Grundlagen ger dig yttrandefrihet och meddelarfrihet
1 § ”Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad:
1. Yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt att uttrycka tankar, åsikter och känslor.
2. Informationsfrihet: Frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden.
Yttrandefriheten är också reglerad i tryckfrihetsförordningen (TF) och i yttrandefrihetslagen (YGL).
Yttrandefriheten är inte helt oinskränkt. Den kan begränsas genom lagar för bl a rikets säkerhet, privatlivets helgd och för förebyggande och beivrande av brott (2 kap. paragaraf 12 och 13 i regeringsformen).
Enligt grundlagarna råder meddelarfrihet. Meddelarfriheten innebär att en tjänsteman kan lämna ut även hemliga uppgifter för publicering i media.
Enligt bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetslagen har var och en rätt att meddela och anskaffa uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift eller i radio och TV, film, video och liknande.
Den som anskaffar och meddelar uppgifter omfattas av meddelarfrihet.
Meddelarfriheten innebär att den anställde normalt kan lämna ut också sekretessbelagda uppgifter för publicering. Däremot är det aldrig tillåtet att lämna ut en handling som innehåller uppgifter som omfattas av tystnadsplikt.
En myndigjhet eller annat allmänt organ får inte efterforska vem som har lämnat ett meddelande för publicering. JO har riktat kritik mot en kommunal nämnd som gett en arbetstagare i uppdrag att efterforska källan till uppgifter som publicerats i dagspress.
Inte heller får journalister m fl röja vem meddelaren är. Meddelaren åtnjuter således anonymitet.
Innebörden i meddelarfriheten är att den enskilde arbetstagaren utan risk för repressalier själv avgör om han eller hon vill förmedla en uppgift för publicering i media.
Varje arbetstagare inom det offentliga har alltså rätt att uttrycka missnöje över beslut som rör verksamheten inom organisationen utan att behöva riskera ingripanden från den egna arbetsgivarens sida.
Det befriar dock inte den anställde från sina skyldigheter att lojalt följa arbetsgivarens beslut och direktiv när det gäller att utföra arbetet.
Vad räknas som illojalitet?
Lojaliteten innebär enkelt uttryckt att en arbetstagare ska utföra de arbetsuppgifter han är anställd för att utföra.
Den anställde har rätt att kritisera, men måste lojalt rätta sig efter arbetsgivarens beslut och är skyldig att fullgöra de arbetsuppgifter han ålagts.
Är det beslutat om neddragning eller omorganisation kan inte arbetstagare sabotera dessa beslut.
Det finns arbetsgivare som generellt uttryckt att arbetstagare som går till massmedia med uppgifter skall hålla sig till sanningen och inte vidarebefordra rena lögner eller rykten, vilket ju kan tyckas vara frågan om lojalitet i enlighet med anställningsvillkoren, men enligt JO är det inskränkningar i de grundlagsfästa fri- och rättigheterna.
Företrädare för stat, kommun eller landsting får inte kritisera en arbetstagare som gör bruk av sin yttrandefrihet för att inte vara lojal.
I ett JO-utlåtande sägs att ”Det arbetstagaren säger får inte komma att “färga av” sig på bedömningen av hans vilja att fullgöra sina arbetsuppgifter, hans lojalitet.
