Nyhetsarkiv

Hugo Lindbergs tumör fick sprida sig fritt i 6 månader

Foto: Li Fernstedt

Ny läkare varje gång – och ingen av dem gjorde något åt de stigande PSA-värdena. Bristen på urologer på Centralsjukhuset i Kristianstad fördröjde Hugo Lindbergs behandling med ett halvår menar hans anhöriga.

– Varje gång vi var på kontroll på urologmottagningen träffade vi en ny läkare och varje gång tyckte den personen att vi bara skulle vänta ytterligare tre månader och sedan ta ett nytt PSA-värde. Trots att det bara steg och steg. Min stora frustration så här i efterhand när Hugo sitter här med metastaser i skelettet är att de hade kunnat bespara oss det där halvåret, säger hustrun Marita Johansson.

Fram till våren 2014 när medicinen bet på Hugo Lindbergs konstaterade prostatacancer och värdena såg bra ut fungerade allt som det skulle på mottagningen, berättar hon.

Men när PSA-värdena plötsligt började vända uppåt och läget försämrades blev bristen på personal på urologmottagningen i Kristianstad  snabbt kännbara för paret.

Marita Johansson beskriver vecka efter vecka med ändlösa timmars kamp för att försöka få tag i någon att diskutera situationen med. Hur hon satt beredd när telefontiden började, men ändå aldrig kom fram till någon sköterska.

Hur hon kunde få besked om stigande PSA-värden och löfte om att en läkare skulle konsulteras, men aldrig fick någon återkoppling. Hur ett halvår förflöt och hur hon blev allt mer desperat, men inte förstod hur hon skulle kunna hjälpa sin sambo.

Väckarklocka när revbenet spräcktes

I september månad var PSA-provet tre gånger så högt som i mars och Hugo Lindberg knäckte plötsligt ett av sina revben.

– Då var det en klocka som ringde i mitt huvud. För de hade sagt att sprider det sig någonstans så är det oftast till skelettet.

Och det var precis det som hade hänt. Men inte förrän Marita Johansson av misstag slog fel nummer och kom fram till en helt annan avdelning fick hon den specialisthjälp hon så länge hade sökt.

– Då fanns det plötsligt en hjälpsam själ i luren som gick och lämnade ett meddelande på verksamhetschefens bord. Och han visade sig vara en erfaren specialist som såg oss och tog sig an Hugos situation.

En remiss till Lund och en cytostatikabehandling senare är den spridda prostatacancern tillfälligt i schack och värdena ser bra ut. Men frustrationen över att det tog så lång tid innan behandlingen sattes in är stor.

– Det är klart att man funderar mycket över hur länge han kommer att klara sig nu. Och hur det hade kunnat gå om vi hade fått hjälp direkt innan cancern hade hunnit sprida sig till skelettet. Men det är det såklart ingen som kan svara på. Det kan man bara spekulera i.

– Det var först förra året som vi begrep att det inte fanns några läkare alls där på mottagningen i Kristianstad. Det verkade vara inhyrda stafettläkare allihop. Och via den lokala prostatacancerföreningen förstod vi att vi inte var ensamma om att ha drabbats av bristen på urologer i Kristianstad. Det gör ju saken ännu värre.

I dag mår 64-årige Hugo Lindberg efter omständigheterna bra. Han har bara varit hemma ett fåtal dagar från jobbet på en tillverkningsindustri i nordöstra Skåne.

– Men det är som läkaren i Lund sa: Cancern kommer att börja leva igen. Det betonade han och det tyckte jag var proffsigt. Har man metastaser så har man. I Lund har de varit väldigt medvetna om problemen i Kristianstad. De frågade oss vilken läkare vi hade haft där och vi berättade hela historien om hur chefen fick ordna remissen. Därför har vi fortsatt att gå i Lund och den möjligheten är vi väldigt glada för.

Läs sjukhusets kommentar

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera