Reumatikerförbundet och dess ordförande Lotta Håkansson vill att staten ska ta ett större ansvar och se till att det finns tillräckligt med specialistutbildade läkare för att sjukvården ska klara sitt uppdrag i hela landet. Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, instämmer och betonar samtidigt regionernas skyldigheter som arbetsgivare.

Stora patientgrupper har under pandemin fått sina vårdbesök inställda när sjukvården har ställt om för att försöka hantera konsekvenserna av spridningen av covid-19. På samma gång har många patienter på egen hand ställt in sina besök som en följd av bland annat rädsla för smitta eller oro att belasta vården i onödan.

Det gäller inte minst patienter med reumatiska sjukdomar. Reumatikerförbundet har gjort två enkätstudier bland sina medlemmar, en i september och en nu i april, för att undersöka hur de mår och vilken vård som de har fått under coronakrisen. Studierna illustrerar tillsammans hur allt fler upplever att deras hälsa har försämrats och att de inte får den vård som de behöver.

Reumatikerförbundet vill nu att regeringen ska tillsätta en utredning om hur staten kan ta ett ökat ansvar och säkerställa att det finns tillräckligt med specialistutbildad sjukvårdspersonal för att sjukvården ska kunna erbjuda en jämlik vård av hög kvalitet i alla regioner.

– Varje region kan inte lösa allting på egen hand. Vi befinner oss delvis i dagens situation på grund av att regionerna jobbar så olika. Allt kan inte göras överallt, säger Lotta Håkansson.

Samtidigt som antalet utbildningsplatser måste öka är det avgörande att den befintliga personalen faktiskt stannar kvar. Centrala parametrar i detta sammanhang är en bra arbetsmiljö, goda och konstruktiva relationer mellan personal och patienter, ett tydligt ledarskap och möjligheter för personalen att fortbilda sig.

– Det kanske inte är särskilt sexigt att kräva en utredning, men det är en möjlig väg framåt. Om vi ska få en jämlik vård i hela landet måste staten kliva fram mer, säger Lotta Håkansson.

Karin Båtelson säger att det måste ske en nationell samordning kring hur många specialister som behövs, där specialistföreningarna som vet var specialiteterna är på väg är högst inblandade.

– Det är bra att det finns en nationell dimensionering av AT- och BT-tjänster. Men för att få fram läkare med rätt specialitet krävs ett helt annat arbete, där regionerna ytterst är de enda som kan göra skillnad. Det handlar om att ta arbetsgivaransvaret för attraktiva arbetsplatser, där de seniora kollegorna ges förutsättningar att locka och handleda nya kollegor som sen också väljer att vara kvar i specialiteten, säger hon.

– Det här handlar om ett större arbete. Det finns många bristspecialiteter. Tidningen Sjukhusläkaren och Sjukhusläkarna har försökt kartlägga hur specialistbristen ser ut. Reumatologer är en viktig del av vården för personer med reumatiska sjukdomar som är en stor patientgrupp.  Helt nya behandlingar, mer patientmedverkan och nya digitala arbetssätt ändrar yrket kontinuerligt, så det är ett otroligt spännande yrke som verkligen inte borde vara kronisk bristspecialitet!

De engagerade diskussionerna avlöste varandra på Sjukhusläkarnas fullmäktigemöte.

Uppemot 70 deltagare från olika delar av landet möttes under två intensiva dagar på Westmanska palatset i Stockholm.

Under mötesförhandlingarna valdes Jonas Holm till ny förste vice ordförande. Shokoufeh Manouchehrpour (nyval), Mikael Nilsson (nyval) och Lars Rocksén (omval) valdes till styrelseledamöter, medan David Hellsten valdes till ny suppleant.
Styrelsen tackade samtidigt av Sten Östenson, mångårig och mycket omtyckt styrelseledamot.

Läs mer här.

Delegaterna på Sjukhusläkarnas fullmäktigemöte tog ställning till totalt åtta motioner. Här är en kort sammanfattning av frågorna som föreningen ska prioritera under verksamhetsåret.

Sjukhusläkarna ska arbeta för att verksamheternas kliniska företrädare ska ingå i klinikledningen i syfte att ge dem större inflytande på hur vården organiseras och bedrivs. Sjukhusläkarna Halmstad yrkade för detta i en motion som bifölls.

Sjukhusläkarna Göteborg argumenterade för att Sjukhusläkarna ska motverka att läkares rätt att använda medicinskt fackspråk i journaler inskränks, vilket en majoritet av mötesdeltagarna höll med om. Lokalavdelningen ville därtill att föreningen ska verka för att öka kunskapen om basal medicinsk terminologi. Delegaterna landade dock i att denna del av motionen var besvarad.

Sjukhusläkarna Göteborg drev i en annan motion linjen att Sjukhusläkarna ska jobba för att Läkarförbundet aktivt informerar om de reella aspekterna på yrkeslivet som möter framtidens läkare efter avslutad läkarutbildning, samt alternativa potentiella karriärvägar. Motionen ansågs besvarad.
En annan motion som ansågs besvarad behandlade signering av journalanteckningar. Sjukhusläkarna Göteborg yrkade att föreningen ska jobba för att uppmärksamma risken med och ansvaret för osignerade journalanteckningar, samt att läkare ska garanteras praktiska möjligheter i form av tid, verktyg och befogenhet för att korrigera felaktigheter i journalanteckningar. Fullmäktige ansåg att detta är en del av föreningens befintliga politik.

Sjukhusläkarna ska under verksamhetsåret arbeta för att journalsystem i landet gör det möjligt att skriva ostrukturerade anteckningar som arbetsmaterial, till exempel minnesanteckningar och arbetsdiagnoser, som inte primärt delas med patienten. Fullmäktige gav tummen upp till Sjukhusläkarna Stockholms yrkande. Lokalavdelningen argumenterade dessutom för att föreningen ska verka för att osignerade journalanteckningar ej blir tillgängliga för patienterna tidigare än vad lagtexten föreskriver, det vill säga 14 dagar. Denna del ansågs besvarad.

Sjukhusläkarna Stockholm yrkade i en annan motion att föreningen ska jobba för att Sveriges kommuner och regioner (SKR) slutar att agera som myndighet. Att-satsen ansågs besvarad.

Sjukhusläkarna Uppsala län fick gehör för sitt yrkande om att Sjukhusläkarna ska verka för att den digitala arbetsmiljön inkluderas som en fast punkt vid skyddsronder på arbetsplatser inom sjukvården. Lokalavdelningen lyfte också fram behov av att utveckla riktlinjer och verktyg för att förbättra den digitala arbetsmiljön, samt vikten av att arbeta för att öka medvetenheten om hur den digitala arbetsmiljön påverkar patientsäkerheten och läkarnas arbetsvillkor. Mötesdeltagarna ansåg att dessa att-satser var besvarade.

Staten måste ta över ansvaret för akutsjukhusen för att garantera att vården utgår ifrån nationella behov och planeras med långsiktighet. Det skriver Elin Karlsson, ordförande i Sjukhusläkarna, på Svenska Dagbladets debattsida.

Sjukhusläkarna kräver:

* En partiöverskridande sjukvårds­överens­kommelse som slår fast att staten via myndigheter ska ta över ansvaret för akutsjukhusens placering, inriktning och dimensionering, eventuella nedläggningar av sjukhus, samt sjuktransporter av patienter.

* Att hälso- och sjukvårdslagen följs. Den syftar till att slå vakt om en jämlik vård i hela landet.

* Att basnivån i sjukvården höjs väsentligt. Det krävs nationell styrning för att skala upp vården både vad gäller planerad och akut vård.

* Att staten inte fördelar stimulans­bidrag via SKR. SKR:s inofficiella myndighets­roll måste avvecklas.

* Att maximalt avstånd till akutsjukvård regleras nationellt.

Läs hela debattartikeln här.