• 27 december 2016
• 0
• AV: Anna Sofia Dahl

På ett par månader har Fikru Maru hunnits slängas mellan förtvivlan och hopp – och tillbaka till den allra djupaste förtvivlan igen. Dagen innan julafton inleddes ännu en episod i den mardröm som han just nu befinner sig i.

Från de stora fönstren i advokaten Hans Bagners kontor breder taken på Stockholms innerstad ut sig. Det är endast ett par dagar kvar till julhelgen och tillika till den första förhandlingen i det nya målet som Fikru Maru dragits in i.

Han som för två månader sen såg ut att snart kunna få resa hem till Sverige igen, efter en tre och ett halvt år lång mardröm, står nu istället anklagad för brott mot Etiopiens terroristlagstiftning.

På morgonen den 3 september sattes Kilinto-fängelset i brand och 23 interner dödades i tumultet som följde. Enligt åtalet ska Fikru Maru vara den som planerat upploppet och förmått ett antal av de andra fångarna att medverka genom att ge dem pengar. Att han inte längre var kvar i fängelset då det hela startade menar man var planerat och åklagaren hävdar att Fikru Maru själv framkallat lungkollapsen genom att äta choklad.

– Det hela är en fantasiprodukt och det står inte mycket mer än att han skulle ha varit hjärnan bakom det hela. Vi har läkarintyg på att det är omöjligt att det skulle ha gått till på det viset, man kan inte framkalla en lungkollaps genom att äta choklad, men åklagaren har den teorin och tror på den, säger Hans Bagner.

Det ringer i Hans Bagners mobiltelefon. En ny intervju väntar om en timme. Trycket från media har stundtals varit stort, framförallt efter att domen kom i slutet av oktober. Att han hamnade här var lite av en slump, och började med ett begränsat uppdrag som ”snabbt borde vara avklarat”.

– Jag satt i en taxi från Arlanda när telefonen ringde. Det var tidig höst 2013. Personen som ringde arbetade på Swedfund, som jag tidigare haft arbetsrelation med. Han berättade att de hade ett projekt i Addis och att personen som drivit detta häktats. Det påstods att han skulle ha mutat tullministern i Etiopien.

– Jag sa att det var en utmaning som många andra och var beredd att åka ner för att se vad som hänt. Det var inte min specialitet, men jag jobbar med internationella tvister så det var inte helt världsfrämmande för mig.

Hans Bagner åkte till Addis Abeba i oktober. Då hade Fikru Maru suttit häktad sedan i maj, utan att egentligen få reda på vad han anklagades för. Under de första förhandlingarna stod det klart att Fikru Maru misstänktes för att ha försökt korrumpera tullministern.

– Det var oerhört tumultartat. Ett 60-tal tilltalade, deras advokater och anhöriga satt i en stor sal som var varm och fuktig. Åklagaren läste upp de tilltalades namn och i tur och ordning fick advokaterna ta emot kuvert, med det material som tillhörde respektive fall, av en löpare som kom springandes. Vårt kuvert var förhållandevis tunt och vi trodde då att det inte rörde sig om något större, eftersom det enda han hade gjort var att ta in lite sjukvårdsartiklar i landet.

Efter det gick tiden ”i snigelfart framåt”. Dagar blev till veckor, som blev till månader, som tillslut blev till år.

– Det var alldeles tydligt att de inte hanterades enligt FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Där står det att den tilltalade ska ha rätt till en snabb rättegång och det gäller särskilt om hen sitter häktad, och att hen som utgångpunkt ska anses vara oskyldig, säger Hans Bagner.

– Efter att vi fått veta att de inte tänkte frikänna honom mot den, i vårt tycke mycket bristfälliga, bevisning som åklagaren lagt fram valde vi att inte presentera någon egen bevisning. Vi tyckte att det var överflödigt och dessutom att det inte är vår uppgift att göra annat än att ifrågasätta och förminska den bevisning som åklagaren lagt fram. Det har man vänt till att han skulle ha accepterat att han är skyldig, vilket han aldrig gjort. Tvärtom.

– De tyckte att Fikru skulle ha förstått att det låg något skumt bakom att det första åtalet mot honom som handlade om försök till varusmuggling lades ner. Och att han skulle sagt något i stil med ”nej, det där kan jag inte gå med på. Då vill jag ha garantier på att det inte är baserat på något konstigt”. Det gjorde han inte och det skulle nog ingen annan göra heller.

När domen kom i slutet av oktober 2016 trodde Hans Bagner och att hela historien äntligen kunde få ett slut. De fyra år och åtta månader som utdömdes för ”kännedom om korruption på ministernivå” skulle dels kunna ge domstolen en möjlighet att visa att de gav Fikru Maru ett strängt straff och att de ”bekämpar korruption”, dels att de kunde släppa honom fri så att han skulle kunna få vård i Sverige.

Men istället uppstod ett byråkratiskt vacuum. Det som utifrån såg ut som en förflyttning av papper mellan olika myndigheter skapade problem och frågan om vilket fängelse som Fikru Maru tillhörde verkade vara svårlöst. Hans Bagner beskrev då det hela som ”tämligen kaotiskt”. Men så uppstod en liten ljusning. Det intyg som behövdes för att Fikru Maru skulle kunna få den straffrabatt – som i sin tur skulle leda till att han släpptes fri – utfärdades. Två dagar senare kom beskedet om att han nu anklagas för brott mot den etiopiska terroristlagstiftningen.

– Det var ett dråpslag, minst sagt. Vi hade hört vissa rykten om att Fikru skulle bli indragen i det här, men trodde inte att det skulle bli verklighet, säger Hans Bagner.

Då det stod klart att Fikru Maru inte skulle få komma hem inom kort reste ett svenskt läkarteam ner till Etiopien och opererade honom på ett sjukhus i Addis Abeba.

Den 23 december hölls ”en form av upprop”, som Hans Bagner beskriver det, i domstolen i Addis Abeba. Åtalet rör sammanlagt 38 tilltalade, interner från Kilinto-fängelset, men bara 37 kunde närvara i rätten. Nummer 13 på listan över tilltalade – Fikru Maru – kunde inte närvara i domstolen eftersom han fortfarande vårdas på sjukhus efter operationen av den lungkollaps som han drabbats av. Enligt Hans Bagner kunde dock Fikru Marus dotter, Emy Maru, efter vissa mödor närvara i rätten. Och hon beskriver hur de tilltalade vittnat om de förfärliga förhållanden som de lever under i fängelset. Också om tortyr och hur de tvingats skriva under falska vittnesmål. Domarna ska också ha krävt att få intygat att Fikru Maru befinner sig på sjukhus. Nästa förhandlingsdatum är satt till den 16 januari. Till den kommer Hans Bagner att resa till Addis Abeba för att delta vid domstolsförhandling.

Parallellt försöker 18 svenska EU-parlamentariker, genom en skrivelse till EU:s utrikeskommissionär, få EU-kommissionen och EEAS att agera så att Fikru Maru ska kunna släppas fri. Men det är bråttom, menar Hans Bagner.

– Vi vill tro att det politiska fönstret är öppet nu, men att det finns risk för att det inte kommer att vara öppet efter att processen kommit igång på riktigt. Då kommer de etiopiska myndigheterna hänvisa till den pågående rättsprocessen och påpeka att de inte kan ingripa i domstolens arbete. UD kan betona det humanitära aspekterna, som ju går utanför både juridiken och politiken.

–  Det borde dock finnas ett begränsat utrymme för diplomatiska utspel. Etiopien tycks inte följa de vanliga spelreglerna. De bryr sig inte om att svara på Löfvens försök att få telefonkontakt, vilket är anmärkningsvärt. När ett vänligt sinnat land försöker ta kontakt brukar det vara självklart att man ställer upp.

Hur ser du på det som händer nu?

–  Jag är orolig. Väldigt orolig. Nu har Etiopien satt igång det rättsliga maskineriet och kommer säkert att framhålla att det pågår en rättegång som de inte kan påverka. UD måste i och för sig respektera detta, men det borde ändå finnas aspekter och åtgärder som UD kan tillgripa – utöver de humanitära aspekterna. Enligt vårt förmenande handlar det snarare om en politisk process än en juridisk rättegång.