I fyra år har Marianne kämpat för att få vård
Det har gått över fyra år sedan Marianne Antonson första gången sattes upp på väntelistan för operation på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Hon är 76 år och har under sitt liv arbetat på apotek och som affärsbiträde.
– Jag skulle operera mitt högra knä men fick veta att väntetiderna var flera år. Jag ringde till koordinatorn flera gånger för att få besked om var jag fanns på väntelistan. Till slut blev jag tipsad om att jag kunde söka vård på privatkliniken Movement i Halmstad, säger Marianne Antonson.
Det är en specialiserad ortopedkirurgisk klinik som har vårdavtal med Landstinget Halland, Västra Götalandsregionen och sjukhuset i Varberg. Efter ett par månaders väntan blev hon i augusti 2006 opererad i sitt högra knä.
– Operationen gick bra. Men bara efter ett par månader hade jag så ont igen i mitt högra ben, jag hade också börjat få värk i mitt vänstra knä och även i höften. Eftersom jag inte kunde gå tvingades jag sitta i rullstol, säger Marianne Antonson.
Hon sökte sig då till privatkliniken Gothenburg Medical Center, GMC, där hon undersöktes av ortoped i slutet av mars 2007. Läkaren remitterade henne sedan vidare till ortopedkliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal.
– Jag hörde ingenting och fortsatte därför att ringa till koordinatorn. Efter några veckor fick jag överraskande veta att jag kunde få tid för en höftprotesoperation vid Alingsås lasarett. Ingen sa någonting om mina knän utan man fokuserade bara på höften, säger Marianne.
När hon väl hade kommit till sjukhuset i Alingsås gick det snabbt; efter bara två veckors väntan höftopererades Marianne i juni 2007.
Operationen gick bra och hon började att träna så gott hon kunde med en gåstol. Men det dröjde inte länge förrän smärtan i såväl höger som vänster knä gjorde sig påmind. Marianne fick allt mer ont och tvingades söka hjälp akut. Hon undersöktes av läkare vid SU/Mölndal som gav henne smärtstillande och rådet att sitta still. Marianne blev sedan hemskickad och fortsatte under sommaren att kämpa med sina smärtor. I augusti hade hon fått en tid för återbesök till en specialistläkare i ortopedi.
– Han kunde då konstatera att protesen i höger knä behövde bytas ut. På grund av sneda och felställda underben klarade tydligen inte protesen av trycket och belastningen, och därför måste operationen göras om. Läkaren på Sahlgrenska skrev en remiss att jag skulle opereras snarast, säger Marianne Antonson.
Hon fortsatte att ringa koordinatorn och vädjade om att få komma in snabbt. Efter tre månader, i november 2007, gjordes knäoperationen om och Marianne fick en ny och starkare protes i sitt högra knä.
Operationen gick bra. Vid ett återbesök några månader senare sattes Marianne upp på en ny väntelista för operation av även det vänstra knäet. Även denna gång skrev läkaren att operationen skulle göras snarast. Månaderna gick och Marianne fick inget besked. Hon fortsatte sin vana trogen att ringa koordinatorn; till slut fick hon veta att knäoperationen nu var planerad till den 2 september i år.
– Läkarna är fantastiska, de har verkligen gjort vad de har kunnat. De kämpar verkligen, men det finns ju inte tillräckligt med resurser i sjukvården för att hjälpa människor i tid. Min upplevelse är att man måste kämpa och hela tiden ringa för att påminna att man finns.
Efter operationen i september hoppas Marianne att hon ska kunna lämna rullstolen och börja gå igen. Hon försöker träna så gott hon kan med en gåstol, men muskulaturen är svag efter lång tid i rullstol och smärtan från vänster knä begränsar henne.
– Tack och lov att jag har ett så gott stöd från min man, han hjälper och stöttar mig. Man känner sig väldigt hjälplös annars, säger Marianne Antonson.
