Förutsättningarna för klinisk patientnära forskning måste snabbt förbättras. Då måste forskning måste ses som en del av sjukvårdsproduktionen, skriver Sjukhusläkarna genom Karin Båtelson, Bengt von Zur-Mühlen och Magnus Hellström.

Sedan 2005 har andelen forskarutbildade läkare minskat med 15 procent, vilket tydligt speglar att forskning inte är ett attraktivt val för den kliniskt aktiva läkaren. Samtidigt ökar folkmängden och medellivslängden, och nya skärpta krav ställs på tillgänglighet och kvalitet. Behovet av klinisk patientnära forskning för att säkra hållbarheten inom sjukvården borde därför vara uppenbar. Detta till trots, så får just den kliniska patientnära forskningen ofta stå tillbaka för att upprätthålla rutinsjukvården.

Vi måste istället se forskningen som en integrerad del av vården och som en del av produktionen. För att detta ska hända måste:

• administrationsbördan minska,
• fler kombinationstjänster inrättas,
• forskningsmedel främja en större bredd inom forskningen, och
• målen för forskningen vara tydliga och mätbara

Sist men inte minst behöver sjukvården styras av den medicinska professionen, där värdet av långsiktighet och verksamhetsutveckling får större vikt i kvartalsrapporten.

Läs hela debattinlägget på Dagens Arena

Sjukhusläkarna vill att Läkarförbundet ska arbeta för att farmakologi får större plats i både läkares grundutbildning och fortbildning. Shokoufeh Manouchehrpour, styrelseledamot i Sjukhusläkarna och Läkarförbundet, samt ledamot i Läkarförbundets råd för läkemedel och medicinteknik (RLM), betonar att det på senare år har skett en snabb utveckling inom läkemedelsområdet. – Det är ju bara legitimerade läkare som har fri förskrivningsrätt och vi måste värna om detta. Gammal och bristande kunskap kan innebära risker för patienter, säger hon.

En av de absolut vanligaste åtgärderna i sjukvården är läkemedelsbehandling. Behandlingen styrs till stor del av aktuella riktlinjer, föreskrifter och vårdprogram, men den enskilde läkaren har ett stort ansvar för valet av terapi. Här spelar goda kunskaper inom farmakologi en betydande roll, både ur ett patientsäkerhets- och kostnadseffektivitetsperspektiv.

Sjukhusläkarna yrkar i en motion inför Läkarförbundets fullmäktigemöte i november att förbundet ska kartlägga hur mycket tid som finns avsatt för grundläggande farmakologi vid de medicinska fakulteterna i Sverige, samt hur många tjänster det finns för utbildning i farmakologi och klinisk farmakologi vid universiteten.

Föreningen framhåller att läkare bör ha kompetens och mandat att, utan apotekare eller farmaceut, göra rutinmässiga läkemedelsgenomgångar. Men en kartläggning visar att en majoritet av läkarstudenterna uppger att de inte har förberetts väl för att hantera sådana genomgångar.

– Nu börjar ju den nya läkarutbildningen med tolv terminer som leder till läkarlegitimation. Detta ger ju läkaren direkt fri förskrivningsrätt. Det ligger ett stort ansvar på den nylegitimerade läkaren att kunna axla rollen som behandlande läkare, säger Shokoufeh Manouchehrpour.

– Läkaren bör ha förberetts adekvat och tillräckligt för läkemedelsbehandling och dess olika aspekter kopplat till olika patienter och deras egenskaper. En kartläggning kan eventuellt visa hur otillräckligt många timmar med farmakologi som ingår i utbildningen, vilket i sin tur gör det lättare för oss att driva på i frågan.

Shokoufeh Manouchehrpour fortsätter:

– Samtidigt är det viktigt att specialistläkare får rätt fortbildning och fortsätter att följa med i utvecklingen inom läkemedelsbehandling och dess olika aspekter, såsom effekt, patientsäkerhetsrisker, kostnadseffektivitet med mer.

Sjukhusläkarna driver frågan om att Läkarförbundet måste ta krafttag för att läkare ska ha enskilda arbetsplatser och att fackliga representanter ska få inflytande och bestämma vid om- och nybyggnader av sjukhus. – En stor del av våra arbetsuppgifter går ju inte att göra i öppna kontorslandskap. Det är groteskt att regioner litar på konsulter istället för läkare och all annan vårdpersonal, säger Per Hammarlund, ordförande för Sjukhusläkarna Ängelholm, och påpekar att många huvudmän inte följer arbetsmiljölagen (AML).

Läkares enskilda arbetsplatser har på senare år gång på gång ifrågasatts i samband med om- och nybyggnationer av sjukhus. Ett slående exempel är Nya Karolinska i Solna, där läkarkåren inte fick vara med överhuvudtaget i planeringen av hur de administrativa lokalerna skulle utformas. Följden blev ett sjukhus utan läkarexpeditioner och fasta arbetsplatser, vilket har lett till massiva protester.

Sjukhusläkarna har inför Läkarförbundets fullmäktigemöte i november lämnat in en motion i frågan. Föreningen vill att läkare ska få ha tillgång till läkarexpeditioner enskilt eller åtminstone delat med högst en eller två kollegor.

– Vi träffar patienter, skriver remisser, gör journalanteckningar, pratar med anhöriga, ringer och diskuterar med läkarkollegor, handleder AT- och ST-läkare, bland mycket annat. Det går inte att göra allt detta i lokaler som är avsedda för ”teambaserat arbete”, säger Per Hammarlund, som är en av initiativtagarna bakom motionen.

– Man måste ha en ostörd arbetsplats, där man kan arbeta i lugn och ro. Många läkare bedriver ju också utbildning och forskning. Det går inte att ha ett utbildningsansvar och tvingas sitta i ett rum som man inte kan stänga dörren till eller, för den delen, tvingas leta upp en ny arbetsplats varje morgon.

Läs mer: ”Argumenten mot kontorslandskap har framförts många gånger”

Sjukhusläkarna, som har jobbat med frågan länge, betonar i motionen att Läkarförbundet därtill bör arbeta för att en ökad statlig kontroll införs vid ny- och ombyggnation av sjukhuslokaler, samt att förbundet bör verka för att hänsyn tas till sekretesskravet både vid patientsamtal, journalarbete och behandling på vårdavdelning. Patientsäkerheten är många gånger hotad när det saknas enskilda arbetsplatser.

Vårdpersonalen vet ju vad som krävs för att kunna bedriva högkvalitativ vård. Per Hammarlund, Sjukhusläkarna Ängelholm

– Det viktigaste är att vården organiseras utifrån vårdmedarbetarnas erfarenheter. Det är självklart att alla personalkategorier ska ha insyn i projekteringen av nya lokaler. Men som det är nu kallar regionerna ofta in läkare och annan vårdpersonal sist, långt efter att de har anlitat dyra externa konsulter, säger Per Hammarlund.

– Vi har byggt sjukhus i många hundra år och har bedrivit sjukvård betydligt längre än så. Det finns en enormt stor kunskapsbas att utgå ifrån. Vårdpersonalen vet ju vad som krävs för att kunna bedriva högkvalitativ vård, men likafullt är det som att hjulet ska uppfinnas på nytt varje gång. Det måste bli ändring på det!

Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, och personal från kansliet deltog på torsdagen i ett digitalt möte med representanter från andra yrkesföreningar inom Läkarförbundet.

Företrädare för Sveriges yngre läkares förening, Chefsföreningen, Distriktsläkarföreningen, Privatläkarföreningen, Industriläkarföreningen och Företagsläkarföreningen var närvarande.

Deltagarna diskuterade inte minst fortsatt samarbete kring motioner respektive nomineringar inför förbundets fullmäktigemöte i november. Patienträttighetslag, situationen på akutmottagningar, fast läkare, ledarskap och framtiden för företagshälsovården var några av sakfrågorna som behandlades.

Läkarförbundet är ju indelade i yrkesföreningar vid sidan av lokalföreningar. Sjukhusläkarna är den största yrkesföreningen med cirka 20 000 medlemmar.