• 15 november 2015
• 0
• AV: Malin Gavelin

Ovissheten var värst – vad skulle skrivas nästa dag och hur skulle det vinklas?

– Jag hade önskat att jag fått hjälp av externa experter med kunskap om mediedrev.

Sjukhusläkaren har pratat med en läkare som har varit utsatt för mediedrev.

Först hade det skrivits positivt i lokaltid­ningen om verksamheten som läkaren var involverad i. Men sedan började grävande journalister ifrågasätta saker, han blev anmäld till IVO och uthängd i pressen med både namn och bild.

– Det var såklart väldigt påfrestande. Både för mig personligen men även för hela verksamheten. Arbetet är en väldigt stor del av livet.

Läkaren beskriver stress, oro och sömnlöshet. Och en känsla av att vara bakbunden av sekretessen och inte kunna värja sig mot det som skrevs.

– Jag kunde ju ofta inte kommentera eller svara på det som rörde enskilda patienter även om jag visste att vissa av uppgifterna som journalisterna hade fått var felaktiga och att innehållet var kraftigt vinklat. Det jag var mest rädd för var att yngre kollegor skulle påverkas av skriverierna­. Vi befann oss på framkant i utvecklingen och jag ville att andra skulle kunna jobba likadant.

Skriverierna väckte mycket uppmärksamhet, både på sjukhuset och i hela lands­tinget, berättar läkaren. Även facket blandades in.

– Jag fick en hel del stöd och min arbetsgrupp var enig vilket var a och o. Men de var inte så erfarna när det gällde mediedrev mot individer. Även om kommunikations­avdelningen la ner mycket tid och energi på att bemöta det här så är det ju inte alltid ens egna intressen och sjukhusets intressen går hand i hand.

I stället önskar läkaren att han hade kunnat få hjälp utifrån av externa experter med evidensbaserad kunskap kring just mediedrev.

– Om ett landsting har begränsad kunskap behöver de ju inte uppfinna hjulet igen. Både landstinget och sjukhuset skulle behövt vila på någon annans erfarenheter och haft ett bredare perspektiv. Det här är ett arbetsmiljöproblem som faktiskt kan drabba precis vem som helst inom läkarkåren.

Stödet från facket lämnade också övrigt att önska, menar läkaren.

– Jag hade verkligen uppskattat om de hade haft ett ombud med kunskaper om mediedrev eller liknande men det fanns inte. Men egentligen hade det räckt om någon bara hade ringt och frågat hur det var med mig och uttryckt sitt stöd i den situationen som jag befann mig i.