I en vecka fick Östersunds sjukhus beskedet att det saknades IVA-plats
Så säger Caroline Starlander, IVA-chef på Östersunds sjukhus som tillsammans med flera andra läkarkollegor från den 29 december 2003 till den 4 januari 2004 försökte hitta ett sjukhus i Sverige, som kunde operera en kvinnlig skidturist som skadats allvarligt i en trafikolycka.
– Kvinnan låg nedsövd hos oss. Hon hade brutit nacken och hade bröstskador och det klarade vi här. Däremot behövde vi hjälp med den svåra bäckenfrakturen.
– Först vände vi oss till Uppsala, som är duktiga på sådana skador, och fick beskedet att de kunde operera kvinnan. Sedan meddelade man att det inte fanns några intensivvårdsplatser. Vi ringde flera gånger men fick svaren att de inte kunde ta emot kvinnan på grund av brist på IVA-platser. berättar Caroline Starlander.
I det läget försökte Östersunds sjukhus att få hjälp av Karolinska sjukhuset, men fick även där beskedet att det inte fanns några lediga intensivvårdsplatser.
Slutligen vände sig Caroline Starlander till Lund där man först trodde att man skulle kunna hjälpa till.
Gunilla Islander, överläkare i Lund:
– Jag trodde att vi skulle kunna göra rockáder när någon patient förbättrades, men det gick inte.
Istället fick vi så fullt själva att vi tvingades skicka egna patienter till annat sjukhus. Det kändes väldigt tråkigt, för jag förstod hur jobbigt de hade det i Östersund.
– På Akademiska sjukhuset i Uppsala säger chefen på IVA, Hans Stiernström:
– Vi hade en annan patient med liknande skador från vår region som vi prioriterade. När det gäller kvinnans bäckenskador var det ingen panik. Hon behövde inte akutvård på det sättet, utan mer en form av specialistvård även om den ska göras i det tidiga skedet.
Det är också så att om vi inte har ett åtagande så är det inte självklart att vi tar emot patienten om det är oklara förhållanden.
