• 09 juni 2012
• 0
• AV: Martin Hardenberger

Trots goda år hade slalomstjärnan Jens Byggmark och sångerskan Lisa Miskovsky inte en chans mot geriatrikern Yngve Gustafson.

Yngve Gustafson har krigat sig in i de äldres hjärtan. Han är ikonen som står upp för deras rättigheter. Som tack blev han utsedd till Årets västerbottning.

– Men priset kom som en chock, säger han.

Geriatrikprofessorn Yngve Gustafson är känd för sitt ihärdiga kämpande för äldres rättigheter i vården och de flertaliga duster han haft med landstingsdirektören Jonas Rastad.

För Sjukhusläkaren berättar han om vad det är som får honom att orka fortsätta ta fighten.

Utmärkelsen Årets västerbottning kom som en total överraskning. Folk kunde rösta genom att klippa ut en lapp i Västerbottenkuriren eller gå online och avlägga sin röst på tidningens hemsida. Resultatet: En rungande seger för Gustafson. Yngve fick närmare 50 procent av rösterna, trots konkurrens från nio andra nominerade, bland annat kändisar som sångerskan Lisa Miskovsky och skidåkaren Jens Byggmark.

Rösträknarna kunde meddela att de flesta av Yngves röster var skrivna på lappar med darrig hand – något han tolkar som att de äldre röstade på honom.

Konkurrensen var tuff, varför tror du att du vann?

– Det var nog mest för att jag har varit ute i media och protesterat mot nedskärningarna i landstinget och att jag i cirka 30 års tid varit engagerad i äldrevårdsdebatten.

Framgången ger Yngve extra bränsle att kämpa vidare för de äldre.

– Jag ser det som att det är folks sätt att protestera mot nedskärningarna inom vården och att jag är en symbol för dem. Många av dem som röstade har säkert varit ute och lyssnat på mina föreläsningar.

Yngve går ingen lätt match, han har flera gånger råkat i luven på landstingsdirektör Jonas Rastad. Därför gläder utmärkelsen och uppskattningen från västerbottningarna extra mycket.

– Det har retat landstingsledningen väldigt mycket att jag fått den här utmärkelsen. Landstingsdirektören var som ett åskmoln.

Yngve Gustafson är mycket besviken på hans agerande.

– Politikerna trodde att eftersom de hade fått tag i en landstingsdirektör som varit professor i kirurgi så skulle det skapa goda förutsättningar att få med läkarkåren – men jag måste säga att under alla de 25-30 år som jag varit fackligt involverad så har vi aldrig haft ett sämre samarbete med landstingsdirektören.

Ni verkar ha en del otalt, du och Rastad?

– Han har genomfört en hel rad mycket korkade beslut. Bland annat har han reducerat antalet vårdplatser inom medicin och stroke, men värst är att han drivit igenom massiva nedskärningar inom geriatriken som riskerar livet på de gamla.

– Jag förstår att man inte kan leva över sina tillgångar, men man ska inte skära på den mest kostnadseffektiva vården. Rehabiliteringen på geriatriken ger mindre kostnader för både landsting och kommun, säger Yngve.

– Rastad har också uttryckt det ungefär så här. ”Man måste chansa lite och visar det sig att våra beslut är felaktiga så får vi ändra oss. Dör det en massa folk i onödan så kanske vi måste ompröva våra beslut”. Hans agerande att inte först göra konsekvensanalyser är oförsvarbart ur etisk synvinkel.

”Katastrofal ledarstil”

Yngve Gustafson är mycket kritisk till Jonas Rastads ledarstil, som han menar är katastrofal. När folk säger emot honom levererar han svordom efter svordom. Han är inte mogen att ha ett så pass ansvarsfullt jobb eftersom han beter sig så illa gentemot sina viktigaste resurser, de anställda.

Yngve Gustafson är en person som under hela sitt liv drivits av ett rättspatos.

På studenttiden JO-anmälde han en professor vid Umeå universitet för att ha brutit mot offentlighetsprincipen och fick rätt.

– Justitieombudsmannens beslut ledde till att eleverna fick ta del av sina tentor efter det att proven blivit rättade och kunde de se om de blivit rättade på ett korrekt sätt, säger Yngve Gustafson.

Jämställdhet en hjärtefråga

Jämställdhet mellan män och kvinnor är ett annat ämne som alltid legat honom varmt om hjärtat.

– Sedan jag blev chef 1991 för enheten för geriatrik har jag alltid krävt att mina doktorander ska inkludera en genus­analys. Man måste inse vad det sociala könet betyder för vilken vård, behandling och rehabilitering man får. I åtminstone 95 procent av all vår forskning så ser vi att kvinnor får sämre behandling. Jag tror inte jag kan nämna ett enda exempel på när kvinnor har fått bättre behandling än män. Det kan handla om allt från mindre till sämre insatser till billigare läkemedel.

Varför har det blivit så?
– För att förklara det krävs en historisk och politisk analys, men det är egentligen ganska självklart. Kvinnor har varit hemma och skött barn, samtidigt som manliga normer och regler har dominerat arbetslivet.

Yngve Gustafson säger att ojämlikheten mellan könen är en sak han skulle kunna prata länge om.

Du var bland de första som tog ut pappaledighet?

– Ja. Året var 1978 och jag var den första manliga läkaren att ta ut en längre tid pappaledigt, åtminstone på medicin­kliniken. Den vikarierande klinikchefen vägrade mig pappaledighet, men kunde inte stoppa mig eftersom jag hade stöd av den nya lagstiftningen. Jag var hemma ett halvår med vart och ett av mina fyra barn – det var ovanligt då.

För Yngve Gustafson har familjen alltid gått före den egna karriären, så det var först när barnen blev lite äldre som han började forska.

– Jag växte upp med två forskande föräldrar och såg hur uppslukade de blev av forskningen.

Forskar om äldres depressioner

Just nu forskar Yngve om äldres depressioner. Tillsammans med åtta medarbetare letar han efter orsaker – sedan ska det förebyggas och behandlas. Han beskriver forskningen som ”komplex”. Resultatet skall förutom i vetenskapliga tidskrifter publiceras i en artikelserie i Dagens Nyheter.

– Depressioner hos äldre kan egentligen inte betraktas som en traditionell diagnos, man ska nog mer se det som ett symptom där man måste utreda de bakomliggande orsakerna. Det är ofta en kombination av hjärnans åldrande och att de förlorar syn, hörsel och får minnesproblem. Livs­kriser kan ta väldigt olika form och kan vara jobbiga att bearbeta, hur hanterar man att närstående dör till exempel?

I forskningen arbetar Yngves grupp endast med personer som är äldre än 80 år, man har i dagsläget en databas på över 2 500 personer. Men det är inte kvantiteten som är det viktiga i Yngves ögon, det handlar om kvalitet och noggrannhet i varje enskilt fall.

– Jag brukar säga att det finns sex olika perspektiv som orsak till äldredepressioner. Signalsubstansbrist, åldrande, socialpsykologiska faktorer, kroppsliga organiska faktorer, näringsbrist och inte minst läkemedelsbiverkningar.

”Man måste se till hela människan för att förstå något”

Yngve Gustafson menar att det inte går att analysera äldres depressioner om man inte ser till hela människan. Det kan finnas alla möjliga bidragande orsaker. Det är ungefär där vi står nu, sedan ska vi försöka fördjupa vår kunskap utifrån det.

Yngve Gustafson har patienter som han sett under 30 års tid, antingen i deras hem eller på vårdhem.

– Att få prata med dem om vad som varit bra och vad som varit svårt i livet är bland de häftigaste mötena i mitt liv, säger Yngve Gustafson.

Sjukhusen inte redo för framtidens problem

Andelen demenssjuka patienter är beräknad att dubblas inom de närmsta 30 åren och Yngve är orolig för framtiden. Hans och flera andras forskning visar att behoven av äldrevård i allmänhet och demenssjukvård i synnerhet kommer att kräva stora resurser i framtiden – något sjukhusen inte är redo för.

– Vi har en sjukvård, framför allt en akutsjukvård, som inte har några som helst förutsättningar för att ta emot demenssjuka. Vår forskning visar att om man tar hand om demenssjuka människor på ett bra sätt så kommer samtliga patientgrupper att få en bra vård. Med andra ord kan man säga att det bästa måttet på en god akutsjukvård är hur bra resultatet blir för människor med demenssjukdom.

Har tagit fram ett tiopunktsprogram

I hopp om förändring har Yngve och hans team tagit fram ett tiopunktsprogram, som i botten handlar om humana värderingar.

– De viktigaste är att de som arbetar inom sjukvården inser att de här äldsta och sköraste människorna är intressanta, men också att man måste ha geriatrisk kunskap för att kunna hjälpa dem. Har du inte kunskapen så riskerar du att du gör mer skada än nytta.

Menar du att attityden mot äldre generellt sett är dålig idag?

– Ja, man kallar dem ofta för ”svarte Petter”, för ingen vill ta hand om dem. Det finns tyvärr idag en total avsaknad av kunskap om det mänskliga åldrandet.

Vi vet att under de allra sista åren av våra liv konsumerar vi ungefär hälften av all vår sjukdomskonsumtion. Att vi då inte har en utbildning eller vård organiserad för att möta den grupp patienter som ökar allra mest, och har gjort så under de senaste 50 åren, tycker jag är konstigt. Vården skulle behöva anpassa sig efter patienterna och inte tvärt om.

Regeringen tillsatte, våren 2011, Eva Nilsson Bågenholm som ”nationell äldresamordnare”. Vissa tyckte att Yngve borde fått jobbet.

Han blir smickrad när han hör det, men säger att han själv aldrig tänkte i de banorna.

På frågan vad han tycker om utnämningen svarar han.

– Jag var lite förvånad när man tillsatte Eva Nilsson Bågenholm på den platsen eftersom hon inte har någon speciell kunskap om äldre, äldresjukvård och äldreomsorg. Jag hade uppskattat om man hade tillsatt någon med ett bredare perspektiv om äldresjukvård och äldrevård.

Stod öga mot öga med en björn

När Yngve Gustafson inte ägnar sig åt att förbättra tillvaron för de äldre i Västerbotten ger han sig ut i naturen, ett intresse han delvis ärvt från sin pappa som var ordförande i Sveriges ornitologiska förening.

– Att få komma ut och möta naturen är det bästa jag vet, säger Yngve, även om det inte alltid är så fridfullt som han skulle önska.

En gång tvingades han fly från en björn bara kilometern från huset.

– Jag metade forell i forsen och vinden kom från stranden. Det porlade rätt så ordentligt i forsen den dagen. Det gjorde att varken björnen eller jag upptäckte varandra förrän vi var alldeles för nära varandra. Då fick jag björnfrossa, jag skakade ordentligt.

Hur nära var ni varandra?

– 20-30 meter, vilket är alldeles för nära, men jag lyckades ta mig över forsen och i säkerhet.
Och Yngves naturstrapatser slutar inte där.

För ett par år sedan var han med familjen i norra Norge och fiskade. Yngve fick en fisk som var något utöver det vanliga. En stor hälleflundra på 100 kilo – till och med betydligt större än han själv.

– Vi kunde äta hälleflundra nästan varje helg i ett helt år.

En annan gång var han nära att bli knockad av en älgko.

– Hade det inte varit ganska gott om träd runtomkring hade hon nog tagit mig i huvudhöjd den gången.

Men Yngve har varit med om fridfullare naturupplevelser också, som att mata en räv med handen eller dela utedasset med en grävling.

Fast allra, allra bäst trivs geriatrikforskaren och naturälskaren Yngve Gustaf­son då familjen är med och de tillsammans kan njuta av att naturen bara har sin gång, då han kan glömma alla strider hans rättspatos tvingar honom att ta.

Fakta Yngve Gustafson
Yngve Gustafson har fått närmare 50 artiklar publicerade i olika tidskrifter. Den forskning han är stoltast över är den som kretsar kring förvirring, fallolyckor och depression.

Han har också anlitats som vetenskapligt råd av Socialstyrelsen för att utveckla nya kvalitetsindikatorer inom äldrevården.

Yngve har under fyra år varit verksam i Academic board of EUGMS (European Union Geriatric Medicine).
Han beskriver sig själv som en kliniker och enligt honom är nyckeln till framgångsrik forskning att forskningen bedrivs i närhet med patienten.

I cirka 25 års tid har han engagerat sig fackligt i Sjukhusläkarna, där han tidigare var ordförande i lokalavdelningen.