Han är IVA-läkaren som med sin appell till läkare världen över fick sjukvården att inse hur allvarlig situationen var med covid-19. Maurizio Cecconi har kallats hjälte och har fått pris för sin insats. Själv tycker han inte att han är mer hjälte än andra, och han vill inte att sjukvården ska stå i frontlinjen, utan längst bak.

• 05 november 2020
• 1
• AV: Kristina Wallin

Januari 2020: Kina har ett nytt virus som skapar panik i främst Wuhan. Februari: de första fallen upptäcks av en händelse i Italien.
Mars: stora delar av Europa har helt eller delvis stängt ner sina samhällen och sjukhusen fylls upp av patienter.

Ingen hade någonsin trott att det skulle gå så fort. Maurizio Cecconi, som är IVA-chef på universitetssjukhuset Humanitas i Milano, hamnade på bara ett par veckor mitt inne i en rasande pandemi med en sjukdom som ingen kände till.

– Jag och en grupp kollegor kände att vi var tvungna att varna resten av världen, så att de kunde förbereda sig.

I februari, när första fallet upptäcktes i Italien, var jag på en kongress i USA, och vi talade en massa om viruset i Kina och hur det skulle kunna utveckla sig. Ingen av oss kunde däremot någonsin tro att vi i Italien skulle vara i en sådan kritisk situation bara ett par veckor senare, berättar han i en paus från arbetet.

– Vi ville nå ut till så många kollegor som möjligt världen över. Därför skickade vi appeller för att alla skulle förstå hur allvarlig situationen var på sjukhusen, och hur snabbt situationen förvärrades.

När pandemin startade hade Milanos region Lombardiet 800 IVA-platser. Sex veckor senare hade de fyrdubblats.

– Då tänkte vi inte på det, vi bara jobbade på. Men om jag tittar tillbaka nu så känns det som om de sex veckorna var ett helt år.

Vi var alla rädda för att bli smittade och smitta vår familj, så de flesta av oss separerade oss från dem i ett par månader, förklarar Maurizio Cecconi.

Visserligen är vi bättre förberedda än i våras, men visst ser jag rädsla och oro i personalens ögon. Maurizio Cecconi, IVA-chef på sjukhuset Humanitas

Hans barn, två år och fyra år gamla, minns tydligt den perioden.

– Nu när pandemin är tillbaka frågar de om jag måste åka iväg igen, säger han.

Är han och kollegorna oroliga, nu när pandemin tagit fart i Italien och inlagda på IVA fördubblats på mindre än två veckor?

– Visserligen är vi bättre förberedda än i våras, men visst ser jag rädsla och oro i personalens ögon när vi har möte. Fast kanske mest frustration och ilska över att folk inte bryr sig, och att det får sådana enorma effekter för alla, konstaterar han

Han är inte rädd för att IVA-platserna­­ ska ta slut, men däremot för de andra effekterna som pandemin har för befolkningen.

– Även om vi inte har riktigt bra mediciner för covid, så klarar vi detta. Problemet är att andra måste betala ett högt pris för att sjukvården koncentrerar sig hundra procent på det här viruset. Det är fel att göra så och glömma alla andra sjukdomar, säger han.

Att kallas för hjälte är inte något han tycker om, även om han fått pris från Jama och till och med utsetts till kavaljer av Italiens president för sina insatser under pandemin.

– Att jag sågs mest beror på att jag jobbat i London i många år, och alltså hade fler internationella kontakter än andra här i Milano. Vi är alla hjältar i så fall. Sedan tycker jag inte om att höra att vi sjukvårdspersonal står i frontlinjen i pandemin. Vi ska inte vara där, vi ska stå längst bak och bara behöva sättas in när allt annat misslyckats. Man kan inte lösa en pandemi bara med sjukvård, konstaterar Maurizio Cecconi.

Vi kan bara vinna om vi alla samarbetar. Maurizio Cecconi, IVA-chef på sjukhuset Humanitas

Han har flyttat fram intervjun en halvtimme för att höra vad den italienske premiärministern Conte säger i den direktsända presskonferensen om de nya åtgärderna regeringen sätter in. Det blir bland annat lite kortare öppettider för barer och förbud för tävlingsmatcher för barn och ungdomar som spelar fotboll och basket.

– Inte speciellt mycket, men bättre än inget. Problemet är ju att människor måste förstå att detta är allvar, annars går denna snabba ökning inte att stoppa, är hans kommentar.

Från och med november, troligtvis under galopperande pandemi, kommer han att bli ordförande för ESICM, European Society of Intensive Care Medicine. Och han är beredd på att fortsätta med kontakterna över gränserna.

– Vi kan bara vinna om vi alla samarbetar. I våras, trots den enorma arbetsbördan vi alla hade, lyckades vi ordna en hel dag med virtuellt utbyte av erfarenheter. Det kan vi göra igen, säger Maurizio Cecconi.