Nyhetsarkiv

– Forskningen visar att läkaren vet bäst själv

– När delar av läkarkåren själv inför reglerande och kontrollerande system där läkaren ska samla på sig poäng för än det ena, än det andra för att bevisa sin kunskap, eller när delar av läkarkåren försöker standardisera sina utbildningar, så spelar man bara byråkrater, politiker och managementfolk, som vill styra professionen, i händerna.

Det finns ingen ”best practise” när det gäller lärande

– Min forskning visar tydligt att lärandet blir bäst om det är fritt och individuellt och ingår i en process i vardagen.

När vi i en studie fick 48 lika bra svar på vilka behov läkaren hade när det gäller lärandet, slutade vi att fråga.

När vi fann 40 olika bra sätt att lära sig, så slutade vi att fråga.

När vi hittade 40 olika varianter av effektivt lärande som kunde implementeras i praktiken så slutade vi att fråga.

Saken var bevisad. Det finns ingen ”best practise” när det gäller lärandet.

– En profession, i det här fallet läkarkåren, kan själv identifiera vad man är i behov av att lära sig och kan själv implementera det i vardagen.

Det finns inget behov av att hitta på system där man samlar poäng.

Faktum är att poängsamlandet värdesätter fel sätt att lära sig på. Poängsamlandet är en kalkylerande process. Det finns inget systematiskt förhållande mellan de olika poängen. Man värdesätts efter att ha deltagit i en rad isolerande ”event”. Det är ett mycket dåligt och ineffektivt system.

Janet Grant håller med om att poängsamlande kan ge möjligheter att få utbildning överhuvudtaget.

– Visst och det är så klart bra, men bäst är det för byråkratin och managementfolket som kan behålla kontrollen. Det finns tyvärr också en rad företag och organisationer som tjänar pengar på att konstruera styrda utbildningar för att tjäna pengar under förespeglingen att de behövs av än den ena eller den andra orsaken.

Big business

Fortbildning har blivit ”big business” och poängsamlarsystemen är en del i en mycket större sak.

– Men läkare behöver inga sådana system överhudtaget. Det är inte så läkare lär sig visar vår forskning. Läkare är ”lärandemaskiner”. Det vet alla som inte är läkare och hamnat på en middag med läkare. Det är urtrist. Det enda de talar om är olika kliniska fall och vad man kan lära sig av dem.

I våra studier har vi tittat på vad doktorer verkligen gör.

De behandlar en patient, någonting händer och de förstår att de måste ta reda på någonting. Så de beslutar vad de behöver lära sig och sedan tar de reda på hur och så gör de det. Och när de lärt sig vad de behöver så försöker de använda sig av kunskapen i praktiken.

Det är situationslärande och det fungerar alldeles utmärkt!

Vi vet från de studier vi gjort att doktorer lär sig effektivt på en mängd olika sätt.
Det finns ingen gemensam syn bland läkarna på hur man vill lära sig.

Inga bevis finns

Faktum är att det kan vara mycket effektivt att sitta på en föreläsning.

– Jag bryr mig inte om ifall läkaren sitter i ett hörn med en bok, eller talar med en vän på ett kaffekalas. Jag bryr mig inte om ifall läkaren lär sig på ett internationellt möte, i vardagen eller är aktiv i en undervisningsgrupp. Därför att det finns inga bevis för att någonting är effektivare än något annat.

Det finns ingen ”bästa metod” att lära sig. Det finns många som tjänar på att hävda det, men de har fel, det visar vår forskning.

Individuell frihet

Hur den individuella läkaren vill lära sig beror på kultur, syftet och många andra faktorer och den ena läkaren vill lära sig på ett sätt, den andre läkaren på ett annat sätt.

Och ena minuten vill samma läkare lära sig på ett sätt, den andra minuten på ett annat sätt. Dessutom är det så att när läkarna blir mer och mer erfarna blir de också mer olika och behöver ännu mer individuell frihet vad de ska lära sig och hur de ska lära sig det de behöver.

Chockerande för byråkratin

– Att forskningen visar att lärandet bör vara individuellt och tillåta läkaren att utgå från sina egna behov i praktiken är så klart chockerande och ett stort problem för byråkrater, politiker och managementfolk för då tappar de kontrollen över läkarkåren. Det är också en stor utmaning för system med poängsamlande för de vill reglera och standardisera hur och vad läkaren ska lära sig.

Det kan låta banalt och ofarligt att säga att lärandet bör vara individuellt och att det bör vara en naturlig process i vardagen, men det ifrågasätter den nuvarande retoriken och det är att ifrågasätta mycket mer. Det är att ifrågasätta de sociala normer som råder i samhället.

I dag styr ”värderingsmänniskorna”

Synen på utbildning går i cykler och speglar samhällets normer som idag inte värdesätter och litar på professioner och professionell kunskap.

I dagens byråkratiska era är det”värderingsmänniskorna” som styr. De är vinnarna och de förstår sig inte på professioner. De ser på tillvaron på ett annat sätt, säger Janet Grant.

– En läkare kan inte säga att jag kan det här bättre än någon annan. Då bryter han eller hon mot det socialt tillåtna och när jag säger att forskningen visar att lärandet ska vara en individuell process och att man ska lita på att professionen klarar det bäst själv, så säger ”värderingsmänniskorna” att man måste ha ett kompetens­baserat curriculum med tester så att de kan göra sina utvärderingar.

Ibland säger de att det är för patientsäkerhetens skull, ibland för att vården ska vara kostnadseffektiv, men jag har aldrig träffat en läkare som inte vill ha patientsäker eller kostnadseffektiv vård.

Övertro på mätningar

– När jag säger att min forskning visar att man kan lita på professionen, så säger ”värderingsmänniskorna” att det är nödvändigt att kontrollera och mäta resultaten av insatta resurser.

Problemet är att det går inte att mäta effekten av fort­bildning gentemot patientnytta. Det är att lura sig själv. Det finns för många intervenerande faktorer emellan. Mätningen blir helt meningslös.

Janet Grant skulle vilja stoppa dem som vill följa, det hon kallar, ”resultatvägen”. Inte bara för att hon menar att den bygger på en felaktig övertro på mätningar och utvärderingar.

– När du börjar gå längs ”resultatvägen” drar du på dig stora problem. Då startar kontrollen av professionen och den kliniska processen blir farligt politiserad.
Dilemmat är att ”värderingsmänniskorna” även styr lärandet till enkla saker som de tror sig kunna utvärdera. Och det är något de måste göra för annars vet de inte hur de ska agera, säger Janet Grant.

Avskyr kunskapstester

När Sjukhusläkaren frågar Janet Grant om det är något speciellt som gör henne arg svarar hon att hon egentligen aldrig blir arg, men att hon avskyr! kunskapstester när det gäller professioner.

– De speglar en syn på professionen som säger att ”vi kan definiera dig, vi vet vad du gör och det du gör är lätt och apropå det så kan vi få någon annan att göra det billigare”.

Men en profession är komplicerad även om den många gånger utför till synes enkla saker.
En pilot ser ut att göra enkla saker hela tiden, men det ligger mycket kunskap bakom besluten som gör att piloten gör rätt avväganden. Så professionerna måste kämpa emot.

Utmaning att få samhället att förstå

Utmaningen för de som sysslar med fortbildning är att vinna gehör i samhället för forskningsresultaten som visar att det blir bäst om man stöttar läkarens eget lärande, på läkarens egna villkor, och inte ger stöd åt utbildningar bara för att de går att mäta och observera för den som vill reglera läkarkåren.

Janet Grant har gjort sig känd som den främsta förespråkaren för det som kallas CPD (continuing professional development), kontinuerligt professionellt lärande. Hon menar att effektivt och bra lärande bör utgå från praktiken och vara en kontinuerlig process i vardagen styrd av professionen som besitter kunskaperna.

Enligt Janet Grant är kärnan i det kontinuerligt professionella lärandet mycket enkel.
Ungefär som Nikes slogan ”Just do it”.

– Bestäm vad du ska lära dig, hur du ska lära dig det, lär dig det och tillämpa det! Svårare är det inte. Se bara till att lära dig på ett sätt som passar dig, säger Janet Grant.

– Tyvärr tillåter inte de rådande samhällsnormerna i Väst­europa professionen den friheten, vilket är en hämsko som gör att professionen inte kan göra sitt jobb ordentligt, menar hon.

Skadar inte att formalisera

Janet Grant har inget emot att läkarkåren formaliserar de egna meriterna om samhället kräver det.

– Det gör ingen skada, men om sanningen ska fram så gör det inte mycket nytta heller.
Hon har heller ingenting emot ”guidelines” som hjälpmedel.

– De kan fungera väldigt bra för många om de uppfattas just som hjälpmedel och inte som de enda rätta valen.

CPD-forskning på låg nivå

Janet Grant är den internationellt kanske mest framstående forskaren när det gäller CPD, men hon säger att CPD-forskningen tyvärr fortfarande befinner sig på en alldeles för låg nivå.

– Den är väldigt sporadisk och sporadiskt utspridd på olika människor. Även de organisationer som är ansvariga för CPD gör research som inte är mycket värd, tycker hon.

– Studierna är oftast på en mycket låg nivå. De är för små och för specifika för att kunna bidra till generella slutsatser. Det positiva är dock att man idag talar om kontinuerligt professionellt lärande överallt. Att det blivit ett begrepp som skaffat sig ett eget utrymme. Så det kontinuerliga professionella lärandet pågår på ett effektivt sätt, även om forskningen är dålig.

Positivt är också, tycker hon, att dagens studenter betraktar det kontinuerliga professionella lärandet som något helt självklart.

– Alla är väl medvetna om att man kommer att behöva lära livet ut i vardagen. Så var det inte förr. Så därför är jag optimist.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera