Fortbildning uteblir för många specialister

HAR DE FÄRDIGA specialistläkarna på era sjukhus erbjudits någon form av fortbildning inom området våld i nära relation de senaste fem åren? Den frågan ställde tidningen Sjukhusläkaren till samtliga regioner i landet. I femton av regionerna har det under den senaste femårsperioden erbjudits någon form av utbildningstillfällen ute på klinik som även har inkluderat färdiga specialister och överläkare. Men i fem regioner svarade man nej på frågan om fortbildningsinsatser i ämnet våld i nära relation har förekommit för den lite mer seniora läkargruppen.

I Region Blekinge svarar till exempel folkhälsostrategen Anna Johnson att ”sedan utvecklingsmedlen för kompetenshöjning inom hälso- och sjukvård drogs in 2023, har Region Blekinge inte arrangerat några föreläsningar utöver de utbildningar som nämns tidigare.” Och de tidigare nämnda utbildningarna i ämnet våld i nära relation har då riktats till AT, BT samt ST-läkare.

Även verksamhetschefen Åsa Hedqvist i Region Gotland svarar nej på Sjukhusläkarens fråga om de färdiga specialisterna har erbjudits någon fortbildning i ämnet. ”De utbildningar som har givits har varit riktade till specifika nätverk och till exempel barnmorskemottagningar som ska prata om ämnet utifrån hälsosamtal till gravida,” skriver hon i ett mejl till tidningen.

I Region Västernorrland svarar man att utbildning i våld i nära relation endast har hållits för AT och BT de senaste fem åren – men att all personal som möter patienter bör göra den digitala grundkursen ”Webbkurs om våld”.

Även Västra Götalandsregionen och Region Örebro län hänvisar till en obligatorisk digital utbildning som del i introduktion för nya medarbetare.

I Region Kalmar län har man däremot under ett antal år avsatt en tjänst för arbete med just våld i nära relationer och stöd till vårdens verksamheter i frågan. Maria Lindqvist, som är socionom i botten, berättar att hon växlade upp arbetet i regionen rejält efter att den nya föreskriften från Socialstyrelsen kom 2022.

Våldsutsatta söker vård i alla delar av regionens verksamheter och därför behövs kunskapen överallt och inom de flesta professioner, menar Maria Lindqvist.

– Vi vet genom forskning gällande våldsutsatthet att många patienter inte själva ser sambandet mellan sin utsatthet och hur man mår. För dem har våldet blivit så normaliserat att de bagatelliserar det. I stället söker man kanske vård för helt andra – i bland ganska diffusa – symtom och behöver hjälp av sin läkare att koppla ihop det hela.

Den vanligaste frågan Maria Lindqvist får under sina föreläsningar är ”ska jag verkligen fråga alla patienter om det förekommer våld?”.

– Svaret på det är nej. Givetvis behöver man inte fråga en patient som söker för halsfluss eller andra besvär utan någon som helst koppling till våldsutsatthet om detta. Men så fort det finns lite mer diffusa symtom inblandade som stress, magbesvär, smärtproblematik, andningsbesvär, yrsel, ångest, oro eller depression – då kan det vara läge att lyfta den här frågan. Det är långt ifrån endast fysiska skador som vi bör reagera på.

Maria Lindqvist betonar vikten av att ha lokala rutiner anpassade för just den verksamhet du som specialist eller överläkare arbetar på.

– Det finns ingen mall som passar alla utan här behövs en särskild rutin för dig som jobbar på en kvinnoklinik och en annan för dig som är geriatriker etcetera.

Vilka är de viktigaste lärdomarna du vill förmedla till läkargruppen på det här området?

– Det är det här med att uppmärksamma mångsökare och inte blunda för de små signalerna. Som läkare bör du alltid ha med dig i bakhuvudet att psykiskt eller fysiskt våld kan vara inblandat då alla typer av våld påverkan hälsan negativt och ger symtom. Verkar patienten ha en kontrollerande medföljare? Se till att skapa möjlighet för ett samtal i avskildhet. Att få en fråga från sin läkare om våld förekommer kan göra att processen startar inom en själv – även om vi vet att många svarar nej första gången. Det här kan ändå vara det som sår ett frö och en tanke som hjälper patienten att reflektera och koppla ihop bitarna kring sitt eget mående.

Hur ställer jag som läkare frågan på ett så bra sätt som möjligt?

– I bland gör vi det svårare för oss än vad det egentligen är. Det handlar till stor del om att du som läkare behöver befästa rutinen och vänja dig vid att även detta är ett samtalsämne som är pratbart. Ett sätt att formulera sig är att berätta att våld i nära relation är väldigt vanligt förekommande och därför frågar vi de flesta av våra patienter om det.

Vad gör jag om jag får ett ja då?

– En vanlig och fullt mänsklig tanke hos oss som vårdpersonal i en pressad och stressad vardag är just den – om patienten säger ja – får jag en massa jobb då? Men då ska man ha med sig att vår uppgift är att fråga och journalföra enligt den gängse rutinen med dolda dokumentationsmallar anpassade efter detta. Det vi kan göra utöver det är att bedöma behovet av vård och hänvisa till att det finns hjälp att få hos till exempel socialtjänst eller kvinnojour. Ofta finns det kuratorer att hänvisa till och i slutändan så ligger det övergripande ansvaret för fortsatt skydd och stöd hos socialtjänsten.