Att bli utsatt för fysiskt och/eller psykologiskt våld under en längre tid kan leda till ökad psykisk ohälsa och sjukfrånvaro. – Arbetsgivaren behöver vara tydlig med att man har nolltolerans mot all typ av hot och våld – på så sätt lyfter man bördan från de anställda som annars kan känna att de ”gnäller”. För det handlar inte om en individs problem, utan om ett organisatoriskt, säger Anna Nyberg, docent i psykologi, som lett ett uppdrag från Forte om att sammanställa hälsokonsekvenser av våld inom bland annat hälso- och sjukvården.

• 21 september 2020
• 0
• AV: Anna Sofia Dahl

De senaste decennierna har hot, våld och trakasserier lyfts fram som betydande orsaker till stress och ohälsa i arbetslivet.

Anna Nyberg, docent i psykologi på Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap på Uppsala universitet, har tillsammans med tre andra forskare vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet, tagit fram en rapport om just våld inom hälso- och sjukvård, socialt arbetet och utbildningssektorn. Rapporten, som bygger på en litteraturgenomgång, ska ge en övergripande bild av förekomsten av våld i olika former i olika branscher på arbetsmarknaden.

Gemensamt för just hälso- och sjukvården, socialt arbete och utbildningssektorn är dels att de är branscher där fysiskt våld är mer vanligt förekommande än i andra, dels att hot och våld kan ses som en ”normalitet” och något man som anställd ”måste kunna hantera”. Anna Nyberg menar att det just därför är viktigt att inkludera hot och våld i det systematiska arbetsmiljöarbetet.

– Det måste finnas ett system som tillåter och policys som säger att man ska rapportera de här händelserna. Från arbetsgivarhåll behöver man vara tydlig med att man har nolltolerans mot all typ av hot och våld – på så sätt lyfter man bördan från de anställda som annars kan känna att de ”gnäller”. För det handlar inte om en individs problem, utan om ett organisatoriskt.

Det handlar inte om en individs problem, utan om ett organisatoriskt. Anna Nyberg, docent i psykologi

I litteraturgenomgången kunde de fyra forskarna se att det finns enhetligt stöd för att fysiskt våld över tid leder till psykisk ohälsa, samt att psykologiskt våld över tid leder till psykisk ohälsa och sjukfrånvaro. Men Anna Nyberg poängterar att hot, eller psykologiskt våld, respektive fysiskt våld påverkar de anställda på olika sätt och att det därför kräver olika åtgärder.

– Det är viktigt att personalen känner att arbetsgivaren uppmärksammar problemen och försöker komma till rätta med dem. Arbetsgivaren behöver ta ansvar för hela ledet. Från det preventiva arbetet – till exempel se till att lokaler byggs och arbetet organiseras så att risken att skadas i arbetet blir så liten som möjligt – till att hantera de händelser som inträffar och ha tydliga rutiner för hur de följs upp. Det gäller både för den fysiska och organisatoriska miljön.

Hon menar att det kanske kan vara lättare för arbetsgivaren att vidta åtgärder mot det fysiska våldet, precis som att det för den anställde kan vara lättare att beskriva det samma, jämfört med det psykologiska.

– Det kan till exempel vara svårare att sätta ord på varför man känner sig så stressad när man går hem från jobbet. Är det för att man inte har fått någon paus? Eller för att man har väldigt mycket att göra och inte så mycket kontroll? Eller är det för att man har blivit hotad från exempelvis patienter den dagen? Hot och våld behöver vara en naturlig del i arbetsmiljöarbetet.

Hot och våld behöver vara en naturlig del i arbetsmiljöarbetet. Anna Nyberg

Enligt svenska nationella data ligger förekomsten av fysiskt våld relativt stabil sedan början av 90-talet. Däremot rapporteras det fler sexuella trakasserier nu jämfört med för tre decennier sedan. Och en del som enligt Anna Nyberg sticker ut i rapporten är att en hög andel män i de aktuella branscherna utsätts för genusbaserade trakasserier, och då inte från patienterna.

– Det är viktigt att vi försöker förstå mer om hur de här trakasserierna ser ut och vilka det är som utsätts, för att skapa en god arbetsmiljö för män i kvinnodominerade verksamheter. Det kan vara en viktig del i arbetet med att minska könssegregeringen på arbetsmarknaden, säger hon.

Forskningsrapporten är framtagen på uppdrag av Forte, forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, och är en del i Fortes strategiska forskningsagenda, vilken i sin tur bottnar i ett regeringsuppdrag om att bedriva ett nationellt forskningsprogram om arbetslivsforskning.