• 07 december 2011
• 1
• AV: Helene Thornblad

– Mellan juni och augusti arbetar vi läkare med halva styrkan men vi ska klara i stort sett samma verksamhet som under resten av året. Under sommarperioden jobbar vi över två timmar nästan varje dag, och då slår vi fort i flextaket, och då ryker timmarna, berättar Kristina Wallman.

På Falu lasarett får flextidssaldot vara på maximalt 30 ”plustimmar”, vilket innebär att kvoten snabbt fylls under perioder med hård arbetsbelastning, då det dessutom är nästan omöjligt att ta flexledigt.

Även under resten av året kan det vara svårt att ta ut flexledighet på enheter med otillräcklig läkarbemanning.

– Problemet är inte bara att vi inte blir ersatta för arbetstiden. Det blir inte heller synligt hur mycket vi jobbar och att vi har för lite folk, att vi behöver förstärkning. Övrig personal får ta in vikarier över somrarna och vid andra ledigheter men det får vi sällan göra framförallt för att det inte finns specialister att få tag på.

Underbemanningen gäller inte bara medicinkliniken:

– Verksamheten är sektoriserad, och om vissa sektorer ”tappar” en eller två personer är det halva styrkan. Vi är många som tänjer oss och täcker upp för varandra för att verksamheten ska fungera.

Kristina Wallman är vice ordförande i läkarföreningen och ordförande i Sjukhusläkarföreningens lokalavdelning, och arbetar fackligt tillsammans med kollegerna för bättre bemanning och rimligare arbetstider.

– Rätten till övertidsersättning är borta sedan många år tillbaka, och vi har försökt föra en diskussion med arbetsgivaren om att få tillbaka den, men det har inte varit möjligt att nå fram. Vi uppmanar medlemmarna att stämpla in all flex, även om man vet att timmarna ryker och det inte finns en chans att ta ledigt, så att det åtminstone registreras.

– Vi är glada för flextidsavtalet och vill ha det kvar, men samtidigt är det viktigt att synliggöra hur mycket vi jobbar och att bemanningen inte är tillräcklig.