”Generaldirektören bör ha medicinsk kompetens”
Efter hård kritik mot Folkhälsomyndigheten utses infektionsprofessorn Magnus Gisslén till Årets visslare. Han beskriver tiden på myndigheten som både lärorik och desillusionerande – och varnar samtidigt för en bredare trend där medicinsk expertis saknas i ledningarna för statliga myndigheter.
Det har gått drygt sju månader sedan Magnus Gisslén, infektionsläkare och professor i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin, med buller och bång lämnade uppdraget som statsepidemiolog på Folkhälsomyndigheten.
När han nu får priset som Årets visslare av Sjukhusläkarna är det med en känsla av både stolthet och lättnad. Utmärkelsen, menar han, är en bekräftelse på att hans kritik har haft betydelse.
– Det känns väldigt bra och ärofullt, särskilt när det är kollegor som delar ut priset. Jag tänker att många förstår precis vad det handlar om.
Magnus Gisslén riktade under sin tid på Folkhälsomyndigheten skarp kritik mot hur myndigheten styrdes och beslut fattades. Trots ett brett stöd från kollegor upplevde han att ledningen försökte misskreditera honom.
– Jag fick inga hejarop från ledningen, snarare upplevde jag försök att skjuta budbäraren.
När Magnus Gisslén började arbeta på myndigheten hade han inledningsvis en tydlig bild av en organisation där beslut fattades på hög vetenskaplig nivå. Erfarenheten blev en annan.
– Jag trodde att arbetet höll mycket hög kvalitet och att besluten togs på en vetenskaplig och medicinsk nivå. Men det visade sig att så inte var fallet, säger han.
För att få förändring måste vi våga stå upp för viktiga etiska värden och för våra patienter.
Samtidigt beskriver han perioden som intensiv och utvecklande, med många internationella kontakter. I dag arbetar han återigen mer med forskning– något han beskriver som värdefullt och tillfredsställande.
När han blickar tillbaka på vad som hänt sedan han lämnade Folkhälsomyndigheten, konstaterar han att myndigheten genomfört vissa organisatoriska förändringar, bland annat en omorganisation av smittskyddsarbetet och en genomlysning av hur motsvarande myndigheter fungerar i andra länder. Nu ingår även en person med medicinsk kompetens i ledningsgruppen. Det är ett steg i rätt riktning, men långt ifrån tillräckligt, menar han.
– Jag vill gå ett steg längre och anser att en generaldirektör för en expertmyndighet bör ha medicinsk kompetens. Man kan inte kalla det för en expertmyndighet om det inte är experter som är med och fattar besluten, säger Magnus Gisslén.
Problemet gäller inte bara Folkhälsomyndigheten, menar han. Medicinsk expertis generellt har fått en svagare ställning i svenska myndigheter. I samtal med kollegor på andra myndigheter har han fått liknande signaler; medicinska experter konsulteras ibland, men är inte alltid delaktiga i besluten.
Trots de risker som är förenat med att slå larm och visselblåsa, uppmanar Magnus Gisslén andra läkare att våga ta steget när de ser brister i systemet.
– Jag har full förståelse för att många tvekar, särskilt eftersom kritik kan påverka framtida karriärmöjligheter. Men professionen har ett särskilt ansvar. Som läkare har vi kunskap och utbildning som gör att vi kan se fel och brister. För att få förändring måste vi våga stå upp för viktiga etiska värden och för våra patienter.
