andersson just på undanträngningen som en av de större och mer bekymmersamma.

– Det har skett en väldig undanträngning av patienter med allvarliga infektioner som tidigare har fått specialistvård i slutenvården, men som inte har kunnat få det nu, vilket sannolikt har lett till sämre vård. Vi har än så länge bara enstaka fallrapporter, men vi håller på att analysera det. Och som all annan planerad vård har den typen av behandlingar fått stå tillbaka även inom infektionssjukdomar. Hur det kommer att påverka på sikt vet vi inte.