Forskare: Inte hållbart att enskilda ska dra lasset själva

Markus Waldén, ortoped och idrottsläkare i Hässleholm, får numera efter överenskommelse med sin chef forska inom ramen för sin överläkartjänst. På grund av situationen på arbetsplatsen forskar han dock till stor del på sin fritid. Tydligt definierade och finansierade forskningsöverläkartjänster skulle förbättra situationen för såväl många läkare som kliniker på mindre sjukhus, betonar han.
Sedan början av 2000-talet arbetar ortopeden och idrottsläkaren Markus Waldén på Hässleholms sjukhus. Han skrev sin avhandling, som i korthet handlar om skadeproblematik inom elitfotboll, under sin tid som ST-läkare på ortopeden. Förutom kurserna som han tog bedrev han dock all forskning på sin lediga tid.
– Det funkade, men det är givetvis inte optimalt. Det håller under en begränsad period, men inte under en livslång karriär, säger han.
I dag arbetar han som överläkare på ortopeden och får efter en överenskommelse med verksamhetschefen sedan förra året bedriva forskning en dag i veckan inom ramen för sin tjänst. Kliniken finansierar således hans forskning, men i praktiken forskar han fortfarande mycket på sin fritid. En ansträngd ekonomi, schemaluckor som måste fyllas – kort sagt: vardagen på arbetsplatsen – medför att han ofta ägnar del av forskningstid åt kliniskt arbete.
– Jag jobbar på flera sätt som forskningsöverläkare redan i dag, men det är inte tillräckligt stabilt. Jag tycker att man borde kalla min tjänst vid rätt namn, definiera den tydligt och samtidigt se till att finansieringen blir säkrare, säger han.
– Region Skåne borde öronmärka pengar, så att det inte landar på moderkliniken som det gör i dagsläget. Det skulle innebära att klinikledningen inte behöver känna att ”men vi har ju köer där, eller underskott där”. I stället kan den använda pengarna till att anställa någon mer. Det är så lätt att allting blandas ihop i den allmänna budgeten. Och nu dras ju regionen med dålig ekonomi …
Markus Waldén är en produktiv forskare och publicerar, antingen som författare eller medförfattare, mellan fem och tio vetenskapliga artiklar per år. Men han betonar att det inte är främst för sin egen skull som han är engagerad i frågan om forskningsöverläkartjänster.
Det skulle bli en enorm morot och samtidigt förbättra mycket för de mindre sjukhusmiljöerna. Markus Waldén
Verksamhetsområde Ortopedi på Hässleholms sjukhus är en relativt stor klinik på ett litet länssjukhus. Kliniken bedriver egen forskning och anställer när möjligheten ges forskarutbildade personer utifrån, men alla anställda som forskar eller har intresse för forskning har dock inte samma upplägg som Markus Waldén. Om forskningsöverläkare införs som befattning skulle sjukhusets förutsättningar att behålla och anställa läkare med forskningskompetens förbättras markant. Arbetsplatsen skulle helt enkelt bli mer attraktiv, framhåller han.

– Det skulle bli en enorm morot och samtidigt förbättra mycket för de mindre sjukhusmiljöerna. Vi har ju även ett stort utbildningskrav på oss. Framför allt våra ST-läkare har ganska höga krav på sig att göra vetenskapliga arbeten och driva kvalitetsprojekt, och då behöver vi ha rätt kompetens för handledning på sjukhuset. Det är inte bara universitetsklinikerna som behöver det, säger han.
Verksamhetsområde Ortopedi i Hässleholm bedriver sedan ett antal år universitetssjukvård. Markus Waldén säger att han och några kollegor bedriver ”high volume, low budget-forskning”, vilket har lett till att man uppfyller kriterierna.
Forskningen behöver breddas och bedrivas på fler ställen. Markus Waldén
– Vi hade aldrig blivit utsedda till universitetssjukvårdsenhet om vi inte hade gjort jobbet innan. Vi har å ena sidan på sätt och vis visat hur bra det kan fungera utanför universiteten – utan att vi har haft forskningsöverläkartjänster, å andra sidan vet jag ju hur vi har fått arbeta för att få det att fungera, säger Markus Waldén.
Frågan om forskningsöverläkare är inte direkt ny, och har i omgångar behandlats inte minst på Läkarförbundets fullmäktigemöten. Nu senast i november ville Sjukhusläkarna, mot bakgrund av att andelen forskande läkare minskat under en längre period, få gehör för en motion i frågan. Fullmäktige beslutade dock att i stället jobba för fler så kallade kombinationstjänster, alltså tjänster där en region står för den kliniska delen och ett universitet för forskningsdelen. Men Markus Waldén säger att det inte räcker.
– Forskningen behöver breddas och bedrivas på fler ställen. Med befattningen forskningsöverläkare skulle det bli betydligt smidigare för läkare utanför universitetssjukhusen att bedriva forskning.