Hur påverkade Covid-19 pandemin ST-läkarnas arbetsmiljö?
Otydligt ledarskap och bristen på handledning i kombination med höga förväntningar och begränsat inflytande ökade ST-läkarnas utsatthet och den psykiska ohälsan. Det visar en intervjustudie av barnläkaren Kristina Henriksson vid Östersunds sjukhus.
Studien presenterades vid Sjukhusläkarnas fullmäktige under torsdagen.
– Vi vet sedan tidigare väldigt väl hur ST-läkare upplever sin arbetsmiljö, men under pandemin skruvades allt åt och det blev en ökad belastning på alla nivåer, säger Kristina Henriksson.
Hon tilldelades Sjukhusläkarnas arbetsmiljöstipendium ”Hållbart arbetsliv” 2020.
Frågan om hur covid-19 pandemin påverkade ST-läkarnas arbetsmiljö väcktes under pandemin och hon genomförde studien som ett vetenskapligt arbete under sin utbildningstid.
– Jag har alltid haft ett fackligt engagemang och tidigare varit aktiv i SYLF. Jag har sett hur arbetsmiljön belastat enskilda individer och patienter. Under pandemin såg jag också hur mina kollegor påverkades och fick kämpa för att få ihop sin ST under en tidsbegränsad tid och under svåra förhållanden.
I studien, som är en kvalitativ studie, ingår 12 ST-läkare, varav hälften är män och hälften kvinnor. Deltagarna gjorde sin specialistutbildning inom områden som medicin, kirurgi, ortopedi och anestesi.
– ST-läkare och juniora läkare är särskilt utsatta för negativ arbetsmiljörelaterad stress. Och ju mindre klinisk erfarenhet man har, desto större är risken för psykisk ohälsa. Det är viktigt att komma ihåg att ST-läkares arbetsmiljö också är deras utbildningsmiljö.
Resultat från studien visar sammanfattningsvis att intervjupersonerna upplevde en stark utsatthet. Förväntningarna var höga, men möjligheten till inflytande var begränsat. Situationen var även oviss, kommunikationen otydlig och informationen oklar.
– Samtidigt som de arbetade i första ledet på akuten och skulle ta hand om svårt sjuka patienter och även deras anhöriga, kom olika påbud. Det ledde till en professionell osäkerhet. Det var inte uppenbart vem man skulle lyssna på eller vilket ansvar man skulle ta. Under covid var också tillgången till stöd och handledning begränsade och många utbildningsmoment uteblev. Flera intervjupersoner gick också miste om avdelnings- och mottagningsarbete då den elektiva verksamheten begränsades under pandemin.
Det fanns även positiva upplevelser under den pressade perioden. Deltagare i studien uttryckte att de fick ett stort ansvar när de arbetade i första ledet och kunde utvecklas i vissa delar av sin profession.
– Det finns saker att lära inför kommande kriser eller pandemier. Ledarskapet är en avgörande faktor där ansvaret för att handledning kan ges är en viktig del. Minst lika viktigt är information och att kommunikationen når ut till ST-läkare på golvet, säger Kristina Henriksson.
