Vårdplatser

IMA-platser på Karolinska i Solna stängs på grund av brist på specialistläkare

De fyra öppna IMA-platser som finns kvar på Karolinska i Solna måste nu för första gången stängas helt på grund av brist på specialistläkare. Något som får allvarliga konsekvenser även för länets övriga akutsjukhus och för patienter, enligt Yvonne Dellmark, ordförande i läkarföreningen vid Karolinska. – Svårt sjuka patienter riskerar att försämras när dessa platser saknas, säger hon.

Fredagen den 13 juli måste Karolinska Universitetssjukhuset i Solna för första gången stänga de återstående fyra av sina fem IMA-platser. Det berättar Yvonne Dellmark, ordförande i läkarföreningen vid Karolinska, för Sjukhusläkaren.

På dessa platser bedrivs avancerad vård för de patienter som är så instabila att de inte kan läggas in direkt på vanlig vårdavdelning och som egentligen skulle ha behövt plats på intensivvårdsavdelning.
Och nu är det inte sjuksköterskebrist, utan en successivt växande brist på specialistläkare som är orsaken till att dessa vårdplatser för första gången försvinner på sjukhuset.

När man skulle lägga upp sommarschemat, visade det sig nämligen att det fattades så många specialistläkarpass i verksamheten, att det enda sättet att täcka dem var att stänga IMA-platserna.

– Det får konsekvenser inte bara för NKS, utan även för övriga akutsjukhus i Stockholms län, i och med att det ytterligare spär på den stora bristen på intensivvårdsplatser i länet, säger Yvonne Dellmark.

Trots att IMA-platserna stängs under en begränsad tid, 23 dagar, så finns det risk att problemen med att bemanna platserna att kvarstå i höst, menar hon.

För att bemanna IMA-platserna krävs nämligen specialister i internmedicin, som kan ta hand om patienter även efter de två första akuta timmarna. Och medan internmedicinare kan ställa sig på en akutmottagning, kan en specialist i akutsjukvård inte ta hand om IMA-patienter, framhåller Yvonne Dellmark.

Det får konsekvenser inte bara för NKS, utan även för övriga akutsjukhus i Stockholms län, i och med att det ytterligare spär på den stora bristen på intensivvårdsplatser i länet. Yvonne Dellmark, ordförande, läkarföreningen, Karolinska universitetssjukhuset. 

Att hitta IMA-platser vid länets övriga akutsjukhus kan också vara svårt under sommaren, eftersom platserna ofta antingen försvunnit helt eller minskat i antal på grund av bristen på specialistsjuksköterskor.
I Stockholm finns det väldigt få IVA-platser som kan användas och man måste flytta runt patienter mellan de platser som finns öppna, en situation som gäller året runt, enligt Yvonne Dellmark.

–  IMA-platserna på NKS har varit som en buffert, som frigör IVA-platser till ännu sjukare patienter. Nu kommer man att tvingas flytta svårt sjuka patienter för att platserna inte räcker till. Det blir svårt att garantera rätt kompetents och rätt vård för de svårast sjuka patienterna, de som riskerar att försämras på en vanlig vårdavdelning där möjlighet till en ökad övervakning med specialistläkare på plats inte finns, säger hon.

Det blir svårt att garantera rätt kompetents och rätt vård för de svårast sjuka patienterna, de som riskerar att försämras på en vanlig vårdavdelning. Yvonne Dellmark, ordförande, läkarföreningen, Karolinska universitetssjukhuset. 

Denna situation, med en tilltagande underbemanning och en överfull intensivvårdsavdelning medför i sig än ännu svårare arbetssituation för läkare som står på akuten och inte har några platser att lägga in patienter på. På så sätt blir arbetsmiljön ännu mer ansträngd, konstaterar Yvonne Dellmark, som beskriver just arbetsmiljöproblem som det troliga huvudskälet till att flera specialistläkare på NKS sagt upp sig under de senaste åren.

– De ser att de inte kan ha ett hållbart arbetsliv, säger Yvonne Dellmark.

De specialistläkare som ännu arbetar på sjukhuset har haft intensiva år i en verksamhet där mycket tid och energi har gått till möten om nya lokaler, nya arbetssätt och ny organisation, menar hon.

– Kommunikationen mellan sjukhusets ledning och dem som jobbar i verksamheten brister och det råder en stor ovisshet om hur situationen kommer att se ut till hösten, med nya lokaler som inte tillåter så många patienter som man har i dag.  Det finns ett glapp mellan landstingsnivån och dem som ska utföra jobbet. Hela den nya verksamhetsmodellen har oklara beslutsvägar och det gör att läkare har svårt att se sin framtid på sjukhuset säger Yvonne Dellmark, som även ser omvandlingen av akutmottagningen till intensivakut på Karolinska som ett problem.

– Det innebar att man tappade nästan alla vanliga patienter och att uppdragen ligger på antingen noll eller hundra, konstaterar hon.

Till akutmottagningen kommer exempelvis inte längre patienter med hjärtinfarkt, vanliga sårskador eller med trauman som inte är så allvarliga. De enda ”vanliga” patienterna, som nu är ovanliga på intensivakuten, är de som bort i ett litet väl definierat upptagningsområde.

– Vi har tappat de lättare patienterna dagtid, de som kommer är de svårt sjuka. Utbildade akutläkare får därmed ett smalt, specialiserat uppdrag där de inte får använda hela sin bredd och kompetens. De kan ha svårt att se sin egen utveckling i den miljön, och det smala uppdraget kan göra så att de tappar delar av sin kompetens, säger hon.

Får läkarna på intensivakuten samtidigt inte en utmaning i och med det högspecialiserade uppdraget?

Nja, det kan i stället innebära en alltför hög belastning på en gång för akutläkarna, menar Yvonne Dellmark.

– Allt mittemellan försvinner, men kapacitetsmässigt måste man hantera flera larm, när flera patienter exempelvis är inblandade i en bilolycka, säger hon.

En akutmottagning bör ha beredskap för många olika tillstånd som en patient kan ha vid en svår sjukdom eller ett svårt trauma, anser Yvonne Dellmark.

– Vi ser därför inte alls fördelarna med en alltför slimmad verksamhet där man mycket sällan ser olika medicinska tillstånd. Tanken med det högspecialiserade sjukhuset är att freda den elektiva vården. Då är det för en intensivakut som får in fler svårt sjuka inläggningsfall problematiskt att ha färre vårdplatser för akuta medicinska tillstånd i den egna verksamheten, säger hon.

Den bild som har målats upp i medier av att läkare på intensivakuten på Karolinska går och rullar tummarna är en myt, hävdar Yvonne Dellmark, som medger att den som går som utbildningsläkare visserligen kan ha litet att göra.

– Men som specialist har man lika mycket att göra som tidigare, med högre andel svårt sjuka patienter, samma utbildningsuppdrag för ST och vikarierande underläkare, men med mindre stöd i organisationen än tidigare, säger hon.

I samband med att man har dragit ned på den tidigare verksamheten vid akuten, har man fortfarande ett lika stort behov av specialistläkare som jobbar kvällar, helger och nätter på intensivakuten och i akutklinikens slutenvård. Arbetstider som kanske inte passar alla, konstaterar Yvonne Dellmark.

På frågan om vad landstingsledningen direkt kan göra åt problemet, är Yvonne Dellmarks svar tydligt:

– Fler utbildningsplatser för ST-läkare, ett schema som följer arbetstidslagen och ett uppdrag som innebär att specialistläkarna behåller fortsatt kompetens inom sitt område. Att helt enkelt inse att även läkare behöver en bra arbetsmiljö. Våra yngre kollegor har samma krav på sitt framtida arbete som våra yngre sjuksköterskor, och de har samma förmåga att helt lämna vården, säger Yvonne Dellmark.

Patrik Rossi, Funktionschef för Funktion Akut på Karolinska Universitetssjukhuset, bekräftar att fyra intermediärplatser vid Karolinska i Solna stängs under 23 dagar nu under sommarperioden på grund av svårigheter att bemanna platserna med specialistläkare som har den kompetens som krävs.

För att tillgodose semesterbehovet i specialistläkargruppen i Solna denna sommar skulle man ha behövt ytterligare fyra till fem specialister, uppger Patrik Rossi i ett mailsvar till Sjukhusläkaren.

Men han håller inte med om att intensivakutens nya, smalare uppdrag inte tillgodoser specialistläkarnas behov av kompetensutveckling.

”Genom att erbjuda samverkan inom Karolinska på framförallt akutmottagningen Huddinge ser vi en möjlighet att erbjuda en tillräckligt bred verksamhet som kan tillgodose bredd- och kompetensutvecklingsbehov. Utöver detta ser vi möjliga samverkansformer med akutmottagningar på andra sjukhus samt de nya närakuterna som möjliga tjänstgörings- komplement för att upprätthålla och utveckla bredden inom akutsjukvårds-specialiteten”, svarar Patrik Rossi.

Som svar på kritiken mot de obekväma arbetstiderna uppger han:
”Att jobba på en akutmottagning kommer alltid innebära en större andel tjänstgöring på obekväm arbetstid och detta är oberoende av storleken på uppdraget. Genom att kombinera detta behov med dagverksamhet av olika art kan en balanserad verksamhet uppnås som erbjuder en hållbar arbetsmiljö över tid”.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2018-05

Efter Sjukhusläkarens avslöjande-SKL:s rapport reviderad och publicerad på nytt- men med samma bristfälliga statistik som tidigare/Omstridd cancerbehandling lockar svenska patienter-och ges nu inom offentlig vård i Finland/ Porträttet: Fikru Maru lär sig på nytt vad frihet är/Ökat tryck på specialistutbildning för saudiska läkare i Skåne-Sjukhusläkaren möter tre av de saudiska läkarna/Transparenta prislistor ska bromsa kostnader för vård utomlands

Prenumerera