Nyhetsarkiv

Han vill ha bort politiker från vårdens vardag

Bort med de politiska beslutsprocesserna som kväver sjukvården! anser före detta sjukhusekonomen Kenneth Svanberg, som även tycker det är helt fel att regiondirektören är högste chef för den operativa verksamheten.

Politiker och tjänstemän ligger som en våt filt över sjukvården och borde ersättas av bolagiserade sjukhus med en ledning som tillåts vara just en ledning.

Det anser före detta chefsekonomen Kenneth Svanberg och hävdar att sjukvården skulle spara både tid, kraft och miljardbelopp på att rensa upp i leden och låta läkarna sköta sin högspecialiserade verksamhet i lugn och ro.

Han har jobbat inom så gott som alla sektorer – som statligt anställd, som chefsekonom på universitetssjukhus, på riskkapitalbolag, utvecklingsbolag och på stora koncerner som Volvo. Men det är först som nybliven pensionär Kenneth Svanberg känner att han kan ta bladet från munnen utan att riskera de påföljder han menar att tjänstemän som påtalar organisatoriska problem inom sjukvården annars råkar ut för.

– När jag jobbade som chefsekonom på universitetssjukhuset i Lund reagerade jag lite halvvägs åt det här hållet eftersom jag irriterade mig på att den lokala styrelsen för sjukhuset bestod av en massa andra och tredjenivåpolitiker som gjorde styrelsemötena till kafferep och som jag och sjukhusdirektören fick prata till som om de vore femteklassare. Då fick jag höra att jag skulle ”akta mig för att lägga mig i hur de jobbar politiskt eller hur de sprider de politiska uppdragen för då åker du fanimej ut”.

Sjukvården en arena där politiker kan visa upp sig

Så Kenneth Svanberg var noga med sin roll för sina blivande arbetsgivare. Både när det gäller kontakterna med politikerna när han var med och startade Bure Hälsa & Sjukvård som sedan blev Capio där han var med upp till en omsättning på sex miljarder kronor. Och när han hade hand om Apoteket AB:s utveckling av sjukvårdsaffärer med Region Skåne.

– Hade jag drivit den här typen av frågor då hade jag varit rökt. Politikerna har sin helt egna värdegrund där sjukvården fungerar som en arena där de kan synas och höras. De vill inte ha för kompetenta och duktiga tjänstemän för då stjäl de arenan från dem. Det finns otaliga exempel på oerhört duktiga vd:ar som har rekryterats från näringslivet till posten som till exempel regiondirektör men som har fått sluta efter ett halvår av precis det här skälet.

Belastning för vården

Mitt emellan politikerna och sjukvården sitter sedan tjänstemännen utraderade till administrativa rundningsmärken och försöker styra över sjukvården utan mandat att verkligen göra det, menar Kenneth Svanberg. Han beskriver tjänste­mannastaberna som administrativa kolosser som jobbar och jobbar för att ta fram mer eller mindre meningsfullt beslutsunderlag åt politikerna i en ständig tro att de gör nytta.

– Det är en slags sammanträdes­hysteri där hundratals människor sitter på regionhusen och skickar ut enkäter och mejl för att göra sig behövda. Den belastar både genom sin egen kostnad och genom den tid de skäl från professionen ute i verksamheten. Det sägs säkert mycket rimliga saker på alla dessa sammanträden, men vem verkställer och vad händer sedan?

Som tydligast märkte Kenneth Svanberg av initiativlösheten i organisationen när han kom tillbaka till landstinget efter att ha jobbat med modernt ledarskap inom Volvokoncernen. ”Det måste ha hänt något där också så mycket som har hänt inom industrin”, tänkte han men blev återigen besviken.
– Det hade stått fullständigt still i 10-15 år. Jag var på den nivån att jag kunde prata ”som kompis” med många av tjänstemännen och gemensamt för dem alla var rädslan för att bli kontroversiell och ta ett initiativ där man väcker uppståndelse och där det sedan inte blir rätt – för då åker man på stryk.

Skilda världar

Kenneth Svanberg går så långt att han kallar verksamheten på sjukhusen och regionledningen med sina tjänstemän och politiker för två skilda världar – med helt olika värdegrunder.

– Egentligen är det vårdpersonalen som företräder patienterna och inte politikerna som det borde vara. De är så långt ifrån vård och vårdkunnande så de vet inte vad de pratar om. Men tack vare att vi har en hög patientlojalitet hos personalen så funkar det hjälpligt ändå. Men verksamheten saknar helt tilltro till de beslut som fattas.

Under sin tid på sjukhuset i Lund fick Kenneth Svanberg gång på gång erfara hur varenda litet beslut skulle föregås av en utredning. En utredning som ledde till en diger promemoria och ett högtidligt sammanträde där det hela skulle klubbas.

– Och så trodde politikerna att ”nu har vi gjort detta”. Men ingen hade fått i uppdrag att genomföra. Protokollet skickades ut till alla verksamhetschefer och efteråt satt jag många gånger i informell förtrolighet med läkarna ute i verksamheten – högt kvalificerade personer med ansvar för avancerad sjukvård, patienter och människoliv – som beskrev hur de liksom ögnade igenom det här. Och passade det sedan in i deras behov tog de det till sig och annars rev de sönder de här papperna och la dem i papperskorgen. Politikerna inser inte att verksamheten någonstans har vetorätt. Deras kunnande är så pass lågt om hur sjukvården där ute faktiskt fungerar.

Politikernas beslutsprocess en katastrof för vården

Om sjukhusen i stället skulle bolagiseras och drivas som aktiebolag med en vd och en styrelse – då hade det varit betydligt lättare att prioritera i den dagliga verksamheten, menar Kenneth Svanberg.

– Politiker ska inte ägna sig åt att försöka styra verksamheter. De ska se till att lägga ut välgrundade uppdragshandlingar på vad de förväntar sig av sjukvården – inte sitta i ledningen för den. Dels har de inte kompetensen – dels är deras besluts­processer en katastrof för vanlig verksamhet. Den är tidsödande och går ut på att försöka kompromissa och formulera sig och ger i slutändan dåliga och luddiga beslut.

När man ska styra en högt kvalificerad verksamhet som sjukvården är, fungerar det helt enkelt inte med det arbetssättet, menar Kenneth Svanberg. Resultatet blir att läkarna lär sig hur dåligt det politiska systemet fungerar och anpassar sig därefter. De är så medvetna om hur trögt det är att få gehör för mer resurser så när de väl har fått dem kommer de inte fem år senare och berättar att en teknisk förbättring plötsligt har gett dem möjlighet att avvara fem sjuksköterskor.

– Hade man i stället haft en ledning som inte är vingklippt av politiker och som inte är rekryterad för att den är halvbra och inte för duktig – då hade läkarna haft förtroende för ledningen och det hade varit betydligt lättare att prioritera dagligen. Då hade läkaren kunnat säga ”i oktober kan jag avvara den här personalen för då har jag lägre behov”. I dag saknas både flexibiliteten och personerna som kan ta de där besluten.

Ägarmässigt skulle sjukhusen mycket väl kunna fortsätta ligga under regionerna, menar Kenneth Svanberg. Men politikerna skulle tas bort från varenda styrelse och ledning och ersättas av sakkunniga i form av till exempel pensionerade läkare som känner till verksamheten och kan se till att den sköts – samt riktiga proffs från näringslivet för att få in nytt blod som vet hur man driver företag.

Politikerna både styr och granskar sig själva

– I dag ska politikerna både styra och granska sig själva. Det är en rent av löjlig situation! Och gör politikerna något kontroversiellt har de i princip förlorat nästa val. Vi fick frågan från dem under tiden på Capio ”skulle inte ni kunna ta över det här sjukhuset och rationalisera det och sedan kan vi ta tillbaka det igen”. De vågade inte ta tag i det själva. Man kan enkelt räkna ut vad den rationaliseringen skulle gå ut på när de lägger ut den på riskkapitalister eftersom personalkostanden är den stora kostnaden i vården.

Men efteråt skulle det passa politikerna bra att prata om att vården ”behöver fler händer”, menar Kenneth Svanberg. Och ondgöra sig över hur riskkapitalister tar pengar från vården.

– Men riskkapitalisterna har åtminstone varit öppna och ärliga med det från början till skillnad från politikerna som tar åt sig äran av beslut som blir till något positivt men kastar paj och låter tjänstemännen klä skott så fort något blir fel.

Med den inblick Kenneth Svanberg har i Region Skåne uppskattar han att regionledningen skulle kunna minska med säkerligen minst 300 tjänstemän utan att någon försämring av vården skulle ske.

Vården går miste om miljardbelopp

– Det skulle snarare bli en förbättring. Och sedan är det bara att räkna ut vad alla dessa människor kostar – det är väl en 1,5-2 miljoner kr i snitt per person varje år med allt som krävs omkring. Lägg till politikernas inte speciellt blygsamma löner och summera allt det här och vi har snabbt uppe i miljardbelopp som man skulle kunna putta raka vägen in i vården.

Och om sjukhusen då drevs som aktie­bolag skulle alla vinsterna kunna återinvesteras i verksamheten i form av till exempel höjda sjuksköterskelöner, menar Kenneth Svanberg och anser sig därmed ha lösningen på ännu ett av de stora problem som vården brottas med i dag – sjuksköterskeflykten.

– Då löser man automatiskt den här stora vårdknuten med låglöneyrken för sjuksköterskor. Vad vinner du då – jo olika lönestrukturer lokalt och regionalt. Du får en naturlig konkurrens om de bästa resurserna. I dag ska politikerna alltid ha tillbaka överskott och vinster för att de ska ha det att röra sig med. Men om man hade låtit sjukhuset få behålla dessa och använda det till att höja lönerna, anställa mer personal eller kanske investera i ny teknologi – då hade vården gynnats på flera sätt.

Men hur tänker du att det här ska kunna genomföras?

– Politikerna vill ju inte diskutera den här frågan. Det här är en enormt lukrativ karriärplattform för dem och de kommer inte att köra över sig själva. Det måste göras på regerings och riksdagsnivå. Det är därför det är så svårt att föra den här debatten. Andra personer har velat lyfta frågan om att till exempel slopa landstingen men det blev tyst rätt fort. Det blir en så tung fråga för det ska fattas beslut i två omgångar med val emellan så det tar åtta år innan det händer någonting. Men börjar man i andra ändan kan man göra det här i morgon.

Behöver vården inte mer resurser alls, menar du?

– Nej, för att driva en fungerande verksamhet behövs bara en helt annan beslutsgång och beslutskraft än vad som finns idag. Det är en avancerad modern industri vi pratar om och det handlar om logistik – att få ett välfungerande patientflöde och se till så att läkarna sammanträder mindre och i stället får mer tid för patienterna. I dag bemannar exempelvis akuten alltid efter maximalsituationen eftersom den tvingas leva sitt liv helt utan samordnad styrning. Då kan du inte utnyttja den överbemanning som ibland uppstår. Men arbetar du i ett bolag och får incitament som till exempel högre lön i slutändan är jag övertygad om att personalen skulle ställa upp på att bli överförd mellan olika verksamheter vid behov.

Tror du inte att många skulle vara kritiska mot en sådan här nyordning som du beskriver?

– De finns säkert de som är bekväma i det här och som trivs i ett sånt här icke­beslutssystem där man inte behöver redovisa eller någon bryr sig om huruvida man har tre eller 13 patienter om dagen. Men någonting måste göras – det är uppenbart eftersom hela det här vårdskeppet håller på att kapsejsa. Som det är nu är det inte mer pengar som behövs utan att man får jobba i lugn och ro med en ledning som är just en ledning.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera