Föreningsnytt

Staten måste ta ett nationellt grepp – cancervården inte värdig Sverige

Den uppskjutna cancervården riskerar att bli en ”fjärde våg”, enligt Cancerfonden och dess generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström. Nu kräver organisationen ett tydligt nationellt grepp i fråga om resurser, bemanning och digitalisering. Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna är också bekymrad:

– Vi står inför enorma utmaningar där cancervården förstås är en stor del och där Sverige egentligen borde vara i framkant i tillgänglighet med tanke på den kompetens som vi har, säger hon.

Pandemin har fått till följd att många andra delar av sjukvården som screening och icke akut kirurgi har fått stå tillbaka. Samtidigt har många patienter väntat med att göra cancerscreening eller söka vård för symptom som skulle kunna vara tecken på cancer.

Flera sjukhus har dessutom skjutit på vård som egentligen inte kan vänta. Det visar en enkätundersökning som SR Ekot har genomfört. Av 51 sjukhus som svarade på enkäten uppgav 15 att de varit tvungna att skjuta på vård, där även en mindre fördröjning har bedömts kunna leda till allvarliga konsekvenser för patienten.

– Läkare och annan vårdpersonal har slitit hårt under pandemin. När trycket i cancervården nu med stor sannolikhet kommer att öka under flera år, i och med att den uppskjutna vården ska hanteras, är det inte rimligt att tro att personalen ska klara det med dagens resurser, säger Ulrika Årehed Kågström.

– Staten måste ge regionerna förutsättningar att bedriva en kvalitativ vård på lång sikt. Här handlar det om mer resurser, men också om konkreta prioriteringar och bindande målsättningar inom ett antal områden, inte minst bemanningen och digitaliseringen. Patienterna måste få en god vård utan köer och personalen måste vilja stanna kvar.

Socialstyrelsen har fått i uppdrag att stärka den nationella samordningen kring cancerscreening. Enligt regeringen måste screeningprogram införas snabbare och rekommendationer uppdateras utan fördröjning.

Ulrika Årehed Kågström är tydlig med att initiativet är långt ifrån tillräckligt.

– Redan före pandemin präglades cancervården av regionala skillnader och ojämlikhet, en situation som nu har förvärrats som en följd av krisen. Det behövs ett tydligt nationellt grepp. Vårdpersonalen kan inte trolla med knäna hur länge som helst, säger hon.

Karin Båtelson betonar att det finns uppenbara problem med att patienter stängs in eller stängs ute av 21 regiongränser.

– För området cancer handlar det inte bara om uppskjuten, icke diagnosticerad vård och uteblivna kontroller, utan också om hur vi får in nya effektiva läkemedel och metoder. Jag tror på att de regionala cancercentrumen bör stärkas och arbeta helt sömlöst, säger hon och fortsätter:

– Staten borde våga ställa krav och sjukvårdshuvudmännen borde i sin tur släppa mer ansvar och autonomi till professionen. Inte en enda patient i Sverige ska avlida för tidigt i en cancersjukdom som vi egentligen kan behandla framgångsrikt. Det är inte värdigt Sverige.

Det senaste från Föreningsnytt:

Föreningsnytt

Danmarks system har medfört en kvalitativ vård med korta köer

Vi har lagar och garantier, men de följs inte i praktiken. Det underströk Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, vid ett seminarium på tisdagen som belyste skillnaderna i väntetider, organisation och styrning mellan Sveriges och Danmarks sjukvårdssystem.

– 21 regioner och SKR säger att vi måste ha kvar dagens system, annars kommer någon att bara peka med hela handen och det blir inte bra. Men Danmark har ju gjort om sin struktur och organisation 2007 och det har inte resulterat i en gigantisk administration, utan tvärtom i att vården är nära invånarna med god kvalitet och extremt korta vårdköer, säger hon.

Danmark minskade i och med förändringen 2007 antalet regioner från 13 till 5 och antalet kommuner från 270 till 98. Samtidigt infördes mer professionell styrning utifrån ett helhetsperspektiv med fokus på landet som en enhet. I dag finns en tydlig central samordning av var olika saker ska genomföras. Alla gör inte allting i Danmark.

– Patienten har mycket mer kraft genom patienträttighetslagstiftningen. Man har fritt sjukhusval i landet, man kan också välja privat vård och man får hjälp om man inte kommer fram. Vårdgarantin är betydligt kortare, säger Karin Båtelson.

– Jag skrev en artikel i Sjukhusläkaren 2002 om att vi hade orimliga vårdköer i Sverige. 40 000 patienter väntade. I dag, när vi har jobbat oupphörligt med olika utredningar och delegationer, är vi uppe i det tredubbla. Och då har vi inte ens räknat alla som har tillkommit i pandemin.

Här kan du läsa mer i Karin Båtelsons kommentar till Delegationen för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvårdens delbetänkande ”Vägen till ökad tillgänglighet”, som nyligen presenterades. 

Föreningsnytt

Det krävs en Marshallplan för svensk vårds väntetider

Staten måste även kräva resultat och det behövs en nationell plan, speciellt nu med vårt enorma vårdberg. För att lyckas krävs ökade resurser i form av en ”Marshallplan” för tillgänglighet.

Delegationen för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården, som ska arbeta för ökad tillgänglighet med särskilt fokus på kortare väntetider, presenterade på onsdagen delbetänkandet ”Vägen till ökad tillgänglighet”.

– Många av delegationens tankar är bra, men för att lösa svensk sjukvårds enorma problem med tillgänglighet, speciellt nu efter pandemin, där vi står med ett enormt vårdberg, räcker inte utredningens förslag, då direktiven till utredningen varit för snävt styrda, säger Karin Båtelson, Sjukhusläkarnas ordförande.

– Det stora problemet är att Sveriges vårdgaranti inte är medicinskt motiverad. 90 dagar för att bli undersökt och därefter 90 dagar för att få en behandling/operation är oacceptabelt. I Danmark är patienterna garanterade att bli undersökta inom 30 dagar och behandlade/opererade inom 30 dagar. Svenska patienter är inte medicinskt annorlunda och tåligare än danska. Sverige bör så snabbt som möjligt göra svenska patienter jämlika med danska. Här saknas skarpa förslag.

Karin Båtelson menar att för att göra detta möjligt räcker det inte att regeringen bara vill stötta. Staten måste även kräva resultat och det behövs en nationell plan, speciellt nu med vårt enorma vårdberg. För att lyckas krävs ökade resurser i form av en ”Marshallplan” för tillgänglighet till svensk sjukvård under några år för att så snabbt som möjligt få ned väntetiderna till dansk nivå.

– Det krävs rejäla resurstillskott från staten med många, många miljarder för att stegvis genom en nedtrappningsplan nå 30 dagar + 30 dagar och slut på onödigt lidande för 100.000-tals svenska patienter. Detta måste kombineras i andra änden med stenhårda krav att nedtrappningsplanen uppfylls av det offentliga, annars bör jobbet gå till någon annan enligt danskt manér.

Ett utökat samarbete med privata och andra vårdgivare vore också önskvärt, menar Karin Båtelson.

– Även om ”tillgänglighetsdelegationens” verklighetsbeskrivning tydligt visar hur det gått utför med tillgängligheten år för år under de senaste 12 åren och förslagen är ambitiösa, så räcker de inte. Sverige behöver en mer nationell styrning utan SKR och mer snabbfotad handling. Och svenska patienters vård bör bli jämlik och ska inte avgöras av bostadsort. Här behövs en nationellt styrd plan för att riva regiongränserna, säger Karin Båtelson.

Sjukhusläkarna anordnar den 6 juli 12.05–12.35 ett webbinarium med rubriken ”Danmark kan, men inte vi – krävs det en patienträttighetslag?”, där Gunilla Gunnarsson, ordförande i Tillgänglighetsdelegationen, är en av deltagarna. Läs mer här.

Föreningsnytt

”Vi vill ha nationell styrning och nationell översikt”

Det krävs nationell styrning för att lösa specialistbristen som har pågått i decennier. Det betonade Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, på ett seminarium som Sjukhusläkarna på måndagen anordnade med Svenska Läkaresällskapet under årets digitala Almedalsvecka.

– Vi vill ha nationell styrning och nationell översikt, samt regional uppföljning. Specialistföreningarna som kan alla aspekter av sin egen specialitet ska vara med och planera, säger hon.

– Mycket handlar om bra arbetsmiljö, annars får du inga medarbetare. Det handlar om chefskap, om mer medicinsk styrning och bra ledarskap. Det handlar inte bara om att tillsätta nya utan även om att få dem att vilja stanna kvar.

Karin Båtelson framhåller att Sjukhusläkarna inte vill se några kortsiktiga budgetar. Regionerna måste planera för pensionsavgångar.

– Om alla är i 60-årsåldern måste man faktiskt anställa betydligt fler ST-läkare eller andra specialister än vad budgeten kanske tillåter just det året, säger hon, och påpekar vikten av att den äldre kompetensen får arbeta kvar på timmar när det behövs för att säkra kompetensöverföringen till nästa generation.

Se hela det seminariet i efterhand här.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2021-03

TEMA: Sjukvårdens Framtid / Anders Anell om nationell styrning / Ordet är fritt – Louise Bringselius / TEMA: Sjukvården i Danmark / Sverige vs Danmark / Aktuell person: Björn Eriksson

Prenumerera