Han saknar bara längre möten med patienterna
Den svenska sjukvården med rekommendationer och riktlinjer och möjlighet att konsultera kolleger underlättar arbetet som doktor och gör det mindre ensamt än i Irak. Men Faleh Helliel saknar de längre mötena med patienterna.

Foto: Sara Gunnarsdotter
Fyra år efter den amerikanska invasion 2003 hade nästan tre fjärdedelar av alla läkare, sjuksköterskor och apotekare övergett sina arbetsplatser i Irak. Drygt hälften av dem hade flytt till utlandet. Det uppger utrikespolitiska institutet.
Faleh Helliel, specialist i internmedicin var en av dem som lämnade Irak på grund av kriget. För snart nio år sedan kom han till Lessebo i Småland med sin familj. Efter att ha läst svenska för invandrare skickade han brev till landsting och enskilda sjukhus med förfrågan om att provtjänstgöra för att få svensk läkarlegitimation. I Irak hade han arbetat som läkare sedan 1981 och varit specialist i internmedicin sedan 1993. Sjukhuset i Torsby svarade först. 2010 kunde han börja jobba där.
– Jag kände inte till de svenska läkarnas arbete alls. Det tog tid att komma in i jobbet och förstå vad som pågick. Det var ett helt annat system än det jag kände från Irak, säger Faleh Helliel.
Efter sex månader hade han visat att hans kunskaper räckte för att få svensk legitimation och då kunde han också påbörja en kompletterande ST-utbildning i internmedicin som han blev klar med 2013.
I början var det besvärligt att lära sig det svenska sjukvårdssystemet och inte minst hur de elektroniska systemen fungerar. I Irak hade han inte tillgång till dator i sitt arbete.
– Bara att lära sig hur man kan titta på patienternas journaler, prover och röntgen, hur man kommunicerar med andra och hur man skriver remisser. Det tog flera månader att komma in i.
Faleh Helliel säger att även om arbetet som läkare rent kunskapsmässigt är på det hela taget lika i de två länderna, är det är stora skillnader i sättet att arbeta i Sverige och i Irak. Här finns fler möjligheter till teamarbete, samarbete och samråd. I Irak står läkaren ofta ensam med sina beslut.
– Här finns möjlighet till snabba konsultationer, man kan ringa en kollega på ett större sjukhus för hjälp med bedömning eller ett prov eller bara samråda med andra specialiteter. Man kan titta på bilder via nätet, prata med läkare i andra städer. Det underlättar arbetet mycket.
Faleh Helliel säger att kommunikation via internet oftast inte alls fungerar i Irak eftersom landets infrastruktur är svårt sargad efter år av krig, men att man heller inte har vana att diskutera problem med andra läkare.
– Och här finns riktlinjer och rekommendationer för de flesta folksjukdomar, i Irak beror allt på vad läkaren själv tycker är bra.
Till att börja med säger Faleh Helliel att han inte tror att det finns det något som den svenska sjukvården skulle kunna lära sig av den irakiska sjukvården. Men när han tänker efter nämner han att det finns mer kringpersonal i Irak och att läkare sällan själva behöver ägna sig åt administration.
– Jag skulle vilja ha mer tid att sitta ner med patienterna här. Prata med dem och ta en bättre anamnes. Men hela tiden har man mycket administrativa uppgifter som tar mycket tid och minskar kontakten med patienter.
Det finns många läkare från Irak i Sverige, men trots allt inte så många i Torsby. Faleh Helliel säger att landsmännen har stöd av varandra både socialt och arbetsmässigt, men han påpekar också att många irakiska läkare, precis som de flesta läkare med svenskt ursprung, helst vill bo i större städer, och därför ofta flyttar på sig när de är klara med sin ST på en liten ort. Själv uppskattar Faleh Helliel det lilla sjukhuset, framförallt för att det är enkelt att kommunicera när man bara behöver gå en trappa upp eller ner.
– Och man känner cheferna som kompisar.
I den mån det är möjligt har Faleh Helliel ofta daglig kontakt med släkt och vänner Irak, några av dem är läkare. De bor och arbetar i ett laglöst land säger Faleh Helliel.
– Det finns inga skydd om något skulle hända patienten, inte för patienten och inte för läkaren.
Läkarvännerna undrar mycket hur det är att arbeta i Sverige, och framförallt de unga drömmer om att kunna lämna Irak, något som är mycket svårt. Faleh Helliel säger att han är lyckligt lottad.
– Jag är glad att jag kunde lämna för mina barns skull, och jag är glad att jag hamnade här. Att barnen känner sig trygga här och kan hitta bra utbildning, det är stort för mig.