Göteborg hårdast drabbad av katastrofer i Sverige
Diskotekbranden den 30 oktober 1998 inträffade samtidigt som de gamla landstingen tillsammans bildade Västra Götalandregionen.
– Händelsen visade våra politiker och höga tjänstemän i regionen att katastrofer också inträffar i Sverige och inte bara i länder som Bangladesh, säger Per Örtenwall, överläkare i kirurgi och anställd vid PKMC, Prehospitalt- och Katastrofmedicinskt centrum i Göteborg.
”Fortfarande osäkert vad som skulle hända vid en stor katastrof idag”
Han konstaterar att det inträffade gjorde att den katastrofmedicinska organisationen och beredskapen i Västra Götaland fick en knuff framåt. Men han är ändå osäker på hur man skulle klara att ta hand om patienter vid en liknande olycka i dag.
Av de tre sjukhusen har Östra och Mölndal specialiserats och är inte längre fullvärdiga sjukhus och på Sahlgrenska har antalet vårdplatser minskat kraftigt.
– En likande olycka i dag skulle innebära ett ännu större tryck mot Sahlgrenska Universitetssjukhuset än vid diskotekbranden, konstaterar han.
Per Örtenwall har själv varit med och tagit hand om skadade vid flera av de svåra olyckor som drabbat Göteborg och menar att det finns flera viktiga erfarenheter att ta till sig.
Oväntade svårigheter
– Det som var oväntat vid diskotekbranden var de kulturella skillnader som visade sig eftersom majoriteten av brandoffren var invandrarungdomar. Alla vänner och anhöriga till de skadade som invaderade sjukhusen och belägrade olycksplatsen var något helt nytt för oss. Det hade vi tidigare inte varit med om, berättar han.
Att informationen spred sig så snabbt bland anhöriga berodde också på att mobiltelefonen nu fanns i varje människas ficka.
En annan oväntad svårighet som ställde till problem var de utländska namnen på patienterna.
– De flesta hade namn som inte var familjära för den svenska sjukvården, konstaterar Per Örtenwall.
För- och efternamn blandades ihop eller stavades fel när patienterna skrevs in vilket senare gjorde att det var svårt att lämna besked till anhöriga.
Eftersom Sahlgrenska inte har någon brandskadenhet flögs de tretton svårast skadade till olika brännskade-enheter, i Linköping, Uppsala och till Bergen i Norge.
– När vi begärde att få ambulanshelikoptrar till patienterna visade det sig att det inte fanns någon standard eller enhetlig definition för vad en ambulanshelikopter skulle innehålla. Vi fick allt från det mest avancerade till i stort sett ett tomt skal med propeller på taket, berättar han.
För de patienter som skulle till Bergen ställde Försvarsmakten upp med ett av sina jättelika Herkulesplan. Planet kunde ta ombord de två ambulanser som skulle till Norge. Ett problem var att trots att planen genererade mycket el kunde de inte överföras till den övervakningsutrustning och de pumpar i ambulanserna som var kopplade till patienterna.
– Det fick vi lösa med hjälp av batterier, berättar Per Örtenwall.
Ett par ambulanser från Skaraborg sjukhus byggdes om och utrustades efter händelsen med adapter för att kunna strömförsörjas från planet, liksom förstärkta fästpunkter för att kunna säkras under flygtransport.
– De fanns tillgängliga under några år, beredda att rycka ut om det behövdes men de är tyvärr nedlagt nu, säger Per Örtenwall.
De direkta praktiska konsekvenserna för sjukvården i Västra Götaland av de katastrofer som drabbat Göteborg, menar Per Örtenwall är:
• En medvetenhet bland sjukvårdspersonal att Sverige kan drabbas av katastrofer.
• Sjukvården utrustades med ambulanshelikopter.
• Vi skapade en standard på regional nivå för tjänsteman i beredskap som fick mandat att sätta hela orga-nisationen på fötter, den har nu införts i hela landet.
• Katastrofarbete har olika tidsförlopp för olika personalgrupper. För brandpersonal, ambulansförare och sjukvårdspersonal på akuten var det hela över efter det akuta skedet. Sedan måste de ta itu med andra uppgifter.
Vid diskotekbranden drabbades personalen på plastikkirurgen hårdast. Många av ungdomarna var patienter där under lång tid och det utvecklades personliga relationer mellan personal och patienter.
Också de tretton svårast skadade som i det akuta skedet vårdades på brandskadeenheterna flyttades över till plastikkirurgen. Det innebar en svår belastning för många i personalen och plastikkirurgen förlorade mycket personal som inte orkade jobba kvar, 1-2 år efter olyckan.
• Akutmottagningen måste organiseras som en skadeplats. Händelserna i Göteborg visar att patienterna kommer in till akuten blixtsnabbt. De skadade kommer i taxibilar, bussar, polisbilar och ambulanser i en salig röra. Prioriteringar som egentligen ska göras på skadeplatsen måste göras på akuten.
• Rörliga team som Storbritannien har, i form av brännskadeteam eller neuroteam, kan vara effektiva när patienterna har spritts ut på olika sjukhus där dessa specialiteter inte finns.
FAKTA:
Flera svåra olyckor i Västra Götaland
1977. Jordskred i Tuve. 9 döda, 62 skadade.
1978. Brand på Stadshotellet i Borås. 20 döda, 50 skadade.
1980. Tjörnbron rasar. 8 döda.
1987. Tågolycka i Lerum. 9 döda, 130 skadade.
1990. Fartygsbrand på Scandinavian Star. 158 döda och 30 skadade.
1992. Spårvagnsolycka i Göteborg. 13 döda, 37 skadade.
1998. Diskotekbrand på Hisingen. 63 döda och 213 skadade.
1998. Fyrverkeriolycka i Borås. 2 döda, stor PKL-insats.
2001. EU-toppmöte i Göteborg. 143 skadade.
2008. Rainbow på Liseberg kollapsar. 33 skadade.
