• 19 december 2016
• 1
• AV: Malin Gavelin

Han bytte tajta trikåer och underhållning på bästa sändningstid mot sjukhuskorridorer och tenta­plugg. Marcus Olausson är något så ovanligt som en före detta gladiator i läkarrock.

Hur såg en vanlig arbetsdag ut för dig på ditt gamla jobb?

–  Det varierade mycket. I rollen som personlig tränare var arbetsdagarna långa. Jag kunde börja 06 på morgonen och slutade 22. Allt handlade om att anpassa sig efter klienternas behov och hjälpa dem på vägen mot en livsstilsförändring. I gladiatorerna halkade jag in på ett bananskal. Jag flyttade till Stockholm och fick frågan om jag ville vara med. Inspelningarna till varje säsong gjordes under två långhelger och då spelade vi in två avsnitt per dag. Jag gick upp vid 07-08, käkade frukost och åkte till arenan. Sista avsnittet spelades in fram till midnatt. Sedan åkte man hem, bastade och sov – för att sedan åka tillbaka till arenan dagen därpå. Jag var ganska slut när det var över.

Hur kom det sig att du valde att omskola dig till läkare?

– Att det blev läkarstudier från början berodde på att jag ville ta mitt stora intresse som är hälsa och träning ett steg vidare. Tanken från början var att bli ortoped. Jag har själv haft mycket problem med axlar och armbågar efter skador jag ådrog mig när jag spelade handboll och då har jag stött på väldigt skickliga ortopeder. Men även barnläkare har funnits med som alternativ och den tanken växte sig starkare under min placering på Sachsska, där jag trivdes kanon och som verkade vara en väldigt trevlig arbetsplats. Nu har jag även haft mycket kontakt med barn i rollen som gladiator. Jag har bland annat besökt Sundsvalls sjukhus med scenklädsel och det var en härlig känsla att få göra de sjuka barnens tillvaro lite ljusare.

Vilken är den största skillnaden med läkaryrket jämfört med ditt tidigare jobb som gladiator?

– Det är stor skillnad. Både gladiatoryrket och yrket som personlig tränare är betydligt mer lättsamma. Dem tar man mer med en klackspark, även om man som PT fortfarande hjälper folk. Men där handlar det snarare om livsstilsförändringar och problemen har inte samma dignitet. Gladiatorerna däremot handlar om ren och skär underhållning. Du får betalt för att prestera några timmar i strålkastarljuset. Det har inte speciellt mycket gemensamt med läkaryrket.

Vilka erfarenheter har du mest nytta av i din nya roll som läkare?

– Jag har absolut en fördel av att jag har provat på att jobba med människor tidigare och även av att jag har arbetat under press. Flera av mina tidigare yrken har handlat just om att prestera och leverera under stark press – både när jag inledde min karriär som handbollsspelare på elitnivå, men även i rollen som gladiator. Du ska prestera framför tv-kameror och 100 000-tals tittare. Man lär sig att inte stressa upp sig utan ta allt med en nypa salt.

Vilka fördomar har du stött på som gladiator i sjukhuskorridoren?

– Det har varit lite både och. Jag har haft kollegor som tycker det är jättekul och gillar att skoja med mig och driva med min bakgrund. De ser det som en rolig grej. Men på andra avdelningar har folk varit ganska nedlåtande. Jag har lärt mig den hårda vägen att det är bäst att hålla tyst om det ibland – för vissa tycker att det är fjomperi. De har en lite gammaldags syn och tycker att de här båda rollerna ska hållas åtskilda, vilket jag ju ändå gör. En enda gång har jag blivit igenkänd som gladiator när jag har varit på ett sjukhus och det var ett litet barn som kände igen sin idol från tv. Det var bara jättegulligt. Jag tycker att man kan göra både och – alla de här erfarenheterna har varit nyttiga för mig i slutändan. Allt har ändå tagit mig dit jag är i dag. Nu ska det bli kul att prova på det här – jag ser verkligen fram emot att ge järnet och leverera i rollen som läkare.