I många decennier har Sveriges brottats med långa vårdköer. Problemet är inte nytt och har präglat vården sedan 1960-talet. Det finns länder som dock lyckats korta köerna och öka tillgängligheten. Varför lär inte Sverige av exempelvis Danmark? Och vad görs på statlig och regional nivå för att vända utvecklingen?

• 08 juli 2022
• 0
• AV: Eva Nordin

Vid ett välbesökt Almedalsseminarium, som arrangerades av Sjukhusläkarna, efterlyste Karin Båtelson, ledamot i Sjukhusläkarna, en kombination av strukturella reformer och skarpare lagar för att landets regioner ska axla sitt lagskyldiga ansvar och leverera en patientsäker vård i tid.

– Vårdköerna blir längre år från år och vi behöver skarpare åtgärder än tillfälliga stimulansbidrag som inte får effekt. Vi har i dag tandlösa lagar som regionerna ständigt bryter mot. Vårdgarantin efterlevs inte och lagstiftningen måste vässas om vi ska uppnå en förändring.

Karin Båtelson tog även upp vikten av att Sverige får en patienträttighetslag, liknande den som finns i Danmark.

– När den infördes vidtogs kraftfulla åtgärder. Idag uppfylls vårdgarantin på 30 dagar inklusive utredning. För cancerdiagnoser gäller 14 dagar. I Danmark finns även tillgång till realdata, en röd lampa lyser om regionerna inte uppfyller sitt ansvar. Då kan en annan region eller alternativa utförare hjälpa till. Danmark har dessutom en primärvård som fungerar. Sverige har mycket att lära av vårt grannland.

Gunilla Gunnarsson, tidigare ordförande för Tillgänglighetsdelegationen, presenterade några av utredningens viktigaste förslag. Betänkandet lämnades över till regeringen i maj och är nu ute på remiss.

WEBB-TV: Gunilla Gunnarsson om vårdköerna

– Vi behöver förändring nu. Problemen med vårdköer går att åtgärda om vi bestämmer oss för det och är uthålliga. Det har hittills varit ett alltför ensidigt fokus på medicinska framsteg och medicinsk forskning. Frågor som rör tillgänglighet har inte haft högsta prioritet.

Pengar skjuts till, men det tycks inte hjälpa… Gunilla Gunnarsson

Nära en halv miljon människor väntade i maj 2022 på ett första besök i vården, av dessa hade cirka 35 procent väntat över 90 dagar.

Över 160 000 människor, vilket motsvarar invånarantalet än i en mellanstor svensk stad, väntar på operation eller att bli undersökt av specialistläkare.

– Pengar skjuts till, men det tycks inte hjälpa, köerna växer ändå, säger Gunilla Gunnarsson.

Under pandemin, menar hon, lyftes tillgänglighetsfrågorna högst upp på agendan och den verksamhetsnära ledningen och styrningen visade att det gick att lösa många av de problem som vården annars brottas med. Vårdpersonalen fick arbeta med kärnverksamheten, den etiska stressen minskade och samverkan över klinik- och professionsgränser förbättrades.

– Oron är nu stor att vi glider tillbaka i gamla fåror, det får helt enkelt inte ske.

Oron är nu stor att vi glider tillbaka i gamla fåror… Gunilla Gunnarsson

Gunilla Gunnarsson ställer sig kritisk till hur såväl staten som regionerna hanterat tillgänglighetsproblemen. Ett av förslagen i betänkandet från Tillgänglighetsdelegationen är satsningen på regionala handlingsplaner som staten följer upp med bland annat platsbesök och dialoger.

– Det fungerar inte som det är idag. Vi ser alltför många myndighetsrapporter som hamnar på en hylla.

Hon vill även se en utökad vårdgaranti som täcker fler delar av vårdkedjan och som omfattar även personer med kroniska sjukdomar.

Bland annat föreslås att vårdgarantin omfattar alla medicinska bedömningar i primärvården. Utredningen föreslår också att tidsgränsen för medicinsk bedömning i primärvården förlängs från tre dagar till sju dagar.

– Eftersom fler patientgrupper omfattas av vårdgarantin är det mer rimligt med sju dagar än tre, om detta ska fungera, säger Gunilla Gunnarsson.

Eftersom fler patientgrupper omfattas av vårdgarantin är det mer rimligt med sju dagar än tre… Gunilla Gunnarsson

För specialiserad vård föreslår utredningen att tidsgränsen för medicinsk bedömning skärps från dagens 90 dagar till 60 dagar. Vidare föreslås att undersökningar ska omfattas av vårdgarantin och ges inom 60 dagar.

Utredningen föreslår även att regionerna inom 14 dagar ska informera patienten om när viss vård ska ges. Detta förslag gäller såväl primärvård som specialiserad vård.

– Det borde vara förbjudet att skicka en tidskallelse med post utan att efterhöra med patienten om tiden passar. Patienten ska få information samlat och digitalt och att tidpunkten för vården så långt som möjligt ska väljas i samråd med patienten.

– Vi föreslår flera nya bestämmelser i patientlagen. Ett exempel är att patienten ska informeras om vem som är den fasta läkarkontakten.

För att ta ett långsiktigt grepp om omställningen till en mer nära och tillgänglig vård, och en hållbar läkarförsörjning i primärvården, föreslås en utökad regionalisering av läkarutbildningen, det vill säga fler universitetssjukvårdsenheter i landets regioner.

– Regeringen bör även tillsätta ett tioårigt nationellt samverkansprogram för forskning och utveckling för nära vård vid Forte, och ett tioårigt nationellt program för primärvårdsforskning med fokus på allmänmedicin vid Vetenskapsrådet.

Vi behöver se till att den karta som beskriver vården verkligen stämmer överens med verkligheten. Håkan Kalzén, verksamhetschef för anestesi- och intensivvård vid Södertälje sjukhus

Håkan Kalzén, verksamhetschef för anestesi- och intensivvård vid Södertälje sjukhus, presenterade kvalitetsregisterdata från SPOR och visade på sambandet mellan behovet av IVA-platser och ökande vårdköer.

– Redan före pandemin saknades en robusthet i svensk IVA-vård. Organisationen var redan då för liten. Vi behöver se till att den karta som beskriver vården verkligen stämmer överens med verkligheten. Det ser rätt illa ut i den verklighet vi arbetar i och en stor andel av vårdpersonalen har försvunnit till bemanningsföretag, vilket gjort att de som är kvar tvingas arbeta ännu hårdare. Det håller inte. Botten går ut och sjukskrivningarna ökar.

Många av de som arbetar i verksamheten tvingas jobba 120 – 130 procent, menar Håkan Kalzén, som vill se utökade resurser för att kunna anställa fler och förbättra arbetsmiljön.

– Så länge det ser ut som det gör kan vi inte vända utvecklingen.