Fritt fram idag för läkare inom EU att arbeta i andra EU-länder
Direktivet, vars främsta syfte är att främja fri rörlighet av tjänster, innebär att medlemsstaterna inte kan stoppa legitimerade läkare från andra medlemsstater.
I Sverige är det Socialstyrelsen som gör granskningen som i princip bara går ut på att läkaren kan bevisa att han eller hon har läkarlegitimation och kommer från ett EU-land.
Socialstyrelsen kan inte ställa några krav på språkkunskaper eller kompetenskrav. Det är idag upp till arbetsgivaren att avgöra om läkaren klarar sin arbetsuppgift.
Sverige införde 2008 en ny specialitetsindelning med bas, gren och tilläggsspecialitet där vi i Sverige exempelvis kräver en basutbildning i kirurgi plus en grenutbildning i handkirurgi för att få specialistkompetens i handkirurgi.
Socialstyrelsen är dock tvungen att ge läkare från andra EU-länder med endast utbildning i handkirurg rätt att arbeta som specialister i handkirurgi även om de saknar allmänkirurgisk kompetens.
Olika specialistutbildningar ett dilemma
Ett större problem är när specialistutbildningarna skiljer sig åt mellan länderna.
När det gäller skillnader i specialistutbildningen i allmänmedicin finns det problem mellan Sverige och alla länder i EU/EES undantaget de nordiska länderna.
Utbildningarna är för olika, så idag ger Socialstyrelsen inget automatiskt erkännande utan skickar ansökningarna till externa bedömare (specialister i allmänmedicin) för granskning och bedömning.
Det finns också en möjlighet att godkänna läkare med hjälp av skriftliga prov, men det har hittills aldrig förekommit.
Direktivet om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer ska evalueras 2012 och det finns krafter, bland annat i Storbritannien, som vill införa kunskapstester och krav på språkkunskaper, av bland annat patientsäkerhetsskäl.
Redan nu är lobbyisterna i full gång i EU.
Se Thomas Zillings krönika.
Hårdare krav för läkare som kommer från länder utanför EU
När det gäller läkare som kommer från länder utanför EU är kraven hårdare.
För att få tillstånd att arbeta som läkare i Sverige krävs för det första godkända språkkunskaper (motsvarande svenska B), men också att läkaren kan bevisa sina yrkeskvalifikationer.
För läkare med vidareutbildning sker det via en provtjänstgöring, där det ibland även krävs en AT-tid.
Enligt de bestämmelser om specialistutbildning som gäller från och med 1992 har Socialstyrelsen fastställt målbeskrivningar för samtliga specialiteter.
Verksamhetschefen (eller en annan läkare med relevant specialistkompetens som fått uppgiften i delegation av verksamhetschefen) avgör därefter om den utländske läkaren har tillägnat sig de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som anges i målbeskrivningen för den sökta specialiteten. Det sker på ett särskilt intyg som ingår i formuläret för ansökan om specialistkompetens. Bevis om specialistkompetens utfärdas därefter av Socialstyrelsen.
När det gäller specialistläkare kräver Sverige normalt sett också att läkaren ska kunna bevisa sin specialistkompetens genom att visa upp ett intyg från verksamhetschefen i utbildningslandet, men i vissa situationer är det omöjligt, exempelvis om läkaren sökt asyl av politiska skäl. I sådana situationer finns det en möjlighet för Socialstyrelsen att efter en egen utredning godkänna läkaren med hänvisning till att särskilda skäl föreligger.
När det gäller läkare utan vidareutbildning krävs istället för provtjänstgöring ett medicinskt kunskapsprov och därefter AT-tjänstgöring innan läkaren formellt kan söka om läkarlegitimation.
Samtliga läkare som kommer från länder utanför EU måste också gå en kurs i samhälls- och författningskunskap innan de får rätt att arbeta i Sverige.
