• 11 november 2014
• 0
• AV: Helene Thornblad

Det var några av budskapen från regeringens samordnare Göran Stiern­stedt på Läkarförbundets specialitetsföreningarnas representantskap i slutet av oktober.

I januari i år började Göran Stiern­stedt sitt uppdrag som regerings­samordnare för ”ökat resursutnyttjande” i vården. I klartext handlar det om hur läkare kan få mindre tid med administration och mer med patienterna. Strax därefter fick han i tilläggsuppdrag att se över betalningsansvarslagen, som reglerar hur länge utskrivningsklara patienter kan ligga kvar på sjukhus utan att kommunerna behöver betala.

Inget batteri av nya lagar

Vid mötet stod det klart att den som förväntar sig att Göran Stiernstedt ska komma med ett batteri av förslag till lagändringar för att minska den administrativa bördan lär bli besviken. Lagen om intygsskrivande i sjukvården vill han se över, annars är det en myt att lagstiftningen står i vägen för ändrade arbetssätt, menar han.

– Det finns otroligt lite hinder i lagstiftningen, men lagarna är ofta skrivna så att vi i vården inte begriper vad som står i dem. Här gjorde utredningen om patientdatalagen ett bra grepp med frågor och svar om vem som får ta del av patientjournaler. Myndigheter och utredningar borde i större utsträckning servera sin information på det sättet.
Han rekommenderar i stället att stat och landsting ska avhålla sig från detaljstyrande ”miljarder”, exempelvis kömiljarden, och annan reglering med många styrsignaler och indikatorer.

”Och det ska komma från mig som suttit och lotsat sådana här överenskommelser på SKL”, la han till med en själv­ironisk hänvisning till sitt tidigare jobb som chef för vård och omsorg på just SKL.

Ta ställning till vem som gör vad

Mycket kan verksamheterna också bestämma över själva, betonade han:

– Ni behöver ta ställning till vem som gör vad, vem som dokumenterar vad och omfördela arbetsuppgifter. När jag skulle skrivas in för en operation nyligen kom det tre personer i olika yrkesgrupper och ställde samma frågor, inom loppet av tio minuter. Sådant behöver ni själva ta.

Göran Stiern­stedt (bilden) riktade skarp kritik mot regeringsförklaringens signaler om att nationella riktlinjer ska göras till lag:

– Jag är väldigt orolig över de signalerna. De tyder på en oförmåga att sätta sig in i hur vi arbetar i sjukvården.

– I vissa lägen är det oerhört viktigt att bryta mot riktlinjerna. Om de blir lag så finns det risk för att det också blir sanktioner, och det tror jag att man ska vara oerhört försiktig med. Risken finns att regeringen börjar skruva i kunskaps­styrningen istället för i ekonomistyrningen.

– Det är viktigt att sätta sig ner och reda ut rollerna i kunskapsstyrningen och att definiera vad en riktlinje är. Kunskapsstyrningen får inte skapa mer administration, och inte ge signaler om att ”vi litar inte på er där ute”.

Risk för att korrumpera systemet

Han varnade också för att koppla ekonomiska ersättningar till medicinska resultat:

– Det finns massor av faktorer som påverkar det medicinska resultatet – exempelvis case mix och socioekonomiska faktorer – som varje verksamhet själv är bäst på att tolka. Om för mycket pengar sätts på detta så riskerar det systemet också att bli korrumperat.

Staten måste ta ett tydligt ansvar för att sjukvården ska få bättre IT-system, underströk Göran Stiernstedt:
– Vi behöver inrätta en IT-miljard, eller två. Pengarna finns egentligen redan i systemet om man avstår från andra ”miljarder”.

”Frestad att sätta noll dagar”

När det gäller kommunernas betalningsansvar för utskrivningsklara patienter var Göran Stiernstedt tydlig med att han kommer att föreslå förändringar. Definitivt ska också helgdagar räknas med i kommunernas tidsfrist, inte bara vardagar som nu.

– Jag är frestad att sätta noll dagar, hela vårdtiden ska ses som en planeringstid för kommunerna. Och frågan är om psykiatrin ska fortsätta att särbehandlas med en längre tidsfrist. Men antalet dagar och ersättningsnivåer är den lätta biten. Det svåra är att se till att det blir en god vård, det handlar om kvalitet, patientsäkerhet och samverkan mellan huvudmän. Primärvårdens övertagande av det medicinska ansvaret behöver säkras och kommunerna utveckla sitt insatsutbud.