• 19 december 2016
• 0
• AV: Malin Gavelin

Johan Lindström sökte nya utmaningar och kände ”nu eller aldrig” efter många år i skolans värld, med ett ständigt växande berg av dokumentation.

Hur såg en vanlig arbetsdag ut för dig på ditt gamla jobb?

– Jag jobbade som gymnasielärare på estetsidan på Fryshuset i Stockholm. Mina ämnen var historia, religion och samhällskunskap och de elever jag hade hand om var också specialintresserade av rock, soul eller produktion – passioner som de läste samtidigt. Fryshuset är en stiftelse, en slags paraplyorganisation och ett av Sveriges största friskolegymnasium. Det var en jättespännande arbetsplats med väldigt många duktiga lärare. Vi jobbade i projekt och i ett högt tempo. Det var ständiga deadlines där projekten skulle presenteras blandat med föreläsningar i vissa ämnen.

Hur kom det sig att du valde att omskola dig till läkare?

– Jag trivdes jättebra med undervisningen men du vet hur det är när du har jobbat länge på ett ställe. Rätt som det är sitter man där och har jobbat längst. Det blev också mer och mer möten på slutet och mer och mer problem. Skolan i Sverige har ändrats mycket, det är dokumentation så in i bengen och det tar väldigt mycket värdefull tid som man hellre hade lagt på lektioner. Sedan var det även så att jag sökte en utmaning till. Jag var 39 år och kände att det var ”nu eller aldrig””. 40-årskris kanske är lite starkt uttryckt men lite så var det. Och eftersom läkarutbildningen sedan visade sig vara en så rolig, intressant och bra utbildning kändes bytet helt rätt från början.

Vilken är den största skillnaden mellan läkaryrket och ditt tidigare jobb?

– Det är hög press i båda jobben men i läkaryrket är det mer en kris i taget. Som lärare var det mycket som brann samtidigt. Att kunna fungera under hög press är annars en sak som förenar de här båda yrkena, samt att man måste ha en hög lägstanivå. Man kan läsa mycket fint i böcker men när du väl står där med folk i kris så är det beslut på en millisekund som ska fattas. Men som läkare har du förstås helt andra karriärmöjligheter. Du kan fortsätta och vidareutbilda dig inom många olika saker under ett helt yrkesliv. Tröttnar du kan du välja något annat. På lärarsidan är det mycket mer stängt. Många av mina arbetskamrater blev rektorer men det ville jag inte hålla på med. En annan stor skillnad är det vetenskapliga som ska genomsyra allt som läkare. Det är mer traditionellt på gott och ont. På KI där jag har pluggat finns det ett och annat att säga om hur man presenterar sitt material till exempel. Jag har haft en hel del föreläsningar som inte har varit så pedagogiska.

Vilka erfarenheter har du mest nytta av i din nya roll som läkare?

– Det är svårt att avgöra vad som är att man är lite äldre och har barn och familj och vad jag har lärt mig som lärare. Men man har träffat mycket människor och haft mycket samtal. Det har gjort mig till en bra lyssnare. Jag har också haft ett jobb där jag har hanterat stressiga situationer och är van att prestera mycket under lång tid. Det har gjort mig väldigt effektiv – när jag sitter och pluggar är det som ett jobb för mig.

Vilka fördomar har du stött på som före detta gymnasielärare i sjukhuskorridoren?

– Många tycker att det är häftigt att jag har sadlat om. Det är jag lite överväldigad av. Det är överhuvudtaget en jättestor skillnad i status som jag inte alls var beredd på. Även lärare är ett svårt jobb där man måste leverera och några av de smartaste människor jag känner är lärare. Många tror att jag bytte jobb för att det var så jobbigt i klassrumssituationen, att arbetet på Fryshuset skulle vara extra tufft. Men det tyckte jag var det roligaste. Fryshuset är så mycket mer än bara ungdomar med problem. Det var hela den här pappers­exercisen och alla möten som fick mig att tappa gnistan.