Hur kunde så mycket bli så fel?
Varför skulle Pascal införas och e-dos avvecklas under en så kort tidsperiod?
Karina Tellinger: När beslut fattats om avreglering av dosapoteken behövdes ett nytt system som skulle kunna användas av alla apoteksaktörer, e-Dos ägdes av Apoteket AB. Det fanns en förväntan om att upphandlingarna skulle vara klara och att bytet till nya aktörer skulle ske i oktober 2012.
– Tidpunkten för införande av Pascal hade redan skjutits upp. Ett av skälen till att bytet sköts upp var att SITHS-korten först skulle ut till alla i landsting och kommuner som hanterar dosläkemedel. Det fanns en tidspress. Men det var olyckligt att införandet kom så tätt inpå sommaren. Sedan blev upphandlingsbeslutet överprövat, men det kunde vi ju inte veta då. Nu kommer det första dosapoteket in i systemet den 1 maj nästa år.
Det genomfördes ett pilotprojekt i Mölndal innan Pascal infördes, var det tillräckligt? Fanns det patienter med många läkemedel med i underlaget?
Ellen Hyttsten: Vi tycker att vi fick fram tillräckligt mycket i piloten. Men självklart påverkades vi att tidspressen när det gällde att ändra i systemet sedan.
Karina Tellinger: De krav vi ställde var att det skulle vara en differentierad patientgrupp. Men vi krävde inte specifikt att det skulle vara en differentiering av antalet läkemedel.
Enligt Ineras veckobrev har Pascal fungerat dåligt tillsammans med Internet Explorer 7 och 8, och med operativsystemet Windows XP – webbläsare och system som är vanliga i landstingsvärlden. Har tillräcklig hänsyn tagits till den faktiska IT-miljö som finns ute i verksamheterna?
Ellen Hyttsten: Vi har utvecklat detaljerade instruktioner till landstingen om vilken IT-miljö som behövs för att möta upp till Pascal. Vi kunde omöjligt veta vad man har för miljöer i alla verksamheter. Verksamheten ute hade ju ansvar för sina system. Dock har vårt folk varit ute och sett en del på plats nu i efterhand, när de har utfört felsökningar för att hjälpa våra medlemmar.
Karina Tellinger: Det är otroligt heterogena miljöer där ute har det visat sig, i allt från storlek på skärmar till webbläsare. Vi har utgått från att ligga på en version av Explorer som Microsoft ännu har support för. Sedan hade vi också förväntningar på oss att bygga ett modernt gränssnitt. Det har varit en utmaning och det är lätt att se i efterhand vad som hade kunnat göras bättre. Vi har också gjort en del anpassningar efterhand, som möjligheter att själv stänga av animationer.
Många användare säger att Pascal är otroligt långsamt. Det händer att Pascal ”stannar helt” på grund av långa svarstider från t ex Apoteket och HSA-katalogen, och det har även förekommit driftsstopp. Vad händer på den fronten?
Ellen Hyttsten: Vi är självklart medvetna om att Pascal har fungerat långsamt för många användare, och så ska det inte vara. Pascal kopplar mot Apoteket, Apotekens Service, HSA-katalogen och SIL för att hämta olika typer av information, till exempel kopplar SITHS-kortet till HSA-katalogen för e-legitimering. På Inera har vi kompletterat med fler servrar, vilket underlättar kopplingen till Pascal, SIL och HSA-katalogen. Leverans- och boendeinformation ska föras över från Apoteket AB till Apoteket Service, och då blir det färre enheter att kommunicera med.
Men infrastrukturen måste vara otillräcklig? Om systemet ska koppla upp mot flera enheter så drar ju den svagaste länken ner hastigheten?
Karina Tellinger: Självklart är målet snabba svarstider. Alla jobbar på med samma mål.
Varför går det inte att ändra ordinationer, utan läkemedlen måste sättas ut och sedan sättas in igen?
Ellen Hyttsten: Det kommer en funktion för att ändra ordinationer i början av november, den testas just nu.
Karina Tellinger: Det fanns med en tydlig önskan från den medicinska referensgruppen om att det skulle gå att ändra ordinationer utan att först behöva sätta ut ordinationen. Apotekens Service bedömde att det skulle kräva så omfattande ändring i receptregistret att det inte var möjligt att hinna med till starten. Vi har arbetat under lång tid för att lösa det här. Lösningen kommer snart och vi vet att den är efterlängtad. Men vi släpper inget som inte är ordentligt testat.
Det har förekommit mycket kritik mot layouten, till exempel att den tar mycket plats på skärmen och är svåröverskådlig. Utskrifter från systemet är svårlästa och fungerar inte som underlag för genomgångar med patienter och anhöriga. Varför fick layouten denna utformning och vilka förändringar har genomförts?
Ellen Hyttsten: Möjligheten till översikt beror på hårdvarusituationen och scrollningen kan vara en utmaning om man har en väldigt liten skärm. I övrigt har vi fått väldigt olika synpunkter på layouten. En del tycker att det är utmärkt. Men vi lyssnar på användarna och kan tänka oss att ändra. Det är fördelen med en webbapplikation, det är enkelt att justera.
Karina Tellinger: Utskrifterna är en stor huvudvärk. Dos-recept är en regelstyrd handling, utformningen måste följa Läkemedelsverkets regler. Men vi har insett att utskrifterna används på andra sätt, för information till patienter och anhöriga. För att möta det behovet har vi tagit fram en annan rapport som kan skrivas ut ur systemet, den kommer i nästa version av Pascal. En annan fördel med den nya rapporten är att förskrivarkoderna inte är synliga på den.
Från läkarhåll rapporterar man om att det är svårt att lägga in nya patienter i systemet på grund av att man inte hittar lokalt apotek eller det särskilda boendet. Är det några förbättringar på gång där?
Ellen Hyttsten: Den här informationen har handlagts av Apoteket AB tidigare och vi har insett att registren inte är förståeliga för dem som arbetar ute i vården. Frågan är vem som ska göra vad? Kanske det inte är förskrivarna som ska lägga in den informationen, utan den som bäst vet vart läkemedlen ska levereras?
Vet ni i vilken utsträckning reservrutiner, det vill säga ordinationer som rings eller faxas in, har använts sedan Pascal infördes?
Katarina Tellinger: Vi vet att dosapoteken haft stor belastning sedan Pascal infördes. Vi har börjat mäta antalet faxade dosrecept och det ska bli intressant att följa utvecklingen. Tyvärr har vi inget nollvärde som visar hur det var före Pascal.
Hur ska införandet av Pascal utvärderas?
Ellen Hyttsten: En extern utvärdering ska göras av Södertörns högskola. Sedan har vi gjort egna kontinuerliga utvärderingar och förändringar i systemet. Vi arbetar hela tiden med att få in synpunkter och genomför förbättringar.
Under 2013 ska, enligt SKL:s handlingsplan för 2013-2018, den nationella ordinationsdatabasen NOD ansluta och integrera mot läkemedelsmoduler i journalsystemen, genom det gränssnitt som används av Pascal. Ligger tidsplanen fast? Är det rimligt att tro att problemen med Pascal har lösts till dess?
Ellen Hyttsten: Vi jobbar hårt med att lösa bakomliggande problem i infrastrukturen och tar här hjälp från andra nationella införanden av storskaliga system. För införandet av NOD är vi inte lika pressade av tiden, vi kan driva längre test och förankringsprocesser med vårdens personal.
Karina Tellinger: Tidsplanen ligger fast. Men varje landsting beslutar när man vill ansluta och integrera sitt eget journalsystem till NOD och därför tror vi det blir det ett stegvis införande. Infrastrukturproblemen måste definitivt vara lösa till dess. Vi kommer att genomföra belastningstester för att se vad som kommer att krävas av systemen för att de ska fungera bra. Vi får inte heller glömma den stora fördelen med NOD som nationell informationskälla, att vi får en gemensam nationell läkemedelslista.
[…] beställare och utvecklare på Inera och Cehis försöker i en annan artikel svara på frågan Hur kunde så mycket bli så fel? (2 nov 2012) Någon typ av pilottest har gjorts med systemet innan det skarpa införandet, men det […]
Ja, hur kunde så mycket bli så fel? Enda tänkbara anledningen är att de som initierade och genomförde projektet inte har den kompetens som de skulle ha behövt och dessvärre inte tillräckligt med insikt för att förstå det. De befinner sig inte heller i positioner där personligt ansvar kan utkrävas.
Så Pascal forcerades fram och tvingades ut i vården med otillräckligt kända grundläggande förutsättningar (”Vi hade ingen aaaaning om att det fanns så många IT-system i vården!”), efter ett troligen helt otillräckligt småskaligt driftsförsök (”Vi hade ingen aaaning om att verkligheten inte var som pilotförsöket!”) och trots massiv oro och protester (”Jamen det är väl bra att det tar tid – då kan inte läkarna skriva ut recept lika lättvindigt längre!” Vilket, tro det eller ej, är ett citat!)
De som drabbas är inte i första hand förskrivarna. Vi blir bara sinkade, stressade och får ont i magen. Vi behöver bara känna osäkerhet. Värst drabbade är självklart de patientgrupper som inte har tillräckligt med kunskaper, kontakter, minne eller överblick för att själv kunna se när något är på tok med medicinerna.
Legitimerad personal som sköter sina jobb på motsvarande sätt riskerar att förlora både legitimationen och jobbet. Vad riskerar de ansvariga i det här ärendet?
Det är för oss självklart att arkitekten som ritar sjukhus, likväl läkaren som ordinerar läkemedel, har rätt utbildning. När det gäller utveckling av statens IT system har det inte varit självklart med rätt utbildning och erfarenhet, trots att systemen ska användas på hundratals sjukhus, av tusentals läkare, för miljontals patienter. Vi måste ställa högre krav eftersom misstag får allvarliga konsekvenser.