Hallå, hur mår du? Bra så klart…eller?
Kongressen arrangerades för nittonde gången av läkarförbunden i USA, Canada och Australien och var nu förlagd till Europa med ambitionen att bilda såväl ett internationellt, som ett europeiskt nätverk för läkares hälsa och välbefinnande.
Dr Garelick, som förestår ett behandlingscenter för läkare i London, hävdade att läkare ofta har dominant personlighet med krävande ego. Läkare är fulla av tvivel, skuldkänslor och har förstorad ansvarskänsla. De är perfektionister, överdrivet hängivna i sitt arbete och har svårt att ta tid för avkoppling.
Socialt värdefulla egenskaper som dock har ett personligt högt pris. De förändringar som speciellt stör läkare är minskad auktoritet, försämrade relationer med kollegor och patienter, ökad industrialisering och minskat professionellt inflytande i den medicinska verksamheten, tilltagande ”vårdshopping” och en växande illusion av riskfri sjukvård.
Professor Janet Grant, talade om problem med att utbilda nästa generation läkare när den industriella synen brer ut sig i sjukvården.
Ett problem är att utbildningen alltmer ses som en produktionslinje för arbetskraft och den medicinska kunskapsbasen urholkas för att få utbildat läkare snabbare och billigare. Läkare blir därigenom ett yrke av sammansatta kompetenser istället för en akademiskt skolad profession.
Läkares auktoritet ses, med det tänkandet, som oacceptabel elitism och styrningen över standardisering och kvalitetskontroll flyttas från läkarprofessionen till andra. Då frodas en kultur av skuldbeläggande av läkare som behandlare och utbildare vilket leder till att rädslan för straff ökar hos de unga läkarna på bekostnad av deras personliga engagemang. Detta kostar ökad ohälsa hos såväl läkare som deras patienter.
Reidar Tyssen, professor och psykiater från Norge, har i 15 års tid följt de norska studenter som 1993 inledde sina medicinstudier respektive de som samma år tog läkarexamen. En longitudinell studie där 60 procent av gruppen fortfarande kan följas.
Han visar att det skedde en minskning av ”lifesatisfaction” när studenterna kom in på medicinarutbildningen. Den minskningen har bestått över åren så att färre läkare nu är nöjda med livet och fler är missnöjda, än andra jämförbara yrkeskategorier.
Samboskap och socialt stöd är de viktigaste parametrarna för nöjdheten med livet hos läkarna.
Sjukskrivningarna ökar
Läkare i Sverige har traditionellt haft låga sjuktal men är den yrkesgrupp som ökat sin sjukskrivning mest de senaste åren. Förra året var exempelvis motsvarande tio procent av distriktsläkarna i Skåne sjukskrivna, enligt regionens egen uppföljning. 100 vakanta tjänster och ett gränslöst åtagande där läkarna har svårt att känna sig tillräckliga, är roten till allmänläkarnas ohälsa och primärvårdens svikt.
Att utbilda en läkare kostar miljoner, företag tar 345.000 kronor för att rekrytera en läkare, men värdet av läkares hälsa och välbefinnande diskuteras sällan i Sverige, trots att det är en nyckelfråga för patientsäkerheten!
Hur skall vi kunna hjälpa andra om vi inte kan hjälpa oss själva?
Läkare bör vara goda exempel på hälsosamt leverne för att förmå sina patienter att bli det. Läkare som själva intresserar sig för sin hälsa har lättare att tala med sina patienter om deras, men många läkare missköter sina fysiska åkommor som hjärtproblem, diabetes mm.
Det är först när vi kan erbjuda god behandling av läkares fysiska sjukdomar som vi kan komma åt de psykiska som depressioner, missbruk etc. Det är bättre att satsa på tidig intervention än att behöva straffa ut sjuka läkare när skadan redan skett, var konferensen enig om. Att som läkare behandla andra läkare är dock svårt: ”Det är som att bjuda hem kockar på middag”, sa en talare med egen erfarenhet.
Specialbehandling en nödvändighet
Läkare måste kunna söka hjälp och få behandling i en speciell gräddfil, vilket inte är elitistiskt utan ändamålsenligt. Det krävs ”supersekretess” för läkare som mycket väl vet hur den vanliga sekretessen läcker och som också vet vilken skada ett sådant läckage kan ställa till med, för dem.
På professor Garelicks ”läkare för läkaremottagning” finns bara intern journalhållning för uppföljning och ingen del av denna sprids vidare utanför kliniken.
En annan erfaren läkarterapeut från England berättade att trots att det kändes som ett steg tillbaka, så hade hon lämnat datajournalen och återgått till papper, av hänsyn till sina patienter. ”I don´t trust the system” sa hon och fick medhåll av många.
Min rapport om hur Stockholms landstings administratörer föreslås få insyn i det svenska kungahusets sjukjournaler väckte viss berättigad förundran.
“Do it for yourself. Do it for your patients.” är en kampanj kanadensarna arbetar med för att få läkare att tänka på sin egen hälsa. ”Det är sanden i skorna som gör läkarna uppgivna” och det är viktigt att frågan om läkares hälsa aktualiseras, på såväl den svenska, som den internationella arenan.
”It`s possible to change but we need an Obama effect” var konferensens konklusion. Läkarprofessionen erbjuder enorma möjligheter och det gäller att få läkarna att komma ihåg varför de valde att bli läkare. Det är viktigt att vidmakthålla den kontinuerliga kollegiala dialogen, ha uppsikt över läkare som blir isolerade och återupprätta kontinuiteten mellan läkare och patienter som basen i den medicinska verksamheten.
Det handlar om oss!
PS. Läkarförbundets rådgivande kollegiala nätverk fungerar utmärkt och förtjänar allt beröm och mer marknadsföring. Läkare som behandlar Läkare finns listade på förbundets hemsida för de av oss som inte känner sig bekväma med att bli behandlade av lunchkompisar.
Marie Wedin, ordförande i Sjukhusläkarföreningen.
