”Gigantiska skattehöjningar krävs för att klara vården”
Professor emeritus i ekonometri Anders Klevmarken redogjorde för resultaten från forskningsprojektet The Old Baby Boomers, en simulering av den demografiska utvecklingen och behoven av vård och omsorg fram till år 2050.
Allt fler äldre per arbetsför person
En åldrande befolkning innebär att den så kallade beroendekvoten ökar, det vill säga antalet invånare över 60 i förhållande till antalet i åldrarna 20-59. År 2050 beräknas beroendekvoten i Sverige vara omkring 0,65, vilket innebär att det går 0,65 äldre på varje person i 20-59-årsåldern.
Utvecklingen är likartad i flertalet europeiska länder. Sverige hamnar kring genomsnittet, under exempelvis Italien med kvoten 0,9 men över Danmark med en beroendekvot på strax under 0,6.
– Ett extremt exempel är Japan som redan i dag har en beroendekvot på 0,6. År 2050 beräknas kvoten vara över 1. Det finns då fler invånare i åldersgruppen 60+ än i gruppen 20-59, sa Anders Klevmarken.
Genom att kalkylera med en rad faktorer som dödsrisker och hälsoutveckling i mikrosimuleringsmodeller har Klevmarken kommit fram till att antalet vårddagar i slutenvården ökar med 70 procent till år 2040 jämfört med år 2000.
Tillsammans med det ökade behovet av hemtjänst och särskilda boenden för äldre beräknas kostnaderna öka motsvarande en höjning av kommunalskatten på omkring 25 kronor per hundralapp till år 2050.
– De 13 kronor mer i skatt som SKL räknade med i sin rapport (Framtidens utmaning – välfärdens långsiktiga finansiering) till år 2035 ser jag snarare som en nedre än en övre gräns.
Anhöriga kan inte ta över ansvaret
Det går inte att ha några större förhoppningar på att äldre i framtiden får mer hjälp av sina barn. En avgörande förutsättning saknas, enligt Klevmarken:
– Allt färre äldre bor på samma ort som sina barn, vilket speglar den kraftiga migrationen.
Inte heller går det att räkna med att framtidens pensionärer har tillräckligt höga inkomster för att kunna betala för sin egen vård och omsorg. Däremot har de äldre relativt stora förmögenheter, även om de till stor del är uppbundna i fastigheter.
Alla förutsätter att de äldre ska behöva en massa vård. Om de gamla är friska så blir det inte så stor kostnad. Rökningen har gått ner hos äldre och detta måste innebära ett plus inte bara hos de f.d rökarna utan även för alla som annars blivit sjuka av passiv rökning.
Om medicinbiten ses över så kommer man att upptäcka att många patienter blir friskare om man tar bort en hel del av medicinerna. Biverkningarna gör i många fall att patienterna blir mer sjuka än de var från början.
Kanske är det till och med så att grundproblemen försvunnit och det inte behövs någon medicin alls.
Hej! Läs gärna relaterade artiklar (se länkar) där alternativ till skattehöjningar diskuteras. Olika bedömare tror t ex att försäkringslösningar eller effektiviseringar kan minska behovet av skattehöjningar.
H,
Då skiter jag i välfärden, för med gigantiska skattehöjningar får jag ett omgående ekonomiskt helvete vilket skulle göra mig obotligt sjuk direkt. Kan du komma på ett argument varför vi nyblivna pensionärer skulle må bättre av att tvingas bosätta oss i en koja istället för att bo kvar i den miljö vi känner sedan gammalt. Jag säger:” Bättre med ett kort och lyckligt liv än ett långt i ekonomisk misär”. Det är nu jag vill spendera, inte utsättas för gigantiska skattehöjningar.
/U (också jag professor emeritus)