Föreningsnytt

”Varje region kan inte lösa allting på egen hand”

Reumatikerförbundet och dess ordförande Lotta Håkansson vill att staten ska ta ett större ansvar och se till att det finns tillräckligt med specialistutbildade läkare för att sjukvården ska klara sitt uppdrag i hela landet. Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, instämmer och betonar samtidigt regionernas skyldigheter som arbetsgivare.

Stora patientgrupper har under pandemin fått sina vårdbesök inställda när sjukvården har ställt om för att försöka hantera konsekvenserna av spridningen av covid-19. På samma gång har många patienter på egen hand ställt in sina besök som en följd av bland annat rädsla för smitta eller oro att belasta vården i onödan.

Det gäller inte minst patienter med reumatiska sjukdomar. Reumatikerförbundet har gjort två enkätstudier bland sina medlemmar, en i september och en nu i april, för att undersöka hur de mår och vilken vård som de har fått under coronakrisen. Studierna illustrerar tillsammans hur allt fler upplever att deras hälsa har försämrats och att de inte får den vård som de behöver.

Reumatikerförbundet vill nu att regeringen ska tillsätta en utredning om hur staten kan ta ett ökat ansvar och säkerställa att det finns tillräckligt med specialistutbildad sjukvårdspersonal för att sjukvården ska kunna erbjuda en jämlik vård av hög kvalitet i alla regioner.

– Varje region kan inte lösa allting på egen hand. Vi befinner oss delvis i dagens situation på grund av att regionerna jobbar så olika. Allt kan inte göras överallt, säger Lotta Håkansson.

Samtidigt som antalet utbildningsplatser måste öka är det avgörande att den befintliga personalen faktiskt stannar kvar. Centrala parametrar i detta sammanhang är en bra arbetsmiljö, goda och konstruktiva relationer mellan personal och patienter, ett tydligt ledarskap och möjligheter för personalen att fortbilda sig.

– Det kanske inte är särskilt sexigt att kräva en utredning, men det är en möjlig väg framåt. Om vi ska få en jämlik vård i hela landet måste staten kliva fram mer, säger Lotta Håkansson.

Karin Båtelson säger att det måste ske en nationell samordning kring hur många specialister som behövs, där specialistföreningarna som vet var specialiteterna är på väg är högst inblandade.

– Det är bra att det finns en nationell dimensionering av AT- och BT-tjänster. Men för att få fram läkare med rätt specialitet krävs ett helt annat arbete, där regionerna ytterst är de enda som kan göra skillnad. Det handlar om att ta arbetsgivaransvaret för attraktiva arbetsplatser, där de seniora kollegorna ges förutsättningar att locka och handleda nya kollegor som sen också väljer att vara kvar i specialiteten, säger hon.

– Det här handlar om ett större arbete. Det finns många bristspecialiteter. Tidningen Sjukhusläkaren och Sjukhusläkarna har försökt kartlägga hur specialistbristen ser ut. Reumatologer är en viktig del av vården för personer med reumatiska sjukdomar som är en stor patientgrupp.  Helt nya behandlingar, mer patientmedverkan och nya digitala arbetssätt ändrar yrket kontinuerligt, så det är ett otroligt spännande yrke som verkligen inte borde vara kronisk bristspecialitet!

Det senaste från Föreningsnytt:

Föreningsnytt

Farmakologi borde få större utrymme i läkares utbildning

Sjukhusläkarna vill att Läkarförbundet ska arbeta för att farmakologi får större plats i både läkares grundutbildning och fortbildning. Shokoufeh Manouchehrpour, styrelseledamot i Sjukhusläkarna och Läkarförbundet, samt ledamot i Läkarförbundets råd för läkemedel och medicinteknik (RLM), betonar att det på senare år har skett en snabb utveckling inom läkemedelsområdet. – Det är ju bara legitimerade läkare som har fri förskrivningsrätt och vi måste värna om detta. Gammal och bristande kunskap kan innebära risker för patienter, säger hon.

En av de absolut vanligaste åtgärderna i sjukvården är läkemedelsbehandling. Behandlingen styrs till stor del av aktuella riktlinjer, föreskrifter och vårdprogram, men den enskilde läkaren har ett stort ansvar för valet av terapi. Här spelar goda kunskaper inom farmakologi en betydande roll, både ur ett patientsäkerhets- och kostnadseffektivitetsperspektiv.

Sjukhusläkarna yrkar i en motion inför Läkarförbundets fullmäktigemöte i november att förbundet ska kartlägga hur mycket tid som finns avsatt för grundläggande farmakologi vid de medicinska fakulteterna i Sverige, samt hur många tjänster det finns för utbildning i farmakologi och klinisk farmakologi vid universiteten.

Föreningen framhåller att läkare bör ha kompetens och mandat att, utan apotekare eller farmaceut, göra rutinmässiga läkemedelsgenomgångar. Men en kartläggning visar att en majoritet av läkarstudenterna uppger att de inte har förberetts väl för att hantera sådana genomgångar.

– Nu börjar ju den nya läkarutbildningen med tolv terminer som leder till läkarlegitimation. Detta ger ju läkaren direkt fri förskrivningsrätt. Det ligger ett stort ansvar på den nylegitimerade läkaren att kunna axla rollen som behandlande läkare, säger Shokoufeh Manouchehrpour.

– Läkaren bör ha förberetts adekvat och tillräckligt för läkemedelsbehandling och dess olika aspekter kopplat till olika patienter och deras egenskaper. En kartläggning kan eventuellt visa hur otillräckligt många timmar med farmakologi som ingår i utbildningen, vilket i sin tur gör det lättare för oss att driva på i frågan.

Shokoufeh Manouchehrpour fortsätter:

– Samtidigt är det viktigt att specialistläkare får rätt fortbildning och fortsätter att följa med i utvecklingen inom läkemedelsbehandling och dess olika aspekter, såsom effekt, patientsäkerhetsrisker, kostnadseffektivitet med mer.

Föreningsnytt

”Det är groteskt att lita på konsulter istället för läkare”

Sjukhusläkarna driver frågan om att Läkarförbundet måste ta krafttag för att läkare ska ha enskilda arbetsplatser och att fackliga representanter ska få inflytande och bestämma vid om- och nybyggnader av sjukhus. – En stor del av våra arbetsuppgifter går ju inte att göra i öppna kontorslandskap. Det är groteskt att regioner litar på konsulter istället för läkare och all annan vårdpersonal, säger Per Hammarlund, ordförande för Sjukhusläkarna Ängelholm, och påpekar att många huvudmän inte följer arbetsmiljölagen (AML).

Läkares enskilda arbetsplatser har på senare år gång på gång ifrågasatts i samband med om- och nybyggnationer av sjukhus. Ett slående exempel är Nya Karolinska i Solna, där läkarkåren inte fick vara med överhuvudtaget i planeringen av hur de administrativa lokalerna skulle utformas. Följden blev ett sjukhus utan läkarexpeditioner och fasta arbetsplatser, vilket har lett till massiva protester.

Sjukhusläkarna har inför Läkarförbundets fullmäktigemöte i november lämnat in en motion i frågan. Föreningen vill att läkare ska få ha tillgång till läkarexpeditioner enskilt eller åtminstone delat med högst en eller två kollegor.

– Vi träffar patienter, skriver remisser, gör journalanteckningar, pratar med anhöriga, ringer och diskuterar med läkarkollegor, handleder AT- och ST-läkare, bland mycket annat. Det går inte att göra allt detta i lokaler som är avsedda för ”teambaserat arbete”, säger Per Hammarlund, som är en av initiativtagarna bakom motionen.

– Man måste ha en ostörd arbetsplats, där man kan arbeta i lugn och ro. Många läkare bedriver ju också utbildning och forskning. Det går inte att ha ett utbildningsansvar och tvingas sitta i ett rum som man inte kan stänga dörren till eller, för den delen, tvingas leta upp en ny arbetsplats varje morgon.

Läs mer: ”Argumenten mot kontorslandskap har framförts många gånger”

Sjukhusläkarna, som har jobbat med frågan länge, betonar i motionen att Läkarförbundet därtill bör arbeta för att en ökad statlig kontroll införs vid ny- och ombyggnation av sjukhuslokaler, samt att förbundet bör verka för att hänsyn tas till sekretesskravet både vid patientsamtal, journalarbete och behandling på vårdavdelning. Patientsäkerheten är många gånger hotad när det saknas enskilda arbetsplatser.

Vårdpersonalen vet ju vad som krävs för att kunna bedriva högkvalitativ vård. Per Hammarlund, Sjukhusläkarna Ängelholm

– Det viktigaste är att vården organiseras utifrån vårdmedarbetarnas erfarenheter. Det är självklart att alla personalkategorier ska ha insyn i projekteringen av nya lokaler. Men som det är nu kallar regionerna ofta in läkare och annan vårdpersonal sist, långt efter att de har anlitat dyra externa konsulter, säger Per Hammarlund.

– Vi har byggt sjukhus i många hundra år och har bedrivit sjukvård betydligt längre än så. Det finns en enormt stor kunskapsbas att utgå ifrån. Vårdpersonalen vet ju vad som krävs för att kunna bedriva högkvalitativ vård, men likafullt är det som att hjulet ska uppfinnas på nytt varje gång. Det måste bli ändring på det!

Föreningsnytt

Företrädare för yrkesföreningar deltog i berikande möte

Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, och personal från kansliet deltog på torsdagen i ett digitalt möte med representanter från andra yrkesföreningar inom Läkarförbundet.

Företrädare för Sveriges yngre läkares förening, Chefsföreningen, Distriktsläkarföreningen, Privatläkarföreningen, Industriläkarföreningen och Företagsläkarföreningen var närvarande.

Deltagarna diskuterade inte minst fortsatt samarbete kring motioner respektive nomineringar inför förbundets fullmäktigemöte i november. Patienträttighetslag, situationen på akutmottagningar, fast läkare, ledarskap och framtiden för företagshälsovården var några av sakfrågorna som behandlades.

Läkarförbundet är ju indelade i yrkesföreningar vid sidan av lokalföreningar. Sjukhusläkarna är den största yrkesföreningen med cirka 20 000 medlemmar.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2021-03

TEMA: Sjukvårdens Framtid / Anders Anell om nationell styrning / Ordet är fritt – Louise Bringselius / TEMA: Sjukvården i Danmark / Sverige vs Danmark / Aktuell person: Björn Eriksson

Prenumerera