Fortbildning är en patientsäkerhetsfråga
De senaste 20 åren har läkares externa fortbildning minskat med 50 procent. Det är förödande i en kunskapsintensiv sjukvård med ständigt nya avancerade terapier och behandlingar. Det menar utredaren Harriet Wallberg som föreslår att vårdpersonalens rätt till fortbildning ska regleras i lag och följas upp i den årliga patientsäkerhetsberättelsen.
Harriet Wallberg lämnade i juni över betänkandet ”Stärkt patientsäkerhet genom rätt kompetens” till regeringen i juni. Betänkandet granskas nu av berörda remissinstanser
I början av juni lämnade hon över betänkandet ”Stärkt patientsäkerhet genom rätt kompetens” till regeringen. Utredningen är bred och består av fyra delar som rör både hälso- och sjukvården samt tandvården.
En av delarna handlar om vårdpersonalens rätt till fortbildning.
– Det måste bli ett hårdare tryck på arbetsgivarna. Trots att det finns lagstiftning som säger att vårdpersonal ska utföra sitt arbete i överenstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och att vårdgivare har en skyldighet att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete, får vårdpersonal inte tillgång till fortbildning i tillräcklig omfattning. Därför vill vi nu förtydliga skrivningen så att fortbildning för vårdpersonal regleras i lag, säger Harriet Wallberg.
Flera olika undersökningar visar exempelvis att läkares externa fortbildning minskat med 50 procent sedan 2004. Det gäller även barnmorskor där 50 procent saknar möjlighet att fortbilda sig på arbetstid. Bland biomedicinska analytiker uppger 70 procent att de inte får tillräckligt med fortbildning.
– Arbetsgivare framför att fortbildning är avgörande för vårdens kvalitet och majoriteten av de arbetsgivarrepresentanter vi har intervjuat är positiva till en reglering. Men verkligheten visar samtidigt att även om tillgängligheten till fortbildning finns, prioriteras först och främst produktionskraven.
Det blir en mycket starkare press på vårdgivaren än vad det har varit tidigareHarriet Wallberg, utredare
Utredningens förslag är nu att ett antal förtydligande bestämmelser förs in i patientsäkerhetslagen. Det handlar bland annat om att vårdgivaren ska identifiera vårdpersonalens utbildningsbehov och ge möjligheter till regelbunden fortbildning i tillräcklig omfattning, men också att vårdanställda själva får en skyldighet att regelbundet ta del av fortbildning.
– Den stora skillnaden mot tidigare är att varje vårdinrättning måste ha ett fungerande system för fortbildning. Och i den patientsäkerhetsberättelse som vårdgivaren upprättar varje år, ska det finns dokumentation på de möjligheter som getts till fortbildning. Det blir en mycket starkare press på vårdgivaren än vad det har varit tidigare.
Fortbildning definieras i utredningen som ”lärandeaktiviteter för upprätthållande och uppdatering av kunskaper och färdigheter inom hälso- och sjukvårdspersonalens verksamhetsområde”. Att exempelvis lära sig nya IT- och journalsystem definieras inte som medicinsk fortbildning.
– Här är vi väldigt tydliga. IT- och journalsystem är verktyg i verksamheten och ingår inte i det som vi anser vara fortbildning.
Hur många dagar bör vårdpersonalen få tillgång till? Sveriges läkarförbund rekommenderar minst 10 dagar extern fortbildning, särskilt för läkare. Men utredningen har valt att inte ange något specifikt antal fortbildningsdagar.
– Vi har tittat på många olika vårdyrken i hälso- och sjukvård och tandvård och ser att behovet av fortbildning är stort för samtliga, särskilt inom den kommunala verksamheten. Det är inte möjligt att sätta en siffra för alla yrken, behoven varierar och måste individualiseras i det årliga medarbetarsamtalet, säger Harriet Wallberg och fortsätter:
– Det är också viktigt att understryka att fortbildning också kan vara intern på hemmakliniken. Forskning visar att interaktiva kliniknära fortbildningsinsatser med repetition och återkoppling är väldigt effektivt. Om det råder brist på personal och det är svårt att frigöra resurser för extern fortbildning, är intern fortbildning lättare att få till.
Det var uppseendeväckande när vi under många av våra dialogmöten insåg hur lite fortbildning vårdpersonal fårHarriet Wallberg, utredare
Vinsterna med fortbildning är många och borde prioriteras mycket högre av vårdgivare, anser Harriet Wallberg.
– Vårdpersonal som är uppdaterad på nya metoder och behandlingar sparar både tid och pengar och har en positiv effekt på den enskilde individens kompetens. Fortbildningsinsatser har också klara positiva effekter på patienters hälsa och på kompetensförsörjningen. Om det finns ett fungerande system för fortbildning känner man sig säkrare och trivs bättre på arbetsplatsen.
Utredningen har också gjort en internationell utblick och bland annat besökt Finland där fortbildning är reglerad i lag. Det är dock inte solklart vilken betydelse som lagstiftningen har haft när det gäller den verkliga tillgången till fortbildning, menar Harriet Wallberg.
– Vi ser att läkare i Finland har mer tillgång till fortbildning än svenska läkare. Men när vi undersökte hur det fungerade i praktiken så var de finska läkarna inte helt nöjda. Ett av skälen är att det saknas uppföljning, vilket gör att lagstiftningen inte har den tyngd den skulle kunna ha. Det har vi tagit med oss i vårt betänkande. Därför föreslår vi nu ett system för rapportering av fortbildning i den årliga patientsäkerhetsberättelsen, vilket ju går att följa upp.
Om regeringen går vidare med betänkandet och i vilken utsträckning, återstår att se. Förhoppningen är dock stor. Behovet av en lagreglering av fortbildning är omfattande, menar Harriet Wallberg.
– Det var uppseendeväckande när vi under många av våra dialogmöten insåg hur lite fortbildning vårdpersonal får, inom vissa vårdyrken är den nästan obefintlig. Det är skrämmande med tanke på vad som sker i den snabba kunskaps- och teknikutvecklingen. Jag hoppas verkligen att regeringen nu går vidare och lägger en proposition som röstas igenom i riksdagen.
