Hälften av landets sjukhus har glasfasad

Av landets 77 sjukhusbyggnader har 35 stycken glasfasad i någon form. Det förvånar inte Anders Gidrup, som förutom att han är chef för säkerhet och beredskap i Region Stockholm, även är medförfattare av MSB:s skrift ”Den robusta sjukhusbyggnaden”.

– Jag har besökt många av Sveriges sjukhusbyggnader och vet att många av dem är designade och byggda efter kalla krigets slut när vi i det här landet avvecklade mycket av vår beredskap. Vi levde i uppfattningen att sjukhus, sjukvårdspersonal och transporter som bär det röda korset var skyddade från angrepp i väpnad konflikt. Den säkerhetspolitiska bilden då var att det inte fanns något som helst krigshot i Sverige och det fanns inte heller några krav på skyddsrum med statlig finansiering. I stället ville man bygga trevliga och luftiga sjukhus som släppte in gott om ljus till patienterna, säger han.

Men sedan 2017 har även vi i Sverige gradvis kommit till insikt om att det stora grannlandet i öster inte har den fredliga inställning som vi trodde och hoppades, berättar Anders Gidrup vidare.

– Med facit i hand hade man såklart önskat att vi inte helt hade släppt garden när det kommer till våra sjukhusbyggnader. Framför allt eftersom vi ser att Ryssland nu systematisk angriper just vårdbyggnader i Ukraina som en del av sin krigsföring för att få till en systemkollaps och påverka försvarsviljan. Men nu står vi här med det som är byggt och då måste vi givetvis beakta och hantera det nya säkerhetspolitiska läget, säger han.

Någon anledning till oro om man arbetar på ett sjukhus med glasfasad finns dock inte i nuläget, betonar Anders Gidrup.

– Självklart är det mer hållbart med ett annat material än glas, men bara för att det finns en glasfasad så behöver inte sjukhuskroppen i övrigt vara dålig. Om vi ska ta Nya Karolinska som exempel så är det förutom just glasfasaden en förhållandevis robust konstruktion. Inga operationssalar är till exempel belägna precis innanför glasfasaden, säger han.

Men det kan ändå vara en god idé för regioner med många sjukhus med glasfasad att analysera, räkna och se över sina materialval medan fredstid råder, menar Anders Gidrup.

– Framför allt i storstadsregionerna och i de regioner där det är väldigt långt mellan sjukhusen som i vår norra landsände kan detta vara klokt. Till exempel kan man beakta valet av glas och eventuellt välja en mer hållfast glastyp med bättre förmåga att stå emot dynamiska laster, det vill säga tryckvågor i olika form. Och samtidigt sträva efter att minska ner glasytorna i möjligaste mån i samband med exempelvis ombyggnation och nybyggnation, säger han.

Många viktiga lärdomar i sammanhanget drogs efter Breiviks sprängning i regeringskvarteret i Oslo 2011, berättar Anders Gidrup.

– Där uppstod en hel del sekundärskador på grund av glassplitter och det är något som man verkligen vill undvika. Genom att välja glasmaterial som inte blir som konfetti vid sprängning utan har en film på insidan som gör att det blir sprickor utan att allt faller samman kommer man långt.

Men alldeles oavsett materialval finns det inget sjukhus som kan stå emot direktbeskjutning i en krigssituation, berättar Anders Gidrup.

– Det går inte att konstruera något sjukhus för att klara det, men däremot går det att göra mycket för att få dem att stå emot tryckvågor. Det är också viktigt att sjukhusen ökar graden av egenförsörjning och har möjlighet till egen produktion av till exempel fjärrvärme, kyla och medicinska gaser. Erfarenheter från Ukraina visar att Ryssland angriper all form av kritisk infrastruktur och sjukhusen måste så långt som möjligt fungera som autonoma öar när samhället i övrigt utsätts för angrepp. Det tror jag är jätteviktigt och även där har regionerna mycket kvar att jobba med.