Idag är Theresa professionell dansare
I slutet av 2004 fick hon testa biologisk behandling och redan efter två veckor märkte hon dramatiska skillnader. I dag kan hon arbeta som professionell dansare.
Fram till åttaårsåldern sportade hon som många andra och spelade fotboll på fritiden. Plötsligt började det göra ont i fötterna och fingrarna. Theresa kommer ihåg hur hon en kväll haltade hem från fotbollsträningen och att smärtan bara blev värre och värre.
Kort därefter fick hon diagnosen juvenil idiopatisk artrit och behandlades med kortison. Även om det tog emot att fortsätta med idrott och rörelse, kämpade Theresa på i samma anda. Hon ville inte att sjukdomen skulle stoppa henne från att leva ett så normalt liv som möjligt.
– Det var tufft att vara så liten och få en så pass allvarlig sjukdom. Det var värst när jag var runt tio år. Då hade jag svårt att gå i trappor, jag kunde inte ens böja mina knän.
I gymnasiet när sjukdomen var lite lugnare sökte hon mot alla odds till en dansutbildning och blev antagen. Men samma sommar slog inflammationen till igen med full kraft; Theresa fick svåra besvär i knän och fötter, det var tufft både psykiskt och fysiskt. Hon kämpade på och prövade allt som fanns för att dämpa symtom och smärta: cellgiftsbehandlingar, specialstolar, handledsskenor och sjukgymnastik.
– Det var väldigt jobbiga biverkningar av cellgiftsbehandlingarna. Jag blev väldigt illamående.
Men så kom vändningen. I slutet av gymnasiet fick hon för första gången pröva de nya biologiska läkemedlen.
Engagerad läkare
– Jag hade turen som fick komma till en engagerad läkare som kände till de nya biologiska läkemedlen och som kunde erbjuda mig behandling. Det var ju relativt nytt då, säger Theresa.
Anders Berner är specialistläkare i barn- och ungdomsmedicin vid Centralsjukhuset i Karlstad. Han har följt Theresa och hennes sjukdom sedan hon var liten.
– När möjligheten kom att starta behandling med biologiska läkemedel var det klart att jag kände en viss reservation, det fanns ju inte så stor erfarenhet av läkemedelsbehandling på barn. Men jag konsulterade ett nätverk av specialister och kollegor och såg en chans att kunna erbjuda en ny och effektiv behandling. Theresa hade ju stått på metotrexat i många år, men behandlingen räckte inte längre till, säger Anders Berner.
Otrolig förändring
På bara några veckor förändrades allt. Plötsligt kunde Theresa utföra rörelser hon tidigare bara kunnat drömma om.
– Jag kunde sitta på fötterna och dra upp knäna, det var helt otroligt. Det går inte att förklara den mäktiga känsla jag upplevde. Jag har alltid velat kunna använda min kropp maximalt och nu kunde jag göra det, säger Theresa.
– Det var fantastiskt att se en så snabbt effekt på smärta, svullnad och rörlighet. För oss har behandlingskostnaden inte varit ett hinder, och den borde inte vara det på andra ställen i landet då strävan måste vara en likvärdig vård, oavsett var du bor, säger Anders Berner.
I dag arbetar Theresa som professionell dansare med världen som arbetsfält. Hon undervisar även i dans och håller numera också föreläsningar om sin sjukdom, hur man psykiskt och fysiskt hanterar den och om de behandlingsmöjligheter som finns.
Träning mjukgör stela leder
För Theresa har fysisk träning varit viktigt för att må bra. Fysisk träning mjukgör stela leder och hjälper till att dämpa inflammationen.
– Det var inte alltför länge sen man förbjöd rörelse och träning för patienter som led av reumatism. Utan träning och biologiska läkemedel hade jag mått mycket sämre och mina leder varit helt förstörda.
Upprörande att inte alla får samma behandling
– Effektiv behandling är helt avgörande för att kunna arbeta och fungera i vardagen. Samhället tjänar ju på att jag slipper sjukskrivning och kan vara aktiv och ha ett bra liv. Jag tycker att det är jätteupprörande att vissa inte får behandling och att det råder så stora skillnader i landet, säger Theresa Gustavsson.
Nyligen var hon med i en debatt i Göteborg som handlade om behandling med biologiska läkemedel.
– Jag träffade en ung kvinna med reumatoid artrit som hade problem att få biologisk behandling. Jag förstår inte att man kan neka en människa med en svår sjukdom att få effektiv hjälp när den finns. Särskilt när konsekvenserna av att inte få behandling kostar så mycket pengar och innebär ett så stort lidande för de drabbade, säger Theresa.
