I Skåne har man valt att starta igång storskaligt med den del av Borgholmsmodellen som innefattar digital specialistkonsultation. Detta för att få ett större inflöde och kunna motivera att specialisterna avsätter hela arbetsdagar som konsulter, berättar Magnus Eneroth, initiativtagare till införandet av modellen i Skåne.

• 17 april 2023
• 0
• AV: Malin Gavelin

När startskottet för projektet Digital specialistkonsultation i Skåne gick i januari i år var det i riktigt stor skala. I projektet ingår specialister i både Malmö och Lund inom ortopedi, neurologi, reumatologi, handkirurgi och från både barn- och vuxenakutmottagningarna i samarbete med 18 vårdcentraler.

– Det hade blivit svårt för oss att motivera att läkare inne på sjukhuset ska sitta och vänta så därför har vi valt att ha med 18 vårdcentraler från början och det finns planer på att utöka och involvera ännu fler när vi går från projekt till breddinförande. Vi tittar kontinuerligt på antalet digitala specialistkonsultationer per specialitet och dag. Det får inte bli ett för lågt flöde men inte heller för stort, säger Magnus Eneroth som själv är ortoped i botten men numera projektledare och en del av ledningsgruppen på Skånes universitetssjukhus.

Till skillnad från Västra Götalandsregionen och region Jönköping har man i region Skåne valt att endast fokusera på införandet av den del av Borgholmsmodellen som innefattar de icke tidsbokade trepartssamtalen mellan specialist, distriktsläkare och patient, berättar Magnus Eneroth.

– Inom VGR har man valt en lite annan modell där videomötena bokas i förväg men vi valde den här modellen med direktkontakt. De har båda sina för- och nackdelar.

Vad hoppas ni att det nya arbetssättet ska leda till?

– Vi gör detta för att det blir mycket bättre för patienterna. En av de stora fördelarna är att det vid ett breddinförande kan bidra starkt till att komma tillrätta med tillgänglighetsproblematiken. Tittar vi i Skåne så väntar just nu cirka 66 000 patienter på sjukhusbesök inom alla specialiteter och alla sjukhus. Tänk om vi hade kunnat lösa en tredjedel av dessa patientärenden direkt, utan att behöva skicka en remiss. Helt plötsligt skulle vi ha löst våra tillgänglighetsproblem till läkarbesök och ur patientperspektivet skulle detta bli enormt bra. Tyvärr tror vi inte att det påverkar behovet av vårdplatser eller tillgänglighet till operation. Där krävs andra åtgärder.

Vilka är svårigheterna med att införa det här på SUS jämfört med på ett mindre sjukhus som där modellen utformades?

– Vi har med 18 vårdcentraler med många läkare per vårdcentral samt sex specialiteter och väldigt många läkare inne på SUS. Det är klart att det är svårare att få alla att känna att det här är viktigt och få alla att förstå alla fördelarna och vilja delta. Samtidigt blir effekten så mycket större när vi verkligen får det här att fungera. Vi tror och hoppas att när fler använder arbetssättet och börjar märka fördelarna så kommer det leda till att allt fler anammar arbetssättet.

Hur ser du på fackets oro kring alla resurser det här projektet kommer att sluka?

– Själva tanken är att det här ska spara tid även för specialisterna inne på sjukhuset, men initialt gör det ju inte det. Om man inte använder den avsatta tiden till att ha digitala möten med primärvården och patienterna, för att inflödet är för lågt, kan det såklart kännas som bortkastad tid. Alla ingående specialiteter med planerad mottagning har schemalagt en speciell linje för detta och initialt blir det en utökning och en ökad kostnad och belastning. Men vi hoppas ju att detta arbetssätt ska leda till ett minskat remissinflöde och därmed frigör tid. Vi tror att det här kommer att sprida sig vidare i landet och bli ett nytt arbetssätt inom hälso- och sjukvården. Digital specialistkonsultation kanske inte passar alla specialiteter eller sjukdomstillstånd, men väldigt mycket kommer att gå att lösa via detta arbetssätt.