• 16 april 2019
• 0
• AV: Adam Öhman

Sjukhusens ledningar måste inse att de har ett otroligt dyrt humankapital i form av specialistläkare som måste underhållas. Fortbildningens förutsättningar måste synliggöras på högsta nivå.

Det säger Naomi Clyne, docent, överläkare och tidigare ordförande för Sjukhusläkarna i Lund, som var drivande bakom etableringen av Skånes universitetssjukvårds policydokument för fortbildning för specialistläkare.

Hösten 2016 uppvaktade Sjukhusläkarna i Lund sjukhusledningen och presenterade en idé om att etablera ett styrdokument, en policy, för fortbildningen för specialistläkarna inom Skånes universitetssjukvård. Tankarna på en policy hade dåvarande ordförande Naomi Clyne och de andra i den lokala styrelsen burit på en längre tid.

– Efter att jag hade tillträtt som ordförande tog vi i styrelsen beslut om ett antal fokusområden, och fortbildningen var ett av dem. Vi började att driva frågan målmedvetet, säger hon.

Ledningen välkomnade förslaget, och mötet 2016 följdes av ytterligare träffar under året därpå. Med på mötena var chefsläkare Sven Karlsson och Ingemar Petersson, chefen för forskning och utbildning. Dåvarande förvaltningschef Björn Eriksson var initialt också med på möten och aktiv i frågan.

– Det var ett trevligt, konstruktivt och resultatinriktat samarbete mellan fack och arbetsgivare. Det var prestigelöst. Det enda som vi inte hade samsyn kring var att vi ville ha öronmärkta pengar och ett bestämt antal fortbildningsdagar, säger Naomi Clyne.

– Men det är bättre att ta ett första steg, än att inte ha något alls. Sjukhusläkarna har ju inte förhandlingsrätt. Det är Läkarförbundet som har det. Vi ordnade en policy, och sedan kan man i nästa steg gå in och förhandla.

Styrdokumentet, som undertecknades av förvaltningschefen Björn Eriksson, slår fast att Skånes universitetssjukvård måste ha en medveten strategi för fortbildning för samtliga specialistläkare. Genomförd fortbildning ska integreras i verksamhetsområdets eller sektionens verksamhetsuppföljning, verksamhetschef eller sektionschef ska i samråd med specialisten formulera fortbildningsaktiviteter och deras frekvens, och i samband med medarbetarsamtal ska en individuell fortbildningsplan utformas.

I policyn står det också uttryckligen att en ”strategiskt viktig aktivitet för specialistläkares fortbildning på SUS är att planera och genomföra nationella och internationella utbildningsaktiviteter”. Den specificerar även vad vidareutbildning ska innefatta, däribland medicinsk vetenskap och systematiskt kvalitets- och patientsäkerhetsarbete.

Ansvaret för fortbildningen av specialistläkare ligger, enligt styrdokumentet, på den verksamhetschef eller sektionschef som företräder en specialitet och som har budgetansvar för läkargruppen.

Det här är i allra högsta grad en fråga för högsta ledningen. Naomi Clyne, överläkare

– Det är viktigt att ansvar, befogenhet och ansvarsskyldighet är tydligt formulerat. Här har vi vägt in chefens ansvar för att läkaren får fortbildning, möjligheten att finansiera fortbildningen och följa upp den, säger Naomi Clyne.

– Det här är i allra högsta grad en fråga för högsta ledningen. Sjukhusens ledningar måste inse att de har ett otroligt dyrt humankapital i form av specialistläkare som måste underhållas. Fortbildningens förutsättningar måste synliggöras på högsta nivå, och ledningarna måste ha goda kunskaper om hur fortbildningen faktiskt utformas i verksamheterna.