Det kommer förslag om hur man ska förstärka rollen som fast läkarkontakt inom primärvården. Det lovar Anna Nergårdh, som leder utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård, vid ett riksdagsseminarium. Men Heidi Stensmyren, ordförande Läkarförbundet, efterlyser mer konkreta förslag och handlingskraft.

• 11 april 2018
• 1
• AV: Ebba Blume

Hur ska man förstärka primärvården i Sverige? Den frågan stod i fokus under det riksdagsseminarium som Läkarförbundet arrangerade tillsammans med riksdagsledamöterna Anna-Lena Sörenson (S) och Barbro Westerholm (L) under onsdagen.

Vid det här laget kan det som utreds i ämnet ”mätas i kilo”, enligt Heidi Stensmyren, ordförande Läkarförbundet, som menar att konkreta förslag och handlingskraft nu krävs för att frågan inte ska tappa i legitimitet.

Förtroendet för primärvården är sjunkande, patienter skickas runt i vården, möter en mängd läkare och tvingas upprepa sin sjukdomshistoria, konstaterar Heidi Stensmyren. Bara sex av tio uppger att de har en fast läkarkontakt, enligt den undersökning som Novus gjort på uppdrag av Läkarförbundet. Men det går att vända trenden, enligt Heidi Stensmyren, som framhöll behovet av en nationell reform för primärvården; att låta primärvården vara första linjens sjukvård och att patienter måste ha rätt att lista sig hos en fast läkare inom primärvården.

Förbundet efterlyser också ett nationellt ersättningssystem som inte ser olika ut beroende på var patienten har sin vårdkontakt och vill att listning på fast läkare ska lagstadgas.

Heidi Stensmyren framhöll den norska primärvårdsreformen som föredöme, en reform som Petter Brelin, ordförande för Norsk förening för allmänmedicin, berättade om under seminariet. I Norge har man genom att införa ett system med fast läkarkontakt i primärvården lyckats få bukt med både rekrytering av läkare och väntetider i vården, uppger Petter Brelin. Där äger kommunerna primärvården och fyra regioner äger sjukhusen, som drivs i statlig regi. Här har man även ett nationellt listningssystem och enligt Petter Brelin ett gott samarbete mellan kommuner och statliga sjukhus. Kommunen svarar för att sköta kontakt med läkaren, som personligen tar ansvar för listning av patienten.

– Fasta läkare driver diagnostik och behandling och den genomsnittliga varaktigheten mellan läkare och patient i primärvården ligger i snitt på åtta år, berättar Petter Brelin, som menar att detta skapar en kontinuitet som såväl läkare som patienter är nöjda med.

I Norge arbetar läkare inom primärvården i små enheter med tre läkare per kontor i ett inte allt för detaljstyrt nationellt system med lokal förankring, menar han.

Även om Petter Brelin ger en beskrivning av en närmast idealisk primärvård i sitt hemland, har man på sina håll även där på senare tid sett vissa problem när det gäller läkarrekrytering och mängden patienter per läkare, medger han.

I Norge ligger den genomsnittliga varaktigheten mellan läkare och patient i snitt på åtta år Petter Brelin, ordförande Norsk förening för allmänmedicin.

Och Sverige har ett system att förhålla sig till där primärvården inte ägs av kommunerna, konstaterar Anna Nergårdh, som leder utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård.

En fast läkarkontakt i primärvården finns redan reglerat i patientlagen, framhåller hon, men finns alltför sällan i praktiken. Och det finns inget motsatsförhållande mellan fast vårdkontakt och en fast läkarkontakt, menar hon, och nämner att man i utredningsarbetet sneglar mot lösningar i andra länder, som exempelvis Norge.

När Sjukhusläkaren före seminariet frågar Anna Nergårdh om utredningen kommer att resultera i något konkret förslag om fast läkarkontakt, svarar hon:

– Det kommer ett förslag om hur vi ska förstärka rollen som fast läkarkontakt i primärvården.

Man måste dock titta på säkerheten och kompetensförsörjningen, exempelvis hur många patienter en fast läkare kan ha och vad man ska göra åt bristen på  specialister i allmänmedicin, betonar hon.

Nästa delbetänkande i utredningen kommer i juni och ska lämna förslag på nationellt uppdrag för primärvården. Men trots uttalade krav på handlingskraft och konkreta lösningar kunde Anna Nergårdh under seminariet inte lova att delbetänkandet kommer att bjuda på några större överraskningar.

– Men våra förslag ska vara neutrala när det gäller driftsform, bygga på individens behov och vilka kompetenser man bör kunna erbjuda i en stark primärvård, säger hon.

Utredningen kommer att lämna förslag på en primärvårdsreform som bland annat tydliggör primärvårdens ansvar för brådskande tillstånd.

För att få till en lyckad primärvårdsreform krävs uthållighet och samverkan på nationellt plan och på landstingsnivå, menar Anna Nergårdh.

Men hur konkret man än blir krävs en kulturomställning av hela systemet, hävdar Anna Nergårdh och förklarar hur hon menar:

– Så länge vi har en bild av att det som patient är bättre att träffa personal under utbildning ute på akuten mitt i natten än att möta en specialist i allmänmedicin dagtid på vårdcentralen, då har vi ett problem, säger hon.