Nyhetsarkiv

Här får ST-läkarna hjälp att inte bli cyniska

Ett flertal studier visar att empatin tycks minska och cynismen öka hos läkare under sin specialistutbildning. ST-läkare som har intervjuats har beskrivit det som en överlevnadsstrategi i en krass yrkesverklighet.

Enligt Ulla Holm, psykolog och docent i pedagogik vid Uppsala universitet, kan det bland annat förklaras med den alltför ensidiga betoningen på teoretisk kunskapsinlärning; utvecklingen av empatiska och intuitiva förmågor hamnar i skymundan.

Ulla Holm har genomfört ett flertal studier av psykosociala faktorer i läkares arbetsmiljö och hon har pekat på betydelsen av att ge studenter emotionellt stöd under läkarutbildningen.

Empati går att utveckla

Empati, menar hon, är en utvecklingsbar förmåga. Hon har både i egna och andras studier funnit att handledning fungerar som en effektiv metod för utveckling av självkännedom och affekttolerans (det vill säga förmågan att hantera och reglera känslor); två egenskaper som hon menar motverkar cynism och minskar risken för utbrändhet.

För att professionellt kunna klara och hantera svåra situationer som kan väcka starka psykologiska försvar, krävs stor insikt och medvetenhet hos studenterna, menar Ulla Holm.

På Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra har Maria Kock, studierektor och narkosläkare vid anestesi- och intensivvårdskliniken, tagit initiativ till handledningsgrupper för blivande specialistläkare i anestesi.

– Egentligen fick jag idén av en nyanställd ST-läkare som efterfrågade handledning på arbetstid. Många andra yrkesgrupper som exempelvis sjuksköterskor har handledning som en självklar del i jobbet.

Jag hade just börjat på SU/Östra som studierektor när jag testade idén att skapa en handledningsgrupp för unga ST-läkare. Jag trodde att många skulle rynka på näsan, men det fanns ett stort intresse, säger Maria Kock.

Förra året belönades hon med Svenska Läkaresällskapets etikpris för ”sin förmåga att med stort kunnande, integritet och god självkännedom arbeta kliniskt med ständigt närvarande känslighet för etiska aspekter…och för sitt idoga arbete i att handleda och inspirera särskilt yngre kollegor att praktisera etik i klinisk vardag”.
Sedan 2002 har fyra olika grupper av ST-läkare i anestesi fått möjligheten till handledning.

Nicklas Oscarsson är färdig specialistläkare och en av dem som deltog i den första handledningsgruppen.

Som AT-läkare upplevde Nicklas Oscarsson att det ofta saknades bra handledning. Som ung och relativt oerfaren ställdes han inför många svåra situationer och frågor som han gärna hade velat problematisera och diskutera under handledning. När han skulle påbörja sin ST-utbildning nappade han därför direkt på erbjudandet att ingå i en handledningsgrupp.

Gruppen bestod av sex manliga ST-läkare i åldrarna 28 till 38 år. Under hela utbildningstiden träffades de på arbetstid ett par timmar, cirka fem gånger per termin under ledning av en psykolog.

– Jag fick mycket vägledning och tips av gruppen. Jag kände mig också mindre ensam i situationer som var jobbiga och svåra. Det kunde till exempel vara donationsfrågor, samtal med anhöriga som förlorat ett barn eller partner. Det var också skönt att få ventilera feltramp och då få vägledning och förståelse.

Vi diskuterade inte bara medicinska bekymmer, utan också frågor om hur man klarar av att kombinera yrkeslivet med ett fungerande familjeliv och hur man hanterar relationer och konflikter. Vi var en dynamisk grupp som efter några möten vågade dela med oss av personliga erfarenheter och tillkortakommanden. Jag tycker att jag har blivit stärkt i såväl min yrkesroll som i mitt förhållningssätt mot kollegor och patienter, säger Nicklas Oscarsson.

”Gruppen ger mig andrum”

Jenny Skytte har cirka ett år kvar på sin specialistutbildning. Hon delar Nicklas uppfattning och tycker att handledningsgruppen är ett ovärderligt stöd, både vad gäller yrkesrollen men också i den personliga utvecklingen.

– Vi träffas ett par timmar varje månad. Gruppen ger mig andrum och tillfälle till reflektion och yttrandefrihet. I den värld vi arbetar i är det inte så lätt att berätta om den osäkerhet man ibland känner. Det förväntas att vi ska vara produktiva och duktiga och det finns inte så stort utrymme att vara ledsen och visa sig sårbar, säger Jenny Skytte.

En studie vid Psykologiska Institutionen vid Göteborgs universitet (se artikel nästa uppslag) visar att narkosläkare som grupp har en tendens att ”falla utanför”.
Efter en svår arbetssituation har de inte någon arbetsgrupp att gå tillbaka till. Att inte ha en fast plats att jobba ifrån samt att inte tillhöra någon specifik arbetsgrupp, upplevdes som stressande.

Gruppsamtalen har gett många insikter

– Det är så viktigt att kunna stötta varandra. En styrka med handledning är att vi lär känna varandra och kan uttrycka empati för varandra, det påverkar arbetsklimatet och stämningen bland kollegor. Jag tänker att om vi vågar prata om svåra och viktiga saker så underlättar det även för andra. Jag har lärt mig mycket om mig själv, men jag har också insett att människor är mycket bredare och djupare och har fler beröringspunkter än dem vi ser i vardagen. Vi är inte alltid det vi visar, och det är viktigt att komma ihåg, säger Jenny Skytte.

Egna rädslor och fördomar

För henne har det varit värdefullt att ha en terapeut och inte en läkare som samtalsledare för gruppen:
– Vi har pratat mycket om döden och med hjälp av terapeuten har vi kunnat hitta och prata om det som sägs mellan raderna. Det har handlat om egna rädslor och fördomar, ibland ganska fula tankar som har varit viktiga att få fatt på och förstå.
Maria Kock upplever att handledningsgrupperna har stärkt sammanhållningen bland ST-läkarna vilket även fått effekter på arbetsmiljön.

– Det finns ett starkt konkurrensförhållande under specialistutbildningen och många får uppleva vassa armbågar. De som har deltagit handledningsgrupperna har kunnat riva de murar och barriärer som finns mellan rivaliserande kollegor och det har påverkat stämningen på kliniken på ett positivt sätt, säger Maria Kock.

Det finns en styrka att samla ST-läkare inom samma specialitet, menar hon. Och det skiljer handledningen på Östra från exempelvis handledning inom Balintgrupper.
– Styrkan är att ST-läkarna är väl förtrogna med de svårigheter och utmaningar som ryms inom området anestesi- och intensivvård, man kan lätt känna igen och leva sig in i de frågor som tas upp. En annan fördel är att grupperna är relativt små och det skapar en förtrolighet. Här är man öppen och ärlig med arbetskamrater som man ska möta i olika konkurrenssituationer, säger Maria Kock.

Handledningen finansieras med hjälp av så kallade ”regattmedel” från Västra Götalandsregionen.
– Sedan är det ett komplicerat pusselarbete att kunna skapa utrymme för handledning på arbetstid.
På vissa arbetsplatser får man en klapp på axeln om man är duktig och hjälper till på operation istället för att prioritera exempelvis handledning. Jag tycker att det är väldigt viktigt att handledningen sker på arbetstid och att klinikledningen står bakom så att det inte uppstår några diskussioner, säger Maria Kock.

Se också
Många yngre läkare känner sig otillräckliga

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera