• 04 maj 2016
• 3
• AV: Malin Gavelin

Kontinuitet för cancerpatienter genom hela vårdkedjan går det verkligen? Från huvud- och hals-sektionen på ÖNH-kliniken i Lund kommer ett rungande ja! Här sätter läkarna en ära i att stuva om i schemat för att patienten ska få möjlighet att träffa ”sin” doktor igen.

Dagens första patient har precis lämnat rummet. Det är måndag och det betyder ny- och återbesöksmottagningsdag för överläkaren Anna Hafström och det gula teamet. Men de har inte behövt lägga speciellt mycket tid på anamnes – patienten är välkänd sedan tidigare. Hon har fått ett återfall av cancer i huvud-hals-regionen och teamet har redan funnits vid hennes sida genom hela processen från förberedande besök till provtagning, operation, vårdtid, strålbehandling och uppföljning en gång tidigare.

– Det betyder väldigt mycket utifrån patientens perspektiv att få träffa samma personer. När det ringer i min telefon kan någon säga ”Hej, det är Lena” i andra änden och då vet jag precis vem det är, säger kontaktsjuksköterskan Agneta Hagren.

De flesta frågor löser hon själv som erfaren sjuksköterska på kliniken. Men i tveksamma fall är det bara att haffa Anna Hafström i korridoren som naturligtvis också vet precis vem ”Lena” är.

– Vården på kliniken utgår från små, tvärprofessionella  team som jobbar tillsammans kring patienten, säger Anna Hafström. En förutsättning för att det ska fungera är att jag som läkare är tillgänglig för mitt team. Kontaktsjuksköterskan måste enkelt kunna nå mig på min telefon eller haffa mig i korridoren. Står jag på operation och det är en kort fråga kan någon mycket väl hålla fram luren till mig så jag kan säga ja eller nej.

Men inte bara teamet på kliniken kan nå Anna Hafström i ett nafs om det behövs. I hennes ficka finns ”tumörtelefonen”, en direktlinje in till kliniken för alla kollegor runt om i södra Sverige. Där kan en läkare från Halmstad mycket väl ringa in om det har dykt upp frågor kring en av patienterna som vårdades här för ett år sedan eller be om hjälp med utredningsgången för en patient med en misstänkt ny cancer.

På tumörtelefonen ringer också kollegorna­ in och anmäler alla patienter med nydiagnostiserad huvud- och hals­cancer. Patienten kommer sedan till Lund inom en vecka för att träffa teamet på nybesöksmottagning. De företräder sedan patienten när hon diskuteras på den multidisciplinära konferensen samma eller nästa dag. Då har också alla biopsier, cytologier och röntgenbilder eftergranskats och behandlingsbeslut tas.

– Det finns inget limbo för våra patienter. Det går att nå oss för frågor från dag ett. Men eftersom våra patienter är trygga och välinformerade ringer de inte så ofta som man kanske skulle kunna tro. De flesta vet vad som ska hända och har inte stora behov av att kontakta oss mellan besöken, säger Agneta Hagren.

Men hur kom det sig att kliniken började se kontinuitet för patienterna som prio ett?

Anna Hafström berättar att processen började redan i början av 2000-talet under den omdiskuterade sammanslagningen mellan sjukhusen i Lund och Malmö när kliniken plötsligt skulle bli dubbelt så stor.

– Vi gjorde en inventering i samband med det och kom fram till att vi inte var nöjda med vårt arbetssätt. Som exempel kunde en patient få vänta i två år på operation av det vi bedömt vara en benign tumör som efter operationen visade sig vara elakartad. En annan hade fått träffa 12 olika läkare på 14 dagar. ”Så kan vi inte ha det” – var den samlade känslan och då tillsattes en tvärprofessionell analysgrupp på åtta personer där jag själv ingick som skulle knäcka frågan om hur vi kunde anpassa vårt arbetssätt för att det skulle bli bättre både för patienter och medarbetare.

I gruppen, som träffades våren 2002, fanns erfarenheter av arbetssätt från bland annat USA och Australien. Tillsammans kom man fram till att en av de viktigaste åtgärderna för att det skulle fungera bättre var just patientkontinuitet. Januari 2004 var analysgruppens förslag genomarbetade, förankrade och hade acceptans av klinikens alla medarbetare.

–  Vi delade då upp den dåvarande öron-, näs- och halskliniken i tre sektioner med tydliga uppdrag och befogenheter. Huvud- och halssektionen delades sedan i sig upp i tre mindre team, det gula, gröna och rosa med ett begränsat antal läkare i varje team med operations- och mottagningsdagar saxade varannan dag, säger Anna Hafström.

Det infördes även ett tydligt så kallat utvidgat PAL-skap där varje team tar på sig uppdraget att i största möjlighet stå för kontinuitet och flexibilitet med patientes bästa i fokus. 2009 fick också analysgruppens förslag för att en kontaktsköterska skulle ingå i teamet kring patienten gehör. Först på plats var kontaktsjuksköterskan Agneta Hagren.

– Hon tar nog nio av tio problem. Sedan har jag två halvtimmar i veckan avsatta när jag kan ringa upp de patienter som Agneta har bedömt kräver läkar­inblandning.

Omorganisation med ett utvidgat PAL-skap ökade effektiviteten och innebar kortare väntetider både till mottagning och operation. En patient med en godartad tumör får sedan dess i princip aldrig vänta mer än två månader och väntetiden minskade från tre till två veckor för patienter med cancer.

– Detta är mycket tillfredsställande eftersom det finns vetenskapliga belägg för att den snabba handläggning som följer i kontinuitetens fotspår förbättrar överlevnaden hos våra patienter med huvud och halscancer, säger Anna Hafström.

– Dessutom är det givande för mig som läkare att verkligen lära känna mina patienter. I våra samtal kommer det ibland fram mycket av det som kan vara svårt att prata om annars – samlevnadsproblem, oro för barnen med mera.

Men trots att studiebesöken avlöser varandra och kliniken omnämndes som ett gott exempel när det gäller kontinuitet i effektivitetsutredningen, är det man har åstadkommit på ÖNH-kliniken i Lund ingen universallösning som passar alla – det är Anna Hafström noga med att betona.

– Här hos oss måste man göra allt för PAL-skapet och samtidigt vara en lagspelare. Senast i går fick jag en fråga från en kollega om vi kunde byta operationsdag för det hade dykt upp en akut patient som kollegan hade opererat tidigare. Självklart sa jag ja! Här sätter vi en ära i att byta för patientens bästa, men i praktiken behövs det sällan.

Medarbetare som alltid tycker att problemen är någon annans hör inte hemma i den här typen av organisation, menar Anna Hafström. Arbetssättet kräver engagemang, flexibilitet och ett stort mått av ödmjukhet.

– Tar något en kvart för mig att göra för att jag känner patienten låter jag inte en kollega göra samma sak på en timme. Här försöker vi lösa problemen på golvet direkt när de uppstår. Till exempel såg vi ett ökat inflöde av melanompatienter förra året och startade då upp en särskild melanommottagning för att kunna ge dem bästa möjliga vård.

Finns det några baksidor med ert sätt att jobba?

– När teamet blir för stort blir det för splittrat och fungerar inte optimalt.  När teamet är lagom stort däremot, märker man lätt när något inte fungerar eller när någon har hamnat mellan stolarna. För att klara det här arbetssättet måste man också jobba ihop sig och det kan ta sin tid. Sedan ska jag inte sticka under stol med att det kan bli långa arbetsveckor. Jag skulle tro att jag ibland ligger på 50 timmar plus. Men jag är oerhört stolt över vår verksamhet och redan två månader efter att det nya arbetssättet infördes 2004 gjorde vi en undersökning bland alla medarbetare. 87 procent ville absolut inte gå tillbaka till den gamla arbetsmodellen. Allra mest positiva var läkarna.

Think different-nominering

Huvud-hals-sektionen i Lund får ett ”Think different-päron” av Sjukhusläkaren för att ha skapat kontinuitet i vården för cancerpatienter.Sektionen är därmed kandidat nr 6 till tidningens Think different-pris 2016.

Tidigare kandidater är:

1. Geriatriska kliniken i Norrköping.

2. Västra Götalandsregionens projekt för att integrera nyanlända läkare i vården.

3. Reuma-neuro-gastro-mottagningen på Ängelholms sjukhus.

4. Torsby sjukhus.

5. Valdemar Erling och medicinkliniken i Kungälv för kreativt tänkande med sitt nya rondsystem.