Avtalsrörelsen befinner sig nu på sluttampen. Men att arbetsgivarsidan lyfter frågan om att inte betala ut löneökningarna retroaktivt är inget Sjukhusläkarna välkomnar. – Självklart ska löneökningarna gälla från den 1 april, säger Karin Båtelson. Man kan inte först be om prolongering för att sedan inte betala ut retroaktiv löneskillnad. Därutöver handlar det om sex månader då läkarkårens arbete varit utslagsgivande.

Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren säger till Läkartidningen att det är något som förbundet inte ens diskuterar. ”Vi står fast vid 3 procent och att lönerevisionen ska gälla från 1 april i år. Skulle man göra en konstruktion som ser annorlunda ut, måste det i så fall finnas en kompensation. Och tiden rinner ut. Om avtalets förlängning används som intäkt för att arbetstagarna inte ska få lönehöjningar så kan vi inte förlänga.”

Torbjörn Karlsson, ledamot i Läkarförbundets förhandlingsdelegation och styrelseledamot i Sjukhusläkarna, intervjuas i Sjukhusläkaren där han betonar behovet av ett avtal med en konkret lönenivå men också lyfter övertidsarbetet och retroaktiv utbetalning som betydande delar:
– En annan viktig fråga är ju den om arbetstidens förläggning, och kompensation för arbete utanför denna tid. Idag har vi läkare som i stor utsträckning har arbetat hårt under pandemikrisen, och de förväntar sig att få ett rimligt ”tack” för sin insats i form av konkret ersättning. Således är det viktigt att avtalet också inrymmer någon hantering av retroaktiviteten som följer av det förlängda avtalet från april i år, säger han.

Fortbildning, chefskap och arbetsmiljö är återkommande svar, men den stora frågan som fortsatt är mest brännande för många av Sjukhusläkarnas lokalavdelningar är vårdplatsbristen. Sjukhusläkarna har hört med representanter för föreningen lokalt för att få en aktuell lägesbild av vilka de största utmaningarna är just nu.

Andreas Fischer, ordförande för Sjukhusläkarna Stockholm och styrelseledamot i Sjukhusläkarna, är en av dem som lyfter fram vårdplatsbristen som den mest prioriterade frågan. Arbetsgivarna måste ta hänsyn till en rad centrala frågor för att kunna locka nya medarbetare och lyckas behålla alla befintliga kollegor, betonar han.

– Medarbetarna måste få reglerad fortbildning, bra villkor och en ökad känsla av delaktighet. Arbetsgivarna måste också utöka personalstyrkan så att man kan anpassa schemaläggningen mer utifrån de anställdas önskemål och behov.

Shokoufeh Manouchehrpour, ordförande för Sjukhusläkarna Göteborg och andre vice ordförande för Sjukhusläkarna, är inne på samma linje. Avsaknaden av disponibla vårdplatser är skriande.

– Akutmottagningen är inget ställe för att vårda patienter i behov av att läggas in på vårdavdelningar. Vi kan inte bedriva vårt jobb, vi känner hela tiden etisk stress. Vi är oroliga att patienterna råkar illa ut, säger hon.

David Hellsten, ordförande för Sjukhusläkarna Umeå, är en annan lokal företrädare som understryker att vårdplatsbristen och bristen på operationsmöjligheter är den mest brännande frågan.

– Det här är ju ingenting man löser på några veckor eller månader, det kommer att ta många år att stoppa den onda spiral som vi har fastnat i sedan länge. Det krävs att medarbetarna har en vettig arbetsmiljö med vettiga arbetstider. Det måste finnas tid för återhämtning. Sett ur ett större perspektiv måste något radikalt ske från grunden. Vi behöver en mer sammanhållen styrning av sjukvården i landet, med mindre administration och mer resurser till sjukhusen.

Sjukhusläkarna i Skellefteå och Lycksele har under vintern inte minst engagerat sig i frågan om BB i Lycksele.

– Som väntat stängde BB i Lycksele under helgerna, men vi hade kvar en gynjour. Efter helgerna har vi inte haft varken eller på obestämd tid. Det är mycket dåligt. Men exempelvis har personalen på akuten varit mycket drivande i att arbeta fram sätt att hantera förlossningar där. Man har tagit struktur från traumateam och anpassat till den nya situationen, säger ordförande Jeff Wennerlund.

Jag ser egentligen inget ljus i tunneln. Det krävs mer personal. Tomas Haapaniemi, ordförande för Sjukhusläkarna Uppsala

Sten Östenson, styrelseledamot i Sjukhusläkarna Östra Skåne respektive Sjukhusläkarna, säger att de mest brännande frågorna lokalt i dagsläget är chefskapet, arbetsmiljön och lönenivån.

– Det snabbaste svaret är dock överbeläggningarna.

Akademiska sjukhuset i Uppsala har i många år haft markanta problem med vårdplatsbrist. Det underliggande problemet är, i likhet med på andra håll i landet, bristen på personal och främst sjuksköterskor. Såväl Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) som de lokala fackliga organisationerna bedömer dock att läget är särskilt besvärligt i Uppsala, framhåller Tomas Haapaniemi, ordförande för Sjukhusläkarna Uppsala.

– Vårdplatsbristen är den största utmaningen just nu. Jag ser egentligen inget ljus i tunneln. Det krävs mer personal och en bättre bemanning. Hittills har Region Uppsala varit bättre på att bedriva juridiska processer mot Ivo än att skapa vårdplatser, säger han.

På Sundsvalls sjukhus var under storhelgerna inflödet av äldre patienter med infektion som inläggningsorsak stort.

– Mest akuta frågan är att det uppenbart saknats en vårdavdelning eller två, framför allt för vård av infekterade äldre. Det skulle vara lätt att fylla en medicinsk-geriatrisk avdelning. I så fall skulle de kirurgiska kollegorna ha plats för de patienter som borde opereras innan det blir oundgängligt akut, säger Vilhelm Sjögren, ordförande för Medelpads läkarförening och medlem i Sjukhusläkarna.

Vårdplats- och bemanningsfrågan borde, enligt Edvard Lekås, ordförande för Sjukhusläkarna Kronoberg, vara arbetsgivarsidans mest prioriterade fråga i dagsläget.

– Många av våra sjuksköterskor är väldigt ledsna och uppgivna och flera har nyligen slutat och andra kommer att göra det inom kort. Inte helt oförståeligt. Som när en sjuksköterska som hade begärt dubbel kvalificerad tid då hon med kort varsel ringdes in på nyårsaftonen nekades den extraersättningen. Varför finns den ersättningen ens, om man inte använder den när man ringer in någon på nyår?

Överfulla akutmottagningar, utlokaliserade patienter och korridorvård. Sjukhusläkarna har gjort nedslag, från Skellefteå i norr till Ystad i söder, och hämtat in ögonblicksbilder av läget under storhelgerna från lokalavdelningar i föreningen. På många håll har helgerna varit ovanligt tuffa.

Situationen har varit mycket ansträngd på sjukhus i Stockholm, som i stor utsträckning har varit tvungna att dra ner på planerade operationer för att klara av det akuta läget. Södersjukhuset har exempelvis bemannat en temporär covid-avdelning med resurser från ortoped- och kirurgavdelningar, säger Andreas Fischer, ordförande för Sjukhusläkarna Stockholm och styrelseledamot i Sjukhusläkarna.

– Det har varit värre i år under storhelgerna jämfört med tidigare år. Spridningen av säsongsinfluensa, covid, vinterkräksjuka och, framför allt, RS-virus har medfört en tuff belastning på vården. Lägg därtill ett stort inflöde av ortopediska patienter.

Han fortsätter:

– Samtidigt är det positivt att se hur mycket kollegor ställer upp för varandra. Personal har till exempel på kort varsel hoppat in när andra har varit sjuka. Jag är dock förvånad att arbetsgivaren inte erbjuder covid-vaccination på arbetstid – nu måste alla anställda leta upp vaccinationstider på sin fritid vilket kan vara svårt.

David Hellsten, ordförande för Sjukhusläkarna Umeå, beskriver på ett likartat sätt hur läget under storhelgerna på Norrlands universitetssjukhus, men även på övriga två sjukhus i Region Västerbotten, på flera vis har varit extremt. Vårdplatsbristen har varit ovanligt påtaglig.

– Det här är den värsta situationen som vi har varit med om. Det blir bara värre och värre. Regionen hävdar än så länge att ”patientsäkerheten inte är hotad”, men jag har hört om fall där patienter fått skador eller utsatts för stora risker som en följd av bristen på resurser, säger han.

– Vårdplatsnivåerna är rent katastrofala. De elektiva operationerna är neddragna till ett minimum. Det enda som är positivt i allt detta är att vårdpersonalen visar ett sådant starkt engagemang och mod, och sliter hårt för att hjälpa patienterna som är i behov av vård.

Jeff Wennerlund, ordförande för Sjukhusläkarna Skellefteå och Lycksele, ger en liknande bild. Med fler hemvändare och andra besökare ökar befolkningsunderlaget under storhelgerna, men någon utökad bemanning har det inte varit tal om då man försöker att lägga ut ledigheter i schemaraderna.

– Detta år har vi också blivit beordrade att ta emot patienter från andra sjukhus på grund av vårdplatsbrist. Vi har själva ganska slimmat med vårdplatser.

Vad vi för några år sedan skulle betraktat som en riktig kris är normalläge i dag. Tomas Haapaniemi, ordförande för Sjukhusläkarna Uppsala

Sten Östenson, styrelseledamot i Sjukhusläkarna Östra Skåne respektive Sjukhusläkarna, säger att storhelgerna har varit värre än någonsin med en markant vårdplatsbrist.

– I Kristianstad har det betytt att patienter sover på akuten, vilket tidigare inte har hänt här, men oftare på akuten i Helsingborg. Läget i västra Skåne är på det sättet i regel värre. Vi har 15–20 överbeläggningar och utlokaliserade patienter eller ”externa” som ligger på annan avdelning än deras klinikhemvist, säger han.

– Hela upptagningsområdet är drabbat. Vi har mest kris inom psykiatrin på Centralsjukhuset Kristianstad som har alldeles för få vårdplatser, vilket innebär att psykiatripatienter kommer till medicinakuten. Det är inte bättre i Ystad eller Hässleholm.

Akademiska sjukhuset i Uppsala har under många års tid haft stora problem med vårdplatsbrist. Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) har för en tid sedan krävt att Akademiska ska ha 612 disponibla vårdplatser, medan sjukhuset till vardags brukar ha kring 500 platser.

– Vad vi för några år sedan skulle betraktat som en riktig kris är normalläge i dag. Det här är en pågående kris som har blivit värre och värre sett över tid, säger Tomas Haapaniemi, ordförande för Sjukhusläkarna Uppsala.

– Det blev också värre nu under storhelgerna, men problemen har hållit sig inom ramarna för vad man kanske hade förväntat sig. Det har varit höga överbeläggningar på vårdavdelningarna, och varje morgon har omkring 30 och 40 inläggningsbedömda patienter fortfarande legat på akuten i väntan på att få en vårdplats. Värst var det direkt efter trettondagshelgen, då vi hade 50 patienter på akuten som väntade på en plats.

Shokoufeh Manouchehrpour, ordförande för Sjukhusläkarna Göteborg och andre vice ordförande för Sjukhusläkarna, beskriver även hon hur situationen lokalt med bristen på vårdplatser blivit ännu mer allvarlig under storhelgerna. Den 30 december låg vid ett enskilt tillfälle totalt 35 patienter med beslut om att få vårdplats och väntade på akuten på Sahlgrenska universitetssjukhuset som en följd av bristen, en negativ toppnotering.

– Detta innebär ju att patienter tillbringar timmar och ibland dygn på akuten, på platser som inte är lämpliga för svårt sjuka patienter.

Shokoufeh Manouchehrpour pekar på att Ivo den 25 november tog beslut, efter inspektioner på akuten och kirurg- och medicinavdelningar på Sahlgrenska, med anmärkning om att SU inte planerar, leder och kontrollerar verksamheten så att kravet på god vård upprätthålls. SU ska redovisa åtgärder fram till den 31 januari.

– Man kritiserar framför allt bristen på vårdplatser. Det är brist på både ordinarie vårdplatser och IVA-platser.

Infektionsavdelningen har svämmat över totalt. Edvard Lekås, ordförande för Sjukhusläkarna Kronoberg

I Medelpad har platsläget varit något sämre än tidigare år. Det säger Vilhelm Sjögren, ordförande för Medelpads läkarförening och medlem i Sjukhusläkarna.

– Bilden har dominerats av äldre med infektion som inläggningsorsak. Patienter från den medicinska sidan har vårdats på alla möjliga avdelningar. Ortoped- eller kirurgavdelning är väl en sak, men att ha barnkliniken till att vårda äldre-äldre borde alla inse är orimligt, säger han.

Vilhelm Sjögren beskriver hur ledningen på ett besvärande sätt tog beslut om att slutenvården på Sundsvalls sjukhus skulle återgå till så kallat normalläge – trots att det saknades 50 vårdplatser för att nå upp till den nivå som Ivo kräver.

– När beskedet kom var det tjugo överbeläggningar på den medicinska sidan. Talet som Ivo kräver, 219 somatiska vuxenplatser, var inget som de hittade på, det är vad regionen själv har angett som rimligt, säger han.

Edvard Lekås, ordförande för Sjukhusläkarna Kronoberg, säger att storhelgerna överlag har varit tuffare än vanligt i regionen, med många patienter som har tvingats övernatta på akutmottagningarna för att det inte finns tillräckligt med vårdplatser på sjukhusen, särskilt i Växjö.

– Infektionsavdelningen har svämmat över totalt och kirurgens läkare och övrig personal måste då ta hand om infektionspatienterna som infektionskollegorna inte hinner med eller, för den delen, som inte får plats på infektionsavdelningen. Så blandas nyopererade kirurg- och ortopedpatienter – ofta synnerligen infektionskänsliga patienter – med allehanda virus och bakterier från infektionspatienterna, säger han.

Vårdplatsbristen i Region Västerbotten har förvärrats ytterligare under hösten. Sjukhusläkarna i Skellefteå och Lycksele arbetar för att belysa behovet av att lyfta lönenivåerna och förbättra arbetsscheman för att behålla befintlig personal och locka tillbaka de kollegor som har slutat.

– Läget i Västerbotten är prekärt. Vi har en konstant brist på vårdplatser, som inte går att lösa inom de närmaste månaderna, säger Jonas Holm, styrelseledamot i Sjukhusläkarna i Skellefteå och Lycksele.

Den skriande vårdplatsbristen i Region Västerbotten medförde att alla sjukhus i regionen i slutet av oktober under två veckor gick upp i förstärkningsläge. En bidragande orsak till den akuta situationen är att många anställda på senare tid har varit sjuka och föräldralediga, ett faktum som har förvärrat ett redan besvärligt vårdplatsläge.

En av konsekvenserna av bristen på vårdplatser är att i princip all planerad kirurgi som medför övernattning i en eller flera nätter har ställts in, exempelvis operationer för prostataförstoring, stominedläggningar och större bråckoperationer. Den planerade kirurgin som bedrivs består av cancerkirurgi och operationer som inte kan vänta.

– Vi ställer in planerade icke akuta operationer från den dagliga verksamheten. Läkare och övrig personal blir uppgiven, och flera undersköterskor och sjuksköterskor diskuterar att byta jobb, säger Jonas Holm, som även sitter i styrelsen för Sjukhusläkarna nationellt.

– Patientsäkerheten klarar vi än, men det är knäckande att ringa och ställa in operationer som man själv anser behöver göras och som patienterna kanske har väntat på i 6–8 månader eller längre. I det långa loppet orkar inte läkare och annan vårdpersonal med detta längre.

Jonas Holm betonar att det är av yttersta vikt att höja den låga lönenivån i Västerbotten till minst samma nivå som i övriga landet, samt att regionen förbättrar bemanningen och vårdpersonalens scheman med exempelvis mindre helgtjänstgöring och kortare arbetsveckor.

– Det allvarliga är att vi inte ser någon snabb lösning. Högsta ledningen har bestämt att man inte kommer att ”locka” med löner för att få tillbaka sjuksköterskor och undersköterskor, som har gått över till kommunen eller stafettjänster. Ledningens förslag är att försöka få in pensionerade sjuksköterskor och undersköterskor, samt att höra med läkar- och sjuksköterskestudenter för att se om de kan hjälpa till. Det ser jag inte som en väg för framtiden utan som en mycket tveksam lösning på ett strukturellt problem.

Han fortsätter:

– De lösningar som nu presenterats av ledningen kommer inte att ge någon bestående effekt. Eventuellt kan de kortsiktigt lösa några flaskhalsar, men för framtiden krävs lösningar som håller i flera år och som gör Region Västerbotten konkurrenskraftigt såväl lokalt som nationellt.