Han stod inte ut längre – tog time out och är nu antikvariebokhandlare
– Jag var tvungen att hoppa av för min egen skull. Du kommer till en gräns när du känner att du inte längre kan ta ansvar för den verksamhet som du har ansvar för. När du inte kan stå för den vård som bedrivs och inte får gehör för dina synpunkter går det inte längre, menar han.
I dag är Hans Kleine tjänstledig 60 procent. Det paradoxala är att han under en del av den tid som han arbetar kvar inom psykiatrin i Värmland ska handleda de nya doktorer som ska ta över den verksamhet som han och många andra psykiater tvingats ge upp på grund av som dom känner ohållbara arbetsförhållanden.
Att det gått så illa för psykiatrin i Värmland, menar han beror dels på att ledningen inte åtgärdat de resursproblem som man känt till och dels på att politikerna och de högsta tjänstemännen sparkade en bra chef och ersatte denne med en annan chef mot läkargruppens vilja.
Trots att Hans Kleine nu själv tar time out så ser han en viss ljusning med rekryteringen av en ny divisionschef och den nya lokala ledningen som lyssnar på läkarkåren.
– Vi befinner oss i ett mellanläge där vi avvakter vad det blir av det hela och hoppas på förbättringar, säger han.
Hans Kleine menar att det såklart inte är bra för patienterna när det etableras ett stafettläkarskrå och att det kan kännas provokativt att arbeta tillsammans med en stafettläkare som får dubbelt så hög lön, men han vill inte kritisera de enskilda stafettläkarna.
– Många är duktiga och ambitiösa och har slutat för att de orkar inte vara kvar och ta ansvar för saker som inte fungerar, där de kanske också riskerar att bli anmälda till HSAN. Som stafettläkare behöver du bara ta ansvar för dina enskilda patientkontakter, vilket gör att du trots allt klarar av att fortsätta i yrket.
Lösningen menar Hans Kleine är att arbetsgivarna lyssnar på läkarna och ger dem möjlighet att påverka arbetssituationen. Arbetsplatserna måste göras så attraktiva att läkarna vill vara fast anställda. Något som han tror att en stor majoritet önskar.
– De flesta läkare vill arbeta med patienterna och känna kontinuitet. Vi vill ha möjlighet att göra ett bra jobb. Vi vill fatta de intressanta besluten om hur behandlingsarbetet ska läggas upp, inte ägna tiden åt att välja bort vilka av de tio procent som borde läggas in som ska skickas hem.
I Arbetsmiljöverkets krisintervjuer med psykiaterkåren i Värmland sades att ni varje dag skickade hem patienter som borde lagts in. Har det blivit bättre?
– Nej, inte i praktiken.
Även om den nya ledningen nu blir bättre återstår dilemmat med resursbristen, menar Hans Kleine.
– Utan mer resurser går det inte att lösa problemen. Då blir arbetsförhållandena för dåliga för att läkarna ska stanna kvar. Alla vill ha kollegor och känna att de kan stå för den vård som bedrivs.
