• 18 september 2015
• 0
• AV: Sara Gunnarsdotter

Aktivt ledarskap, tydlig struktur och god stämning har lyft geriatriska kliniken från en besvärlig vakanssituation till en attraktiv arbetsplats med full bemanning av såväl specialister som ST-läkare.

Geriatriska kliniken i Norrköping, med totalt cirka 65 anställda, består av två mottagningsverksamheter och en slutenvårdsverksamhet.

För tre år sedan hade man 1,5 specialistläkare och 2 ST-läkare.

– Nu har vi 4,5 specialister och 7–8 ST-läkare. Den första blir klar i vår och sedan november 2016, sedan ramlar de på, säger den påtagligt nöjda verksamhetschefen Ann Westöö.

Vad har då hänt? Ann Westöö säger att det blev stor skillnad när kliniken fick en slutenvårdsverksamhet för 2,5 år sedan.

– När vi enbart hade öppenvårdsenheter då var ST-läkarna tvungna att ha all slutenvårdsverksamhet i sin randning någon annanstans. Då är det svårt att känna den tillhörighet som man gör mot en egen klinik.

Långsiktiga ST-planer

Men hon tror ändå att det är arbetet med strukturen för ST-läkarna som gett den största effekten:

– Vi har jobbat med långsiktiga ST-planer. Alla har sin plan lagd fem år framåt – även om den förstås går att rucka på om det inte fungerar eller om man behöver vara ledig.

Ann Westöö tror att det är lättare att arbeta framåt när det finns en tydlighet i hur det kommer att se ut. I alla ST-läkares schema ingår klinisk handledning med en specialist på kliniken varannan vecka och forskning och utveckling varannan vecka.

Kliniken har också tagit fram ett arbetsmaterial för ST-läkarna, ST-målen, med krav på aktivt del i utvecklingsarbetet från alla.

– Våra läkarmöten har en bestämd struktur, fylld med både diskussionsunderlag, föreläsningar och input ifrån andra specialistkliniker. Vi har också ST-läkarinternat, då vi bland annat har jobbat med det visionära i geriatriken och med målplanerna.

Ann Westöö tror att det är viktigt att alla känner att de är en del av verksamheten och kan påverka kliniken. Hon trycker dessutom på att hon ser ST-läkarna som potentiella ledare.

Men hur entusiastisk klinikledningen än har varit skulle det varit trögt att komma någonstans om inte det inte funnits stöd från landstinget och sjukhusledningen, som efter diskussioner om den framtida befolkningsutvecklingen sett det naturligt att lägga mer resurser på geriatriken.

Kliniken har nu alltså inga vakanser och använder sig av sin goda bemanning med ST-läkare för att stötta primärvården.

– Vi rondar ganska många säbo:n. Det ligger bra i vår anda. Vi tror att vi förhindrar en hel del inläggningar och så lär sig våra ST-läkare mycket under tiden. Det blir också en bra variation i arbetet: Mottagning, avdelning och säbo.

Trots att kliniken inte på något sätt har marknadsfört sig har ryktet gått om den välfungerande enheten och såväl färdiga specialister som unga ST-läkare har sökt sig dit. Ann Westöö har haft mycket kontakt med tänkbara ST-läkare redan när de varit läkarstudenter eller vikarierat som underläkare på kliniken om hon känt att de skulle passa inom geriatriken.

– Dem har jag hållit kontakt med. Jag har bjudit in dem att vara med på stora sociala samkväm och möten. Men det kanske inte är unikt, det kanske är många chefer som jobbar på det sättet.