Nyhetsarkiv
Henrik Widegren om googling
Ur Sjukhusläkaren 2023-01
Hot&våld / hat mot medicinska forskare / Personaldriven verksamhet
PrenumereraInformationen flödar i informations- samhället. När vi träffar patienter idag är det regel, snarare än undantag, att de har sökt på nätet om sin sjukdom.
Kryddan Petersson gästar denna video med den äran.
Uppfattar Widegrens video mer som en varningstext för desinformaton. Klart vi uppskattar patienter som är pålästa, problemet med google och internetsökningar är väl svårigheten för ”lekmannen/kvinnan” att sålla agnarna från vetet. Det finns mer av desinformation än saklig faktagranskad dito på nätet. Jag tipsar mina patienter om webbbsidor med tillförlitlig medicinsk information.
Också humoristiskt om vådan med faktafel från mångciterad författare:
”Var försiktig när du läser böcker om hälsa och sjukdomar – du kan dö på grund av ett tryckfel”
—Mark Twain (1835 – 1910)—
Vad ska man då göra när läkaren inte tar en på allvar? För några år sedan när jag var hos läkaren och jag ställde en fråga fick jag svaret att ”Det är ingen fara, du är ju inte alkoholist”.
Jag gjorde ett försök med att söka läkare på annan vårdcentral ett tag senare. Det kändes bra medans jag var hos läkaren men sen kom brevet där han i princip idiotförklarade mig. Han skrev: Det är ett tillstånd inget symtom och det skulle kunna vara något kronisk men det är mer troligt att det är något psykologiskt.
Jag har även blivit utskälld av en läkare och en annan bara skrattade åt mig.
Så för min del kommer det att dröja Väldigt länge innan jag frivilligt uppsöker en läkare.
Tack för en jätte bra video, min sambo har faktiskt Googlat symptom och till slut nästan tog livet av sig, då snälla, säg inte att det är bra att Googla, det betyder att ni aldrig har träffat en person som Googlar och är säkert att hon är sjuk, och som Google kommer ihåg alla sökningar, blir det värre och värre varje gång den person Googlar igen!
Hej Pierre. Vilken fruktansvärd situation du beskriver. I ett liknande fall hade väl alla önskat att Google inte fanns överhuvudtaget.
Problemet här är nog att ”googla” får stå för alla typer av sökningar på nätet. Söker vi rakt ut i vädret så får vi en spridd skur av svar – det som är faktasäkrat av vården, bloggar och rena fantasier. Sedan ska vi inte glömma bort att vi är olika personer som sitter vid skärmen också.
Själv väljer jag att läsa om MS på MS-sällskapets hemsida, en sida för neurologer. Men bara för att jag har MS har jag förstås inte alla symtom som beskrivs där. Dock vet jag det inte lär finnas lösa spekulationer där.
Tyvärr blir ju debatten löjligt förenklad om man säger att ”ingen någonsin ska googla”- alltså läsa något alls på nätet. Då minimeras vi alla till en schablonfigur som sväljer allt med hull och hår utan minsta källkritik.
Hoppas att din sambo fick hjälp och mår bättre nu.
Vänliga hälsningar Elisabeth
Om man googlar de som har skrivit kommentarer ovan kommer man snabbt inse att det finns mycket kunskap och forskning bakom inläggen. Fast det vill man kanske inte göra, för ”ignorance is bliss”, om man ska tror på Henrik. Jag stödjer Ulrikas förslag – hur kan vi hitta lyckade exempel på pat-läk samarbeten som kan spridas vidare?
Som låtskrivare är man alltid glad när man hittar ett ämne som engagerar. Och det tycks denna låt ha gjort.
Men det verkar som att jag behöver förtydliga. Denna låt är inget vårdprogram. Denna låt är inget debattinlägg. Denna låt är inte mina, Sjukhusläkarens eller Socialstyrelsens rekommendationer. Detta är en humoristisk sång, en kuplett, som handlar om en döende far, som ger sin son sin livsvisdom. Och rådet från fadern är: Googla aldrig dina symptom.
Hasse Alfredsson tycker inte att ”biff med lök är riktigt läbbigt” när han sjunger Jag vill ha blommig falukorv. Randy Newman tycker inte att ”short people got no reason to live” när han sjunger Short People. Henrik Dorsin tycker inte att allting är ”bögarnas fel” när han sjunger det på Allsången. Artisten sjunger utifrån en roll. På samma sätt tycker givetvis inte jag (eller Sjukhusläkaren) att patienter aldrig ska googla sina symptom. Det är underförstått i tonen i sången.
Men om vi lämnar denna påhittade berättelse om en far och sin son, så vet jag att många av mina patienter, helt adekvat, har sökt sjukvård efter att ha googlat sina symptom. Det tycker jag är jättebra. Och omvänt har jag träffat många patienter som har oroat sig i onödan när de har sökt på nätet. Informationstillgängligheten på nätet är fantastisk, men som patient (vilket även sjukvårdspersonal kan vara) kan det vara svårt att utvärdera sina egna symptom och de sökresultat man får.
Tack för att ni lyssnade!
Henrik Widegren
Hej!
Min kritik riktas i första hand inte mot din sång men mot att den får stå helt odiskuterad på Sjukhusläkaren. Den skulle vara kanon att ha tillsammans med en diskussion om internet och mötet mellan patient/nya medier/läkare. Kanske fångar tidningen upp nerven i detta och gör något seriöst av det. För faktum är att många läkare är rädda för pålästa patienter. Samtidigt som andra tycker det är jättebra. Och då talar vi om pålästa patienter som har faktakunskap om en redan diagnostiserad åkomma. Jag är med i ett forskningsprojekt där vi ser på problemen med fördröjningsmekanismer i samband med diagnostisering av cancer. Ett stort problem är att patienter inte vågar gå till primärvården av rädsla för att bli kallade hypokondriska. Det är ett jättestort problem. När vi har löst det så är jag nog mer redo att skratta åt din video men nu träffar jag människor som faktiskt dör i onödan av rädsla för att uppleva sig bli hånade hos primärvården.
Hej från Ulrika
Hej Henrik,
Tack för ditt svar och din engagerande sång! Jag håller helt med dig om att du har lyckats ”träffa en nerv” som låtskrivare. Ironi är roligt. Men, ironi är väldigt svårt och bygger på att publiken förstår att det är ironi. I detta fall tror jag att ditt försök till ironi kom för nära sanningen.
Många av oss som reagerat negativt på din låt har personligen mött vårdpersonal som uttryckt direkt missnöje med att vi har läst på nätet (och dina kollegor har sällan brytt sig om att ta reda på om vår källa är flashback eller Pubmed). Vi är många som får vårt huvudsakliga stöd i våra svåra och i vissa fall livshotande sjukdomar från våra virtuella nätverk och inte från vården. Inte för att vi vill göra så utan för att vården gång på gång visar sig oförmögen att hjälpa oss.
Detta leder till att vi är många som faktiskt förminskar våra kunskaper inför läkaren för att inte riskera att vederbörandes nät-skepsism kan leda till att vi får sämre behandling. Och jag är säker på att du som läkare håller med om att det inte är det bästa sättet att ta tillvara våra resurser.
Jag vill be dig att använda dina utmärkta låtskrivartalanger för att tillsammans med oss visa hur bra det blir när vården och patienterna tillsammans söker information och hittar lösningar som räddar liv.
Vänliga hälsningar
Sara
Att det bland läkare finns de som uppfattar filmen som humor visar på synen på oss patienter. Det pratas om aktiv patient, delaktighet, egenvård, men vi har långt kvar innan vi kan tro på en modernare syn på patienten av läkarkåren. Det finns för stora brister i sjukvårdens hantering av människan bakom patienten för att kunna se humorn i filmen.
Otroligt tråkigt att ni väljer att ”skämta” om detta när det är så många patienters verklighet. Jag kan räkna upp flertal tillfällen jag både i min egen vård och vård för mitt barn fått höra av duktiga! specialister…läs inte varför läser du. Och då är även jag, som Sara, doktorand på KI och läser senaste forskningsartiklarna. Hur kan man förbise patienters kunskap på en daglig basis…och sen skämta om det…det tycker jag också är högst olämpligt! Du är bara en orolig mamma…läs inte så mycket….det är ganska tråkigt att vården förminskar oss till detta i överlag…även de duktiga läkarna är så upptagna med att vi inte ska oroa oss..så blir det bättre. Men så enkelt är det inte. På ett sätt är det bra ni gör denna video..för att belysa faktiskt hur situationen ändå ser ut för många som förminskas i vården
Hej Sjukhusläkaren,
Texten och videon tillsammans framför ett budskap som handlar om att man som patient inte ska vara aktiv själv i kunskapssökandet kring sitt tillstånd, utan helt ska förlita sig på läkarens expertkunskap.Vare sig det sker via humor eller allvar, är det så budskapet ser ut. Texten och videon drar det ända till att det är skadligt för en som patient att själv vara aktiv i att söka kunskap.
Det är ett gammalt och förlegat synsätt som tyvärr ger ganska allvarliga konsekvenser för patienten. Och jag möter dagligen engagerade och kunniga läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som verkligen kämpar mot detta förlegade paradigm i förhoppningen att vården ska förbättras, men processen går segt.
Tänk så mycket fortfare utvecklingen skulle gå om alla tunga instanser stod upp för en modernare syn. Via humor eller via allvar. Tänk va fräscht det skulle vara om Sjukhusläkaren vore en av de instanser som stod i framkant i den här frågan. Om det ni valde att lägga upp, humoristiskt eller allvarligt, handlade om framtidens vård och syn på rollerna läkare – patient. Ni har både möjligheten och makten att vara en betydande röst i frågan. Jag blir rätt ledsen av att se att ni istället väljer att publicera inlägg som blir bakåtsträvande, humoristiskt eller ej. Kan inte göra annat än att hoppas att ni tar tillvara på er position bättre framöver.
Vänliga hälsningar,
Åsa Steinsaphir
Hej Sjukhusläkaren!
Jag skulle vilja lämna en kommentar på videon ”Googla aldrig dina symtom” Jag *vet* att det finns massor med fantastiska läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och annan vårdpersonal. Man skulle kunna säga att jag är ”professionell patient”. Jag skulle inte engagera mig som jag gör om jag inte råkat få mina första symptom på Parkinsons sjukdom när jag var 13 år (för över 30 år sedan).
Jag gillar VERKLIGEN ironi och jag tror säkert att Henrik Widegren inte menade något illa. Men ironi är svårt, det framgår inte självklart i videon att han inte tycker så. Istället förstärker den tyvärr vi-och-dom-känslan i vården, åt båda håll. Det går inte att blunda för att det finns ett maktförhållande i vården. Vi som är patienter behöver bli godkända som sjuka av er i vården för att vi ska vara berättigade till hjälp, både juridiskt och praktiskt. Att i det läget, som förstående och empatisk läkare välja att göra en ironisk video där man driver med patienter som i sin vilja och ibland desperation att förstå vad som är fel och hitta sätt att må bättre tycker iallafall jag är direkt olämpligt. Tro mig, jag har *full* respekt för läkarutbildningen och det engagemang och den kunskap ni har i ert yrke och er vilja att hjälpa oss patienter. Men, vi är alla människor. Vi kan alla göra fel.
Min egen neurolog säger att jag vet mer om Parkinsonforskning än vad han gör och det är inte så konstigt. Han har ju hundratals neurologiska sjukdomar som han behöver hålla sig uppdaterad på medan jag kan fokusera på en. Visst finns det patienter (och andra) som kan hitta dumheter på nätet. Men jag har sett så många exempel där patienter *tack vare* sin kunskapstörst klarar sig mycket bättre än om de ”bara” hade litat på vården.
Jag är även doktorand på Centrum för hälsoinformatik på KI och forskar på egenvård för Parkinson. En enkät som jag skickat ut till personer med Parkinson i Sverige visar att det är fler som har fått sin kunskap från nätet och patientorganisationer än som fått den från vården. Dock håller jag med om att sånt man hittar på nätet kan vara problematiskt. Istället för att driva med patienter som googlar borde vi tillsammans se till att utbilda patienter (och andra) i källkritik.
Vi kommer så mycket längre om vi jobbar tillsammans!
I en väldigt intern krets kanske det här är kul. Bakom en stängd inloggning hade skämtet förblivit internt. Men på internet sprids det ju till så många fler! Det är knappast en nyhet för någon. Tvingas man ha kontakt med vården mer än man vill, känner man igen den trista attityd man ibland träffar på hos vårdpersonal, förpackad i en annan kostym bara.
Jag uppmuntrar ALLTID patienter att ta reda på så mycket de kan om sin sjukdom som möjligt. Vi slipper många onödiga återbesök. Det är mkt lättare att ha att göra med pålästa patienter för det är ju de som riktigt lever dagligen med sina olika symtom. Det kräver en flexibilitet i vår hjärna, att hela tiden vara beredd på omtag. Jag tycker det är vår skyldighet som doktorer gentemot våra patienter att hålla oss än mer uppdaterade än dem. Svårare ja, men trots allt en skyldighet. Mkt riktigt som föregående inlägg som jfr m Google. Eller som Kirkegaard beskriver det i sin dikt, Till eftertanke, som avslutas: Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa någon. Den som inte kan dikten kan ju Googla Till eftertanke.
Hans Belfrage kirurg och allmänläkare
Har svårt att se det humoristiska i detta, ffa i kombination med texten under videon. Cementerar ett tänk som tillhör en svunnen tid. Informationen är tillgänglig och vi kan välja att fokusera på möjligheter eller utmaningar. Informerade patienter kräver nya förhållningssätt i vården men möjliggör bättre resultat i stort.
Olof Norin, leg läk
Den var ju störtkul! Samtidigt finns allvaret med att försöka vara doktor åt sig själv. Man över eller underdiagnosticerar och är aldrig objektiv. Vem är det som säger att det inte är doktorerna själva som googlar sina symptom? En dag blir vi alla patienter vi också!
Gabriel Edström
Överläkare på Kvinnoklin Danderyd
Jag tycker det är asbra när patienterna har googleat. Man måste ha lite annan aproach i samtalet, lyssna mer och prata mindre, men om patienten är förberedd gör det också att hen kommer ihåg mer av vad man diskuterat och slipper komma igen efter 2 veckor för samma besvär. Jmf om microsoft skulle säga till sina kunder att sluta googlea datorstrul och sen ha 3 veckors kö till sin support, klart ingen skulle lyssna.
Både video och rubrik kommer självklart att tolkas som sjukhusläkarens åsikt: Ta bort den på en gång. Problemet idag är inte patienter som googlar för mycket, utan läkare som inte följer med i sin tid. Det finns fantastiskt mycket bra information på internet. Peter Grenholm, neurolog
Skamligt! Det är precis den här sortens attityd som gör att läkare och vårdpersonal inte tar människor på allvar när de söker vård, och vad värre är, att vi inte tar oss själva på allvar utan låter oss invaggas i falsk säkerhet ”klart den där långvariga hostan inte är lungcancer – det är bara en seg förkylning” – fast hela kroppen skriker att något inte är rätt. Hela den här retoriken att människor är hypokondriska, söker fel sorts vård, söker vård i onödan – det driver mig till vansinne.
Hej,
Henrik Widegrens musikvideos är ett humoristiskt inslag på sjukhuslakaren.se och ingenting annat.
Mvh,
Eva-Maria Björk
Webbredaktör
Måste vara skönt att kunna skratta åt dumma patienter, men skrattet fastnar rätt hårt i halsen när man sitter och önskar att man hade googlat och läst på lite bättre själv och kunnat lägga ihop de symptom som fanns för ett halvår sen (som alla onkologer idag säger är tydliga varningssignaler). Inte litat på primärvårdens stafettläkare som med en axelryckning skriver ut hostdämpande. Inte lyssnat på akutens läkare som suckade och sa: ”jaha, nu är det någon PV-läkare som fått panik igen”. Då hade vi kanske orkat stå på oss och kräva rätt undersökningar. Då hade det kanske inte varit för sent idag. Skrattet fastnar i halsen.
Det här var bland det dummaste o mest ovetenskapliga jag hört på länge! Det finns många studier om att pålästa patienter lever längre! Vad ledsen jag blir över er bakåtsträvande hållning.
Hej,
Henrik Widegrens musikvideo gör inte anspråk på att vara vetenskaplig. Vi har vid flera tillfällen, bland annat i artiklar om diskussionen om nätjournaler nämnt de studier som visar att pålästa patienter klarar sig bättre. Widegrens musikvideo är endast ett humoristiskt inslag på sjukhuslakaren.se, och ska som sådant inte tolkas bokstavligt!
Eva-Maria Björk
Webbredaktör
väldigt märklig humor ni har!
Lyssna på Peter Grenholm här nedan. Och kanske känn in Marias kommentar… Själv har jag turen att uppfostras i en ifrågasättande anda. Det gör att jag vågade ifrågasätta och kräva second opinion och tack vare det idag är i livet. Som sociala media ser ut idag är det många som ser enkom videon, inte alla era andra ev bra artiklar. Som patient är man van att för dumma sig för det finns läkare som har svårt att ta ens kunskap. Folk dör maa det budskap ni sprider i videon. Det handlar inte om små saker utan för många av oss är det liv och död. Jag skrattar inte åt min hjärncancer och jag mår illa när ni som läkartidning gör humor av människors dödskamper, som ex Marias här i kommentatorsfältet. Skäms o ta bort den!
Ulrika,
astrocytomöverlevare sedan 2004.