Heidi Stensmyren riktar blicken västerut
Heidi Stensmyren, Läkarförbundets nya ordförande, sitter i regeringens donationsutredning och är ordförande i Socialstyrelsens donationsråd. Med en bakgrund som anestesi- och intensivvårdsläkare brinner hon för donationsfrågan och menar att det är en viktig fråga för sjukvården.
– Vi går ut brett till befolkningen och ber dem ta ställning till organdonation, då måste vi också ha en sjukvård som kan ta hand om det. Om individen har en önskan att donera sina organ borde inte döden bryta denna önskan.
Heidi Stensmyren menar att den viktigaste frågan för att höja donationstalen rör uttolkningen av hälso- och sjukvårdslagen som säger att man bara får bedriva vård som är till nytta för den enskilda patientens tillfrisknande.
– Regelverket har skapat otydlighet och osäkerhet hos läkarna. Får vi påbörja donationsförberedande insatser innan en person är avliden? Får vi ta någon till intensivvården och vårda någon för att den potentiellt skulle kunna bli donator?
Vi tror att många drar sig från att aktivt verka för att en patient ska bli donator av rädsla för konsekvenserna. Så vi tittar på om det går att göra lagstiftningen tydligare och enklare.
En central fråga i donationsutredningen är dödsbegreppet. Idag tillåts donationer enbart efter fastställd hjärndöd.
I andra länder, bland annat England, har man framgångsrikt infört donationer efter hjärtstillestånd, så kallad DCD (Donation after Cardiac Death).
I Norge gjordes den första donationen efter cirkulationsstillestånd i år.
– Vi tittar nu på förutsättningarna för att börja med detta i Sverige. Men om vi öppnar upp för DCD kommer det att ta några år innan det genomförs eftersom det kräver ändrad lagstiftning.
Ska donationsregistret slopas eller behållas?
Vi ser även över donationsregistret. Ska vi ha ett register? Bör vi göra om det till ett nej-register i så fall? Ett bekymmer här är att vi inte får titta i registret förrän någon är avliden. Det gör det svårare att få till donationer.
Donationsutredningen tittar även på möjligheten att ha ett öppet register, för det finns inget som tyder på att folk inte är öppna med sin inställning till organdonation, säger Heidi Stensmyren.
Heidi Stensmyren menar att vårt system för hur den enskilde kommunicerar sin donationsvilja är ett bekymmer. Idag sker den via donationsregister, donationskort och anhöriga, dessutom har det blivit allt vanligare att meddela sina nära och kära via sociala medier vilket ytterligare förvirrar.
– Inom donationsutredningen jobbar vi nu med att försöka hitta ett enhetligt sätt att meddela donationsviljan på.
Det låga antalet transplantationer årligen har gjort att donationsfrågan fått låg prioritet. Om lagstiftningen, som är det stora hindret, görs om så behövs det ändrade rutiner och ökat engagemang inom sjukvården om donationerna ska bli fler i Sverige, menar Heidi Stensmyren.
Det behövs träning på att ta anhörigsamtal
– Man behöver träna på att ta anhörigsamtalen. De som har det här som ett uppdrag i vården behöver tid. De behöver åka på fortbildningar och delta i möten för att utbyta erfarenheter. Det är ju en ”sällan-händelse”, och det är därför viktigt att man håller sin kunskap vid liv. I England har man tränade yrkesutövare som tar dessa samtal.
Men det räcker inte med att donationsutredningen förändrar lagar och regelverk, menar Heidi Stensmyren.
Landstingen måste också ta sitt ansvar.
– Antalet intensivvårdsplatser måste bli fler så att möjliga transplantationer inte förhindras på grund av brist på vårdplatser.
Johan Fehrman
Man borde dra lärdomar ifrån Spanien som har den högsta donationsnivån i världen – viktigt med utsedd personal som tar på sig ökat ansvar för att direkt involverar sig i potentiella donationer men också för att se till att rutiner finns och att dom följs. Vid varje missad potentiell donator borde frågor ställas om varför man missade den här patienten och lärdomar borde dras. I spanien finns även ’presumed consent’ men det finns vissa etiska tveksamheter och de flesta är ändå positivt inställda till donation så länge dom får frågan så gäller bara att fråga så många som möjligt.
Den svenska myndighet vars frågor ingen svensk undkommer är skattemyndigheten och frågor om donation skulle kunna tas upp som en del av folkbokföringen. För extra tydlighet skulle de som önskar kunna få sin donationsregisterstatus skrivet på sitt körkort (liknande system finns i vissa amerikanska delstater). Finns mycket man kan göra om man tänker kreativt.