”Forskning kan lösa psykiatrins kris”
Enligt Vetenskapsakademien har svensk psykiatriforskning hamnat rejält på efterkälken de senaste decennierna efter att ha varit världsledande fram till 1960-talet.
– Stärkt psykiatriforskning är en nyckel för att lösa psykiatrins kris. All sjukvård ska vila på god vetenskaplig grund, och under de senaste åren har den vetenskapliga grunden blivit skakigare för psykiatri än för annan sjukvård, säger Anita Aperia, professor i pediatrik vid Karolinska Institutet och ordförande i psykiatrigruppen.
Det svaga forskningsläget försvårar rekryteringen av läkare till psykiatrin och innebär att även utvecklingen av den psykiatriska vården halkar efter. Vetenskapsakademiens psykiatrigrupp menar att forskningen halkat efter så mycket att man kan tala om en förlorad generation.
– Vi måste bygga upp en ny generation forskande psykiater, säger Anita Aperia.
Slagkraftiga forskningsmiljöer
Vetenskapsakademiens psykiatrigrupp lägger fram ett reformprogram med fem komponenter för att stärka psykiatriforskningen:
• 10 nya ST-block inom psykiatrin varje år med 18 månaders forskningstid.
• Utbyggda och förstärkta doktorandprogram.
• Stipendier till yngre lovande forskare för post-doc-utbildning vid starka forskningsinstitutioner i utlandet, med löfte om 4-åriga tjänster och startanslag vid svensk institution vid hemkomsten, förutsatt att utlandsstudierna varit framgångsrika.
• Säkra resurser för fem gästprofessurer varje år, gärna under längre perioder.
• Satsa resurser för att stärka den kliniska forskningen genom att etablera nya slagkraftiga forskningsmiljöer. Medel bör fördelas till 2-3 institutioner som visat sig särskilt framgångsrika i att utveckla psykiatrisk forskning.
Reformförslaget beräknas kosta 90 miljoner kronor per år under en elvaårsperiod, vilket kan jämföras med att kostnaden för psykiska sjukdomar beräknas uppgå till mins 75 miljarder kronor årligen.
Stora samhällsekonomiska vinster
– Om vi med den här satsningen bara kan minska en procent av kostnaderna för psykiatrin blir vinsterna stora. Det finns möjligheter till stora nationella besparingar, och därför varit viktigt för oss att ha med en toppekonom i psykiatrigruppen, Assar Lindbeck, professor i internationell ekonomi.
I Vetenskapsakademiens psykiatrigrupp ingår förutom Anita Aperia och Assar Lindbeck även PC Jersild, författare och läkare, Olle Lindvall, professor i neurologi, Lars Terenius, professor i experimentell beroendeforskning och Denny Vågerö, professor i medicinsk sociologi.
Förslaget presenteras på ett symposium på Kungliga Vetenskapsakademien den 5 september.
Jag har sett skrämmande exempel på kliniker som utvecklats till regelrätta läkemedelsprövningsinrättningar (det vill säga produktuppföljningar som egentligen skulle göras eller åtminstone helt bekostas av läkemedelsindustrin), där i princip vanlig sjukvård trängs undan men där skattebetalarna får stå för en stor del av kostnaderna för de undersökningar som utförs medan ersättningen från industrin inte kommer verksamheten eller sjukvården helt till godo för full kostnadstäckning. Är det för det första det slags ”forskning” vi vill ha, och för det andra kan yngre forskare med andra och betydligt intressantare infallsvinklar egentligen komma fram då? Den här typen av ”kvalitetskontroll” på läkemedel ger ju inga banbrytande kunskaper direkt men ger de som utför den åt industrin en viktig bas för sin fortsatta verkan och för att kunna bygga upp en maktposition. Den akademiska världen tycks ju till stor del handla om kotterier också, som kan vara svåra att bryta igenom. Fokus på läkemedelsutvärdering av redan godkända läkemedel eller av sådana som befinner sig i slutskedet inför lansering ökar ju inte direkt kreativiteten. Man blir endast en utförare, enligt min mening. Jag har varit på en sådan klinik, där den kliniska patienttiden konkurrerade med läkemedelsprövningarna och fick allt mindre utrymme. Går det att etablera ”riktig” forskning i en sådan situation, där drivkrafterna kanske inte är helt rumsrena, alldeles oaktat det slöseri som uppkommer med skattemedel?
Att jämföra tidiga företeelser med manifesta symptom. Allaredan på dagis/lekis fann jag ängslan och fobier. Några kunde jag behandlades framgångsrikt. Svårt dock att forska på 20-årsintervaller, eller hur?
elektroniskt visitKort: yrkes-
Hans Nyström
leg läk barnpsykiatriker
Anders Reimers väg 15 A:2
STOCKHOLM S-11750
tel. 08. 42 999 41 (säkrast f.m.)
eMail: hansnyst@stockholm.mail.telia.com
hansnyst@Gmail.com
Helt riktigt.Patientklientelet har förändrats, nya diagnoser tillkommit. Har någon tänkt på att det inte finns någon psykiatrisk regionvård? De flesta somatiska specialiteter har regionsjukhus. Psykiatrin saknar en vårdnivå.
Det är inte svårt att instämma i artikeln men grundläggande är en massiv satsning på psykiatrin i sin helhet så att detta verksamhetsområde ter sig attraktivt. I annat fall lockas inga läkare till de föreslagna ST-tjänsterna heller.En 20-årsplan för psykiatrins upprustning med stora och realistiska anslag grundade i bred politisk enighet och med inlagda kontrollstationer för genomförandet framstår som nödvändig.
Jan Alström
med. dr, pensionerad överläkare från Sahlgrenska Universitetssjukhuset/S
Bra med förankrad forskning i landet, men man kan även lära sig av det som man redan vet och ur de erfarenheter som finns inom landets gränser.. Framförallt lära sig av patieterna själva.. Utbildning kan ske var som helst, närsomhelst och behöver inte alltid ombesörjas av det egna landet i sig.. Kunskap kan inhämtas från länder/stater som kommit längre.. Man kan helt enkelt lära av varandra../
Det blir spännande att se vad det svenska psykiatriska forskaretablissemanget har att säga till en sådan bredsida. Tänk om vi inte är störst, bäst och vackrast utan har hamnat i en återvändsgränd med dagens ensidiga akademiska forskning som inte främjar mångfald och utveckling utan enfald och stagnation? Vetenskapsakademin har tagit barnets roll i sagan om den nakne kejsaren.
Instämmer helt i att samhällets kostnader för psykisk sjukdom, lidandet borträknat, på 75 miljarder måste ställas i relation till den enorma utväxling en akademisk satsning med all sannolikhet skulle innebära för den psykiatriska vården. Vetenskapsakademin har än en gång visat var skåpet borde stå.