• 07 december 2015
• 1
• AV: Sara Gunnarsdotter

Hur ska forskningsfusk utredas och hur kan rättssäkerheten i granskningar av misstänkt oredlighet säkerställas? Och var går gränsen mellan fusk och slarv eller bara dålig forskning? Det ska en statlig utredare fundera över i ett år.

– Man måste kunna lita på forskningen, att resultaten eller data inte är fabricerade.

Det säger Margaretha Fahlgren, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Hon har fått i uppdrag av Utbildningsdepartementet att utreda behovet av ett nytt sätt att hantera ärenden som rör oredlighet i forskning, hon ska också bland annat reda ut hur begreppen god sed och oredlighet i forskning används.

– Man måste få en samstämmighet i användningen av begreppen, säger Margaretha Fahlgren.

Fabricering, förfalskning och plagiering, FFP, är ett centralt begreppsknippe som återkommer i många definitioner av forskningsfusk, men som sannolikt inte ges samma innehåll överallt, inte ens inom Sverige. Här har alla universitet och högskolor riktlinjer som gäller god forskningssed respektive oredlighet i forskning, men Margaretha Fahlgren säger att det är osäkert hur lika de riktlinjerna är.

– Det måste kartläggas eftersom ansvaret för att upprätthålla god sed i forskning till stor utsträckning ligger på universitet och högskolor.

Sedan 2010kan Expertgruppen för oredlighet i forskning vid Centrala etikprövningsnämndenyttra sig över ärenden angående misstänkt oredlighet, om universitetet/högskolan begär det. Under de snart fem år som Expertgruppen funnits har de yttrat sig över sammanlagt endast nio ärenden. Margaretha Fahlgren tror inte att det ligger några högar med ärenden och väntar på yttranden.

– Nej, antingen så går inte ärenden vidare från universiteten eller så finns det inte fler ärenden. Vi kanske är ovanligt ärliga i Sverige…, säger hon med antydan till ironi.

Ärenden som gäller oredlighet i forskning är som regler kompliceradeatt reda ut, det kan tala för att man ytterligare behöver förstärka den oberoende utredningsorganisation. Det ska utredningen också titta på. Men det gäller alltså att ärendena verkligen blir utredda. Margaretha Fahlgren ska därför också se över vilka ärenden som prövas av expertgruppen och vilka som granskas på universiteten och högskolorna och vilka som inte behöver utredas alls med fokus på oredlighet.

– Det är ingen oredlighet att vara en dålig forskare. Effekten av det kan bli lika stor, men forskningens kvalitet är något man måste man arbeta med inom akademin, i seminarier och forskningssamarbeten.

Enligt Margaretha Fahlgren är det inte ovanligt att det är personer i underordnade ställningar som misstänker oredlighet. Inte minst därför behöver kulturen och ”klimatet” vid lärosätena vara sådant att man vågar anmäla, även någon som har hög status.

Margaretha Fahlgren har tidigare inte jobbat specifikt med oredlighet inom forskning men har som dekan under många år och som vicerektor på Uppsala universitet kommit i kontakt med ärenden som tangerar den typen av frågor. Hon säger att hon då tänkt på hur viktigt det är att både den som anmäler och den som blir anmäld får en rättssäker process, även i ärenden som kan verka lättviktiga.

– Det är en väldigt utsatt process för alla parteroch det här är ärenden som potentiellt kan bli väldigt allvarliga. De ska vara korrekt handlagda ändå från början, man ska behandla dem med stor omsorg.

Margaretha Fahlgren tror på kontinuerligt förebyggande arbete för att motverka oredlighet.

– Ökad medvetenhet om vilka regler som gäller inom akademin, om hur man ska vara som forskare och universitetens roll och uppgift, kan förebygga att man väljer att luras.

Margaretha Fahlgren säger att när forskningsfusk verkligen uppdagas visar det sig inte helt sällan att oredligheten pågått länge. Hon är inte främmande för att också inför en skyldighet för universiteten att löpande rapportera vilka åtgärder de vidtar i förebyggande syfte, något som kanske skulle kunna förhindra utdragen oredlighet.

–Det är väldigt mycket som står på spel för universiteten.De här fallen fördärvar väldigt mycket, säger Margaretha Fahlgren.