Nyhetsarkiv

Göteborg: 100 patienter riskerar att få vänta ett halvår på ett återbesök

Inom exempelvis urologisk onkologi riskerar 100 patienter att få vänta avsevärt längre än planerade sex månader på återbesök. Över 30 remisser har inte kunnat planeras in. Exemplet är bara ett av flera.

I början av december förra året fick politiker, chefer och tjänstemän inom hälso- och sjukvården i Västra Götaland ett brev, undertecknat av 55 specialister och ST-läkare inom verksamhetsområdet onkologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, SU.

Inte patientsäkert

Brevet var ett larm och rop på omedelbara åtgärder. Cancerläkarna menade att under rådande omständigheter går det inte att upprätthålla ett säkert patientomhändertagande eller att bedriva kvalitetsarbete, undervisning eller forskning på universitetssjukhusnivå.

– Vi som arbetar inom verksamhetsområdet onkologi är alla engagerade och hängivna. Vi bryr oss om våra patienter och vill göra gott. Men så som situationen är idag och med de förutsättningar vi har, kan vi inte erbjuda vård med en god kontinuitet och uppföljning. Vi har många remisser som blir liggande och patienter som inte kan få komma på återbesök inom en rimlig tid, det känns inte patientsäkert, säger Karin Braide, överläkare och specialist i urologisk onkologi.

Hon är en av dem som undertecknat brevet. Skälet var att hon och hennes kollegor upplevde att de nått vägs ände. Vid ett stort möte med beslutsfattare i februari ansåg en politiker att problemen borde ha lyfts med ansvariga chefer och inte i ett offentligt brev.

– Jag tror inte att politikerna förstår att vi verkligen försökt att lyfta problematiken under en längre tid. Det som vi tar upp i brevet är ingen nyhet, det har varit känt länge, även bland våra chefer, utan att några större åtgärder har vidtagits, säger Karin Braide.

Uppdraget har växt men inte bemanningen

Varje år diagnosticeras 11 000 nya fall av cancer i Västra Götalandsregionen. Med en stigande medellivslängd drabbas alltfler av cancer, samtidigt som fler och fler överlever tack vare ny teknik och nya behandlingar. Men, samtidigt som uppdraget har blivit större, har bemanningen av läkare inte dimensionerats efter de ökade behoven.

Patienter som till exempel opererats för kolorektal cancer och som ska genomgå cellgiftsbehandling får i samband med det träffa en onkolog. Därefter finns det inte tid för ett nytt läkarbesök förrän behandlingen är genomförd drygt sex månader senare. Möjligheten att lägga in patienter som drabbas av svåra biverkningar har kraftigt försämrats på grund av att vård­platserna har blivit färre; de senaste åren har 14 vårdplatser tagits bort, nästan en hel vårdavdelning.

– Vi möter dagligen patienter och anhöriga i en mycket utsatt och ibland livshotande situation. I den alltmer pressade vardagen mår många av oss dåligt och har svårt att räcka till. Men vi kämpar på och försöker lösa problemen så gott det går, även om det måste få finns en gräns.

Lägst bemanning i landet

Jämfört med övriga universitetskliniker i landet är läkarbemanningen inom onkologin på SU en av de lägsta i landet. En rapport från Svensk Onkologisk Förening visar att antalet kliniskt verksamma onkologer i regionen endast motsvarar 54 procent av riksgenomsnittet, motsvarande siffra för ST-läkare är 60 procent. Beräkningar visar att det finns ett underskott på 33 specialister samt 12 ST-läkare.

På Sahlgrenska har traditionellt sett kirurgiska specialiteter ansvarat för en del behandlingar som på andra sjukhus sköts inom onkologin. Men när verksamhetsområdet onkologi etablerades fördes stora patientgrupper inom bröstcancer och kolorektal cancer, samt mindre tumörgrupper över till det nya verksamhetsområdet. Uppdraget utökades även med ansvar för den strålbehandling som tidigare skötts av SÄS, Södra Älvsborgs sjukhus.

– Det här gjorde man utan att planera eller rekrytera fler specialister. Så i en redan ansträngd arbetsmiljö utökas uppdraget utan att dimensionera för en god läkarbemanning, säger Karin Braide.

Läkarkåren fick överraskande besked

Vid ett möte som hölls den 17 januari mellan läkargruppen och områdes- och linje­cheferna, meddelade områdeschefen att SU inte har det övergripande regionala ansvaret för onkologin, uppdraget är egentligen begränsat till SU.

– Det kom som en fullständig nyhet för oss och personligen blev jag väldigt upprörd. Vi har ju sedan länge tagit på oss det regionala ansvaret, och plötsligt får vi veta att uppdraget är begränsat till SU och Göteborg. Vi fick beskedet att onkologin ska handlas upp i regionen så att läkarbemanningsfrågan kan lösas. Men när vi frågat våra kollegor i regionen så har de ingen aning om detta. De har förlitat sig på att de kan skriva remisser till Sahlgrenska och att vi sköter detta.

Detta är, menar Karin Braide, ett tydligt tecken på en bristfällig nivåstrukturering i regionen, det vill säga, det finns inte en medveten och planerad arbetsfördelning för de olika insatserna i vårdprocessen mellan olika vårdenheter; ingen vet egentligen vem som har ansvar för vad.

Handlingsplan i april

Hälso- och sjukvårdsdirektören i Västra Götalandsregionen har nu begärt en översyn av cancervårdens organisation i regionen samt norra Halland. I april ska en handlings­plan presenteras.

Läkargruppen har även fått höra att de uträttar för lite. Enligt mätningar används inte läkarnas arbetstid optimalt. Karin Braide suckar.

– Om man tittar på registreringar av DRG-poäng och andra mätningar så syns ju inte alla våra aktiviteter. Om jag som läkare pratar med en sjuksköterska om en patient och kanske skriver en remiss eller förnyar ett recept så registreras inte det. Inte heller hanteringen av alla lappar vi får av sköterskor och sekreterare med önskan om kontakt med patient eller anhörig. Eller närvaro på olika behandlingskonferenser där vi diskuterar patienter och som i regel innebär extraarbete efter konferensen. Vi gör så mycket mer än det som registreras.

Många har slutat på grund av arbetsbelastningen

Shokoufeh Manouchehrpour är överläkare och specialist i gynekologisk onkologi samt ordförande för Göteborgs sjukhusläkarförening. Även hon har undertecknat brevet till berörda chefer och beslutsfattare i Västra Götalandsregionen.

– De senaste tre-fyra åren har tolv läkare, varav många erfarna, slutat på kliniken på grund av hård arbetsbelastning. Samtidigt har flera erfarna sjuksköterskor slutat vilket påverkar läkarnas arbetsmiljö negativt. Vi måste kunna erbjuda bra villkor så att våra erfarna och nya specialister stannar kvar. För patienternas skull, för de anställdas skull och för möjligheten att rekrytera specialister och sjuksköterskor krävs en rad åtgärder. Annars blir det svårt att vända den negativa trenden.

”Målen kan inte uppfyllas om inte bemanningen förbättras”

Stort hopp ställs till införandet av kontaktssjuksköterskor. Men, menar Shokoufeh Manouchehrpour, många av de ambitioner som framförs i de nationella riktlinjerna samt i andra initiativ som exempelvis individuella vårdplaner, förutsätter en god läkar- och sjuksköterskebemanning. I dagsläget ser hon inte hur målen ska kunna uppfyllas då bristen på specialistläkare och sjuksköterskor redan är stor.

– Vi vill se en långsiktig plan för hur detta ska lösas. Eftersom vi är underbemannade måste vi prioritera det kliniska uppdraget, det vill säga våra patienter. Samtidigt behöver vi stärka utbildning, utveckling och forskning, men på grund av underbemanning har vi tyvärr inte ens möjlighet att handleda våra ST-läkare på en adekvat nivå. Ska vi kunna nå målen för utbildning, utveckling och forskning, måste vi rekrytera flera nya specialister och ST-läkare. Detta kommer inte att vara möjligt om vi inte har attraktiva konkurrenskraftiga villkor, säger Shokoufeh Manouchehrpour.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera