COVID-19: SKYDDSUTRUSTNING

Hygienläkare: ”Det är ingen som chansar”

Det finns en oro kring frågan om skyddsutrustning för sjukvårdspersonal. Men hur man jobbar är väl så viktigt som vilken skyddsutrustning man har på sig. Det menar Anders Johansson, ordförande för Svenska Hygienläkarföreningen, som också poängterar att det är av största vikt att sjukvårdspersonal har tillgång till den skyddsutrustning som krävs. – Jag har respekt för att folk blir rädda, men vi måste vara rationella. Det är ingen som chansar.

Anders Johansson, som också är hygienläkare i Region Västerbotten och docent i infektionssjukdomar, håller dock med om att det är olyckligt att regionernas och Folkhälsomyndighetens rekommendationer skiljer sig åt.

– Det handlar om vår myndighetsstruktur och att varje vårdgivare är en egen myndighet. För några år sedan flyttades ansvaret av just de här frågorna från Socialstyrelsen till Folkhälsomyndigheten och det har kanske inte helt hunnit finna sina former där ännu, säger han och fortsätter:

– Det finns en mängd duktiga experter på Folkhälsomyndigheten, men mitt intryck är att det har funnits problem med att hastigt översätta internationella rekommendationer till en klinisk verklighet och kända vårdhygieniska arbetssätt i Sverige. Det har inte blivit tillräckligt bra.

Han menar att de rekommendationer som Folkhälsomyndigheten har idag i stort bygger på WHO:s dito. De är i sin tur framtagna utifrån analyser som gjort av drygt 2 500 personer som arbetat inom sjukvården i Kina och smittats under covid-19-epidemin och kunskap från tidigare liknande epidemier, primärt SARS, där man gjort sammanställningar av hur ofta sjukvårdspersonal smittades under olika procedurer i sjukvården.

Läs mer: Skillnader i skyddsutrustning skapar oro

Eftersom covid-19 är en helt ny sjukdom användes från början alla typer av skyddsutrustning i Kina för att ta höjd för många olika typer av smittspridning som alla kan vara lika viktiga. Att rutiner för skyddsutrustning i Sverige har ändrats över tiden handlar enligt Anders Johansson om att man vet mer om smittan, inte om brist på skyddsutrustning.

– De vårdgivare som har ändrat har gjort det för att de ändrat ståndpunkt i vad som är mest effektivt i att skydda sina anställda. Något annat är en missuppfattning.

Han påpekar att det finns en risk i att arbeta med skyddsutrustning som man inte är van vid, eftersom det då är lätt att tappa fokus från att följa de basala hygienrutinerna som är mycket viktiga för personalskydd mot covid-19.

– Att göra som man brukar är i de flesta säkerhetssammanhang det säkraste. Om man då inför en mängd nya typer av personskydd, som folk inte är vana vid, kommer de elementära sakerna att funka sämre. Att skydda sig handlar inte om att ha på sig så mycket utrustning som möjligt, säger han och poängterar att det är av största vikt att sjukvårdspersonal har till gång till den skyddsutrustning som krävs.

Att skydda sig handlar inte om att ha på sig så mycket utrustning som möjligt.

Enligt WHO:s rapport gällande de 2 500 fallen av personer som arbetat i sjukvården, bland totalt 56 000 laboratorieverifierade fall i Kina, hade den sjukvårdspersonal som smittats fått covid-19 hemma eller i annan nära kontakt med till exempel arbetskamrater som i sin tur smittats av någon utanför arbetet. Eller så hade de arbetat helt utan skyddsutrustning med smittsamma patienter.  Enligt Anders Johansson tyder mycket på att det kan vara en större risk att sjukvårdspersonal smittar varandra än att de smittas av en patient. Det verkar ha inträffat i flera nordiska länder.

– Det viktigt med bra hygienrutiner även när man inte har direkt patientkontakt, i till exempel personalrum och att ha tydliga stanna hemma från jobbet regler vid symptom som kan vara covid-19.

Men det kommer också rapporter från Italien om att en stor andel sjukvårdspersonal smittats av covid-19 och Anders Johansson menar att det även där är svårt att veta om personalen smittats i arbetet eller inte.

– När man har en situation med en enormt utbredd samhällssmitta är det svårt att avgöra. Det betyder inte att vi inom min disciplin negligerar risken för arbetstagare på något sätt. Vi försöker analysera vilka de verkliga riskerna är.

Han påpekar också att förekomsten av resistenta bakterier i sjukvården är betydligt högre i exempelvis Italien jämfört med Sverige, vilket beror på att man inte följer hygienrutiner på samma sätt som i nordiska länder.

Anders Johansson. Foto: Erik Abel

– Man har inte lika bra rutiner på att exempelvis använda handdesinfektion eller byta utrustning mellan varje patient. Eftersom covid-19 till stor del sprids på samma sätt som resistenta bakterier så kan man tänka sig att det mönstret förekommer nu också. Jag tror att vi står mycket bättre rustade, om vi bara jobbar på som vanligt med bra basala hygienrutiner och lägger till de extra skydd som vi föreskriver – till exempel att vara mer noga med stänkskydd för ansiktet och munnen, säger han.

Anders Johansson påpekar också att smittrisken är försvinnande liten om man håller avstånd på minst två meter och att det egentligen är där skyddet för personalen borde börja.

– Om man skapar olika flöden för de patienter som är misstänkt infekterade och de som inte är det, och skaffar rutiner så att man tar anamnes på avstånd så skyddar det också personalen, säger han och fortsätter:

– Sådana åtgärder pratas det väldigt lite om. Vi pratar direkt om skyddsutrustning och personal som inte upplever att andningsskydd rekommenderas tillräckligt ofta blir oroliga. Det är irrationellt, det är inte så man skyddar personalen mot smitta.

Anders Johansson berättar att den evidensen som finns inte talar för att covid-19 är luftburet på längre avstånd, alltså att den kan smitta mellan olika rum, men att det vid vissa åtgärder som görs i sjukvården kan spridas smittsamma aerosoler med små partikelstorlekar som kan andas in. Därför rekommenderas sjukvårdspersonal i sådana situationer att använda andningsskydd FFP2 eller FFP3. I övrigt räcker vätskeavvisande munskydd (IIR) och stänkskydd i form av visir eller skyddsglasögon för närkontakt med patienter med covid-19.

Det finns olika typer av traditioner gällande vårdhygien i olika länder.

Och gällande Folkhälsomyndighetens rekommendationer om långärmade plastförkläden är även det en rest från WHO:s rapport med utgångspunkt i Kina.

– Det finns olika typer av traditioner gällande vårdhygien i olika länder. De asiatiska länderna är influerade av den amerikanska traditionen och där är standardförfarande att man mycket oftare har engångshandskar och långärmade förkläden. Men i Norden är traditionen annorlunda, vi i Sverige använder handdesinfektion väldigt ofta istället och skyddshandskar om något är synligt smutsigt, säger han och fortsätter:

– Och eftersom det inte finns några tecken på att viruset smittar via huden blir inte heller långärmade plastförkläden logiskt i lågrisksituationer. Dessutom kan de förhindra handdesinfektion på ett bra sätt. Att ha kortärmade plastförkläden följer nordisk tradition av att förhindra dropp- och kontaktsmitta.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-05

Danmarks sjukvårdssystem värnade den vanliga vården – Sverige misslyckades / Ledaren: Danmarks siffror visar hur 21 fristående ”länder” drabbar sjukvården / Experimentet som gav de äldre livslusten tillbaka / IVA vid Södertälje sjukhus använde försvarsmaktens metoder för omhändertagande av personal / Italientema: Han larmade världen och hjälteförklarades – hur tänker han nu? / Så belönade regionerna de som kämpat mot pandemin

Prenumerera