Nyhetsarkiv

Forskningspropositionen: från glädje till oro

Propositionen innebär en ökning av basanslagen, dock först för åren 2014 och 2015 då universitet och högskolor får 600 miljoner kronor mer jämfört med i dag. För 2016 räknas anslagen upp med 900 miljoner kronor. Övriga medel går till mer eller mindre öronmärkta insatser.

Sjukhusläkarna har intervjuat dekanus vid medicinska fakulteterna om den nya propositionen. De flesta är mycket positiva till de höjda anslagen. ”Det är unikt i västerlandet, i österlandet, ja överallt. En satsning på forskningen även om ekonomin ser dålig ut. Det innebär en tilltro till att samhällets problem kan lösas med systematisk kunskapsgenerering och kunskapsspridning”, säger till exempel Martin Ingvar vid Karolinska Institutet.

Betydligt mera kritisk är Anders Bergh vid Umeå universitetssjukhus, som menar att endast en marginell del av de ökade anslagen kommer att nå fram till Umeå. ”Långsiktigt är vi illa ute. På sikt måste politikerna ta ställning till om alla satsningar ska ske i Mälardalen och vad som i så fall blir de långsiktiga konsekvenserna i Norrland”.

Mer fördelas efter kvlitetsindikatorer

Att bedömningarna skiljer sig åt beror främst på att en större andel av anslagen ska fördelas efter kvalitetsindikatorer – tjugo procent mot tio procent i dag. I praktiken innebär det att enheter gynnas som redan i dag har stora externa anslag och en stor forskningsvolym, och därmed kan visa på många publiceringar och citeringar.

”Det är lite sorgligt, ett Moment 22. De som redan har mycket får ännu mer och det blir svårare för en ’runner-up’ med hög kvalitet”, säger Robert Brummer vid Örebro universitet, medan Anders Bergh i Umeå uttrycker det som att ”Det kommer att bli som när dopade idrottsmän tävlar med odopade. Man borde inte fördela pengar efter hög produktion utan efter hög produktivitet, vilket ger mer resultat per satsad krona. Det hade gynnat både oss och skattebetalarna”.

Peer review-system föreslås

Regeringen föreslår att det på sikt införs ett nytt system för kvalitetsbedömning, och utredningsuppdraget går till Vetenskapsrådet i samarbete med andra forskningsråd. Tanken är att dagens system, som premierar fakulteter med stora externa forskningsanslag och hög placering i bibliometriska index (citeringar och publiceringar), ska ersättas av ett så kallat peer review-system, bedömningar av utländska expertgrupper.

Tanken är att fakulteterna i sin helhet ska bedömas, och då inte bara med hänsyn till vad som tidigare presterats utan även av möjligheterna i framtiden. ”Det kan vara bra att prova något nytt, det är ju roligare att köra en Jaguar än en Opel”, säger Olle Larkö vid Sahlgrenska akademin, och förklarar att backspegeln är stor i en Opel, men liten i en Jaguar – som däremot har längre motorhuv. Mer fokus på vad som ligger framåt, alltså.

I Uppsala har man redan i dag har provat bedömning av externa expertgrupper genom så kallade KOF-utvärderingar (Kvalitet och Förnyelse). Dekanus Stellan Sandler ser både styrkor och svagheter med peer review-system. ”Det kan vara svårt att hitta bra experter där det inte föreligger jäv eller nära jäv. Vår erfarenhet är att det som kommer ut av bedömningarna inte är så överraskande, det är mest sådant vi känt till sedan tidigare. Expertgrupperna tittar ju på bibliometri de också, som en del av underlaget. Även i dessa bedömningar finns en risk för att forskningstrender som är på modet blir ’uppumpade’”.

Kan bli dyrt

Johan Dabrosin Söderholm, dekanus vid Hälsouniversitetet i Linköping, ser gärna att ett peer review-system prövas och tror att det kan tillföra ett mervärde. Samtidigt riskerar det att bli dyrt: ”Det kostar stora pengar som annars hade kunnat gå till forskningen. Därför tror jag att peer review kan göras mer sällan än vart fjärde år. Man hinner ändå inte ändra verksamheten så mycket under en fyraårsperiod.”

SciLifeLab, ett samarbete inom biomedicinska vetenskaper mellan Stockholms universitet, KI, KTH och Uppsala universitet, får sammanlagt 650 miljoner kronor under åren 2013-2016. ”För att satsningen på SciLifeLab ska gynna hela Sverige är det viktigt att man öppnar upp ordentligt, vilket man också visat att man vill göra. Samtidigt måste man ha en nationell blick på Life Science, och se vilka styrkor det finns i andra regioner. Vi behöver en nationell samordning av life science-satsningar för att bevara Sveriges styrka inom sektorn”, kommenterar Johan Dabrosin Söderholm.

Till forskningsområdena åldrande och hälsa respektive infektion och antibiotika avsätts under perioden 350 respektive 300 miljoner. ”Specialsatsningar som jag ser som väldigt angelägna”, kommenterar Gunilla Westergren-Thorsson i Lund.

Elit eller bredd?

Sammanlagt 160 miljoner kronor går under fyraårsperioden till nationellt stöd för kliniska studier, och 220 miljoner till en kommitté vid Vetenskapsrådet för klinisk behandlingsforskning, ett steg mot den tidigare föreslagna strukturen Svensk behandlingsforskning. Sammanlagt 750 miljoner under fyraårsperioden går till rekrytering av internationella toppforskare och 175 miljoner till yngre forskare under perioden.

Den förra forskningspropositionen fick mycket kritik för att den innebar en elit- snarare än en breddsatsning. Att döma av dekanernas uttalanden innebär den nya propositionen inte en ändrad kurs. ”Det är precis samma nu, men med andra termer. De vill fortsätta göra samma sak men blandar bort korten” säger Anders Bergh i Umeå. Johan Dabrosin Söderholm i Linköping reflekterar över om det just nu kanske finns för många satsningar på unga forskare samtidigt. ”Det kan komma att innebära att kraven sänks. Alla unga forskare växer inte i kostymen, och det finns en risk för att man bara skjuter upp utslagsmekanismen.”

Martin Ingvar på Karolinska Institutet tycker att inriktningen är bra: ”De som har bra studenter, har också bra klimat för forskarutbildning, organisatorisk kvalitet och bra karriärmöjligheter. De är alltid bra på alla områden. Spetsarna är förebilder för andra och drar upp medeltalet väldigt mycket. Sedan är det viktigt att spetsområdena inte är för smala. De utarmas om de inte har någonting omkring sig. Alternativet, att dela ut lite aktivitetsmedel till forskning för alla, är inte forskningens kärna – kärnan är att skapa ny kunskap”.

”Vårdgallerior negativt för forskningen”

Enigheten är stor om att det är faktorer utanför forskningspropositionen som påverkar den kliniska forskningen mest. Sjukvårdens organisation är den hårdast styrande faktorn. ”Vi får dramatiskt olika förutsättningar med de privatiseringar som sker i storstäderna. Fler vårdgallerior innebär en nackdel för den kliniska forskningen”, säger Olle Larkö på Sahlgrenska. ”Vi har problem med en föråldrad bild av den kliniska forskningen. Forskningen har professionaliserats, och de viktiga studierna görs inte bedside i dag, däremot med data från bedside”, säger Martin Ingvar på KI.

Robert Brummer i Örebro betonar däremot att stora medicinska innovationer ofta har börjat i små studier. ”Jag brukar säga att det räcker med ’a critical mass as large as one brain’. Stora studier kan leda till stegvisa förbättringar, men radikala innovationer sker ofta i små grupper”.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera